En tredjedel av serien avverkad.
Då passar Bloggen på att dela ut lite utmärkelser, svara på några frågor och sia om framtiden.
Håll tillgodo.

Kvalitén på produkten?
Ömsom vin, ömsom vatten.
Visst är det häftigt att publiksnittet höjts med några procent jämfört med förra säsongen och att det varit runt 10 000 åskådare på ett flertal matcher (Öis-Gais, ÖSK-Degerfors och Hammarbys hemmamatcher), men att lag som Jönköping, Ljungskile och Degerfors inte kan spela sina hemmamatcher på den egna arenan långt fram i maj – och i Degerfors fall en bit in i juni – är direkt pinsamt.
Här måste klubbarna börja ta sitt ansvar och inse att de bedriver elitverksamhet. Punkt slut.
Att Ängelholm bara drar 179 åskådare till hemmamatchen mot Degerfors drar också ett löjets skimmer över serien.

Kvalitén på spelet?
Allt högre i takt med att planerna har blivit bättre. Men fortfarande efterlyser jag fler lag som kan och vill vara spelförande. Passningsspel och mottagningar kan förbättras. Plus för inställning, löpvillighet och det fysiska spelet.
Om gapet till allsvenskan minskat?
Det tycker jag inte. Snarare tvärtom.

Bästa matchen?
Göteborgsderbyt Öis-Gais (0-1) var en riktig pärla. Innehöll det mesta och bjöd på stor dramatik till sista sparken.
Örebros uppvisning mot Sundsvall (3-0) var mäktig.
Sundsvall-Hammarby (1-0) i senaste omgången också riktigt bra.

Sämsta matchen?
Fanns ju några matcher i upptakten som framkallade frossbrytningar. Ljungskile-Hammarby, till exempel, var ju en erbarmlig historia.
Well, vi nöjer oss med det.

Bästa laget?
Tabellen ljuger sällan. Så Örebro. Det gnistrar inte alltid om närkingarnas spel, men det ser fantastiskt gediget ut. ÖSK är lite som en klasstravare. Hänger med i alla tempon och ser för det mesta till att sticka nosen först över mållinjen.

Största överraskningen?
Falkenberg. Tveklöst. Inför säsongen tappade klubben ett flertal bärande spelare och under säsongen har man drabbats av ett flertal tunga skador. Ändå ligger man på allsvensk plats och flåsar serieledande Örebro i nacken.
Förklaringen? Superlojala spelare som ställt upp hundraprocentigt på tränare Hasse Eklunds lika enkla som geniala spelidé. Plus ett par guldkorn i keepern Otto Martler och anfallsduon Victor Sköld-Stefan Rodevåg.

Floppen?
Nu sparkar vi in ett par öppna dörrar… Brage gick all in under vinterns transferfönster – uppenbarligen med en jättebluff. Får inte Conny Karlsson ihop styrkorna per omgående blir det division 1 norra nästa säsong.
Hammarby topptippades av allt och alla inför seriestarten men har såhär långt varit trubbigare än ett gristryne. Och hängas den som hängas bör… att den sportsliga ledningen inte insåg att truppen led akut brist på en målskytt under försäsongen förblir en gåta.

Nån tränare som riskerar sparken?
Brages sportchef Michael Kallbäck säger sig ha fullt förtroende för Conny Karlsson, men vi får väl se… Sportchefer är inte alltid villiga att titta sig själva i spegeln utan väljer oftast en annan lösning för att fly sina egna misslyckanden.
Sak samma i Hammarby. Ärligt – vad kan Gregg Berhalter göra med det forwardsmaterialet?

Nån tränare som kan börja fundera på anbud från klubbar på högre nivå?
Hasse Eklund i Falkenberg jobbar med ytterst begränsade resurser men gör det fantastiskt bra. Med några år på nacken i skrået, i rätt ålder (44 år) och med en framgångsrik spelarkarriär bakom sig ses han säkert som ett spännande framtidsprospekt i många klubbar.
Är även imponerad av Tor-Arne Fredheim, som på kort tid och under smått vidriga förutsättningar fått främlingslegionen Ljungskile att sakta men säkert baxa sig uppåt i tabellen.

Bästa målvakt?
Oscar Jansson, Örebro. Förfogar egentligen över alla egenskaper man önskar sig av en keeper.
Utmanare: Otto Martler, Falkenberg, Matt Pyzdrowski, Ängelholm och Bill Halvorsen, Landskrona.

Bästa försvarare?
Stefan Ålander, Gif Sundsvall. Giffarna har 14-1 i målskillnad i de sju senaste matcherna. Mycket är rävigt rutinerade Ålanders förtjänst.
Utmanare: Ilir Berisha, Örebro, Sotiris Papagiannopoulos, Assyriska, Tobias Carlsson, Falkenberg.

Bästa mittfältare?
Ari Skulason, Gif Sundsvall. Har en högstanivå som ingen annan i serien. I det närmaste komplett.
Utmanare: Christoffer Carlsson, Hammarby, Muamet Asanovski, Ängelholm, Ahmed Yasin, Örebro.

Bästa anfallare?
Gabriel Altemark Vanneryr, Varberg. Toppar skytteligan. Stor och stark – men också smart i boxen.
Utmanare: Alhassan Kamara, Örebro, Johan Eklund, Sundsvall, Thomas Boakye, Östersund.

Största besvikelsen?
Brages popduo Dulee Johnson-Jan Tauer, J-Södras haussade Alexei Kangaskolkka, Värnamos Pär Cederqvist, Varbergs Patrik Larsson, Hammarbys Erik Sundin. För att nu nämna några.

Största genombrottet?
Falkenbergs 17-årige Niclas Eliasson har fått mycket speltid av Hasse Eklund – och det är lätt att förstå varför. En Angel di Maria-typ som det ska bli oerhört spännande att följa.

En drömelva?
Okej. En 4-2-3-1-uppställning enligt följande: Oscar Jansson, Örebro – Danny Ervik, Falkenberg, Stefan Ålander, Sundsvall, Ilir Berisha, Örebro, Dennis Olsson, Gif Sundsvall – Ari Skulason, Gif Sundsvall, Ayanda Nkili, Örebro – Ahmed Yasin, Örebro, Jonas Lindberg, Ljungskile, Christoffer Carlsson, Hammarby – Gabriel Altemark Vanneryr, Varberg.

Domarna?
Blandad kompott, minst sagt. Ibland för mycket kortviftande och korpralsfasoner i nån slags naiv överambition. Men också emellanåt lugnt, sansat och stadigt. Glenn Nyberg, Borlänge, bäst hittills.

Och hur kommer det att gå?
Ja, säg det… Örebro och Sundsvall ser klart stadigast ut och kniper de två första platserna. Sen blir det huggsexa om tredjeplatsen. Känslan är att det står mellan Falkenberg, Gais, Hammarby och kanske Landskrona.
Och ut flyger… Brage och Värnamo.