Almedalens första dag innehöll inte särskilt många halleluja- moments, trots att det var både söndag och att Kristdemokraterna hostade årets första partital här i Dalen.

Göran Hägglund, som hade märkbara problem med att få rösten att hålla, visade tydligt att han fortfarande inte har några egna initiativ att komma med, det var samma gamla copycats från kollegan Reinfeldt. Han körde sitt återkommande ihärdiga flirtande med barnfamiljerna – håll i er här kommer ”big news”: Mindre barngrupper i förskolan! Det Göran verkar ha glömt under sin ståuppiver (har Eva Rydberg varit där och coachat i hemlighet? Farligt nära buskis) är att det är under Alliansens tid som barngrupperna blivit mer talrika.

Denna schemamässigt urlakade dag hade kunnat stanna på ynka +, om vi inte av en slump hade fått span på matriarkatlejoninnan Gudrun Schyman när vi satt och ojjade oss över bristen på spännande evenemang och karismatiska profiler. Vi förvandlades snart till två fnittriga tonårsfans med penna och block i handen. Gudrun var sylvass och genomträngande som vanligt.

Naturligtvis blev hon feministiskt förolämpad när vi ställde den klassiska kvällstidningsfrågan ”Vilken av partiledarna skulle du vilja tillbringa en natt med”. Gudrun krossade iskallt vår fråga med svaret: ”Det där tyckte jag var en dålig fråga, ägna er åt att lyfta frågan om att Almedalen numer bara är en plats för de rika företagen och organisationerna och företagen. De små folkdrivna föreningarna och organisationerna har inte längre råd att vara här.” Gudrun Schyman har förstås rätt.

Men vi sitter fortfarande förundrade över att en sådan erfaren kvinnosaksikon hade en så pass begränsad associationsförmåga! Vi var helt enkelt tvungna att förklara för henne det finns annat man kan fylla natten med än den köttsliga lusten. Då sken hon upp som en älva i Visbykvällen, ”Aha. Då skulle jag vilja samla samtliga partiledare och hålla en föreläsning om könsmaktsordningen.” Om alla partiledare var en promille mer som Gudryn skulle svensk politik börja dansa samba i sommarnatten.

Dagen mest skrämmande: Sverigedeomkratisk Ungdoms nylanserade samarbete med tre europeiska högerextrema ungdomsförbund.

Dagens mest otippade: Vi krockade med Viggo Cavling, Resumés förra chefredaktör, som kom cyklandes på en trasig hyrhoj. Han levererade dagens kanske mest otippade svar på vad man ska undvika i Almedalen: ”Knark!” Mycket har man sett i Almedalen, men fan inte knark!

Dagens roligaste: När Ann satt i Gudrun Schymans knä och fick kommentarer angående sin oerhört blekta hårfärg. ”Du har gjort något med håret, jag kände inte igen dig”. Mormor-vibbar på den!