SOPOT. Det är många om budet i min värld, men jag undrar om inte längdhopparen Michel Tornéus är den snällaste och mest ödmjuka jag någonsin träffat.
Det har nästan varit så att man önskat att han varit lite elakare och lite mer självisk.
I dagens världsidrott är det nämligen egenskaper som brukar betala sig.
Snälla pojkar brukar aldrig få kyssa de största pokalerna, för att hämta en sanning från hockeyns värld.
Det brukar löna sig att vara lite hänsynslös, både mot sig själv och andra.
Men Michel hoppade sig till sitt livs första VM-final här i Sopot i kväll och han gjorde det på samma ödmjuka sätt som alltid.
I sista hoppet och i sista chansen han fick.
Han trodde han landat på 7.80 och att allt var över, men mätningen visade att det bar betydligt längre än så. Det var långt ifrån det perfekta hoppet.
Det hoppas jag kommer idag.
Det här var ett längdkval som kan ha varit, jag har inte hunnit kolla, det tuffaste som någonsin hållits.
Det krävdes 8.01 för att ens vara bland de åtta som tog sig till final.
Michel Tornéus hoppas 8.08 i sitt sista hopp.
Han är värd det.
Den där människan man verkligen önskar en VM-medalj i morgon.
En kille som kämpat hela sitt liv för att ta sig dit han är idag. Målmedvetet och alltid sökande efter nya vägar.
Det är beundransvärt.
Michel Tornéus har inte blivit miljonär på sitt idrottande, utan har hittat motivationen ändå.
Jag gillar det.