I en debattartikel i New York Times stämmer Ronald Reagans gamla budgetchef, David A. Stockman, i bäcken. Han är inte särskilt imponerad av Paul Ryans budgetförslag, för att uttrycka sig mycket försiktigt.

Eller vad sägs om följande recension:

”The Ryan Plan boils down to a fetish for cutting the top marginal income-tax rate for “job creators” — i.e. the superwealthy — to 25 percent and paying for it with an as-yet-undisclosed plan to broaden the tax base (…) In short, Mr. Ryan’s plan is devoid of credible math or hard policy choices. And it couldn’t pass even if Republicans were to take the presidency and both houses of Congress. Mr. Romney and Mr. Ryan have no plan to take on Wall Street, the Fed, the military-industrial complex, social insurance or the nation’s fiscal calamity and no plan to revive capitalist prosperity — just empty sermons.”

***
Att få en svensk att förstå amerikansk energipolitik är ingen enkel uppgift. Under valrörelser ter den sig närmast omöjlig. Hur förklarar man ”drill baby drill”? Eller Romneys nuvarande attacklinje – att Obama driver ”krig mot kol” och endast bryr sig om förnybar energi. Smaka på den igen: för kol är ju en sån fantastisk energikälla som hör framtiden till och dessutom är kolgruvan en utomordentligt bra arbetsplats. Obama svarade i går med hunden på taket.