Frågan om det ska krävas av väljare att de identifierar sig för att få avge sin röst har kommit och gått i halvtannat decennium i USA. På senaste tiden har den orsakat många och högljudda kommentarer från demokratiska politiker och tillhörande opinionsbildare.

De påstår att lagförslagen som lagts fram (och i flera fall röstats igenom) i diverse delstater syftar till att avhålla svarta och fattiga från att rösta, för att på så vis öka chanserna för republikanska kandidater att vinna val. En vanlig parallell till ID-lagarna är Jim Crow-systemet i sydstaterna, som förekom in på 1960-talet.

Så vad ska man tro om detta? Vill rika, vita högermän i USA åter inskränka rösträtten för svarta? Kommer det att sänka president Barack Obama om man lyckas?

Forskningen har faktiskt lagt ganska mycket energi på att försöka skapa modeller som förutsäger konsekvenserna av hårdare ID-lagar. Det mesta tyder på att republikanerna faktiskt kommer att gynnas, men i så marginell utsträckning att effekten kan uppvägas – och till och med vändas i sin motsats – av en smula upprördhet bland väljarna. Skälen till ID-lagarnas marginella effekter är flera: de väljare som inte skaffar ID röstar ändå inte; delstater som genomfört ID-lagar har ofta omfattande program för att hjälpa väljare att skaffa (gratis) ID; en väljargrupp som förmodas rösta i mindre utsträckning är fattiga, vita republikaner; i många fall får man rösta i avsaknad av ID – rösten räknas om valet är mycket jämnt.

En annan synpunkt på debatten är ju att det kan finnas lagförslag som missgynnar demokraterna och ändå är goda lagförslag – en ofta svår tanke för de i sig själva goda. Vad detta handlar om är ju ett sätt att garantera att röstningsförfarandet går rätt till. I tjugo delstater i USA kan man rösta utan att visa upp någon som helst ID – inte ens ett papper med adress. Intuitivt känns detta konstigt, med tanke på hur betydelsefulla politiska val är i öppna demokratier. Vi måste visa ID i alla möjliga sammanhang, men när vi röstar kvittar det? Mycket riktigt är opinionen i USA starkt för ID-lagar, omkring 75 procent anser att de bör införas, också bland demokrater ställer sig en majoritet positiv.

Behövs de? Fuskas det? Svaret på den andra frågan är på det hela taget ’nej’. Inte mycket tyder på att lagarna kommer till för att stävja ett existerande problem. Men vad är det för fel med att stämma i bäcken? I och med USA:s valsystem är det inte ovanligt att mycket få röster avgör utgången hela vägen upp till presidentvalet. Vad är det för fel i att införa ytterligare en enkel kontroll för att undvika framtida valfusk?

Återigen, detta handlar om att väljare ska kunna visa att de är den de utgör sig för med hjälp av ett ID som delas ut gratis av delstaten, som dessutom hjälper till både med information och praktiska hinder för att ingen ska behöva avstå från att rösta p.g.a. kravet.

Självklart är det en drivkraft bland republikaner att det finns en marginell mereffekt för partiets kandidiater. Inget konstigt med det. Demokraterna drivs på exakt samma sätt av motsatsen. Eller ska vi tro att Dem’s inte bryr sig om att det på marginalen är deras väljare som kanske påverkas? Att de varit lika obönhörliga motståndare om forskningen visat att demokraternas kandidater fått en halv procentenhet fler röster p.g.a. ID-lagar?

Liknelsen med Jim Crow är för övrigt oanständig. Under dessa lagar behandlades svarta annorlunda än vita. Det finns inget sådant inslag i ID-lagarna. Överhuvudtaget är det mycket obehagligt att se och höra hur demokrater i växande utsträckning försöker addera hudfärg som en faktor i 2012 års val. Lärde man sig inget av Bill Clintons racebaiting för fyra år sedan?