Bloggar börjar recenseras på kultursidor
avSakta men säkert händer det – en långsam men oundviklig utveckling: bloggar börjar diskuteras och recenseras på kultursidor som vilken annan kulturyttring som helst.
Sakta men säkert händer det – en långsam men oundviklig utveckling: bloggar börjar diskuteras och recenseras på kultursidor som vilken annan kulturyttring som helst.
Hej på dig!
Sänder på detta sätt en hälsning från mörka Småland. Jag och Christina vill passa på att tacka Aftonbladet, utan vars bloggverktyg vi förmodligen aldrig skulle ha träffats. Vi fick kontakt med varann tidigt i våras via kommentarsfunktionen, och därefter utvecklades det till mejlande och telefonerande. Och – för att göra en lång och märklig historia kort – slutligen ett möte.
I höstas sa jag upp min lägenhet och mitt arbete och flyttade jag ned till Christina i Småland. Den 1 december förlovade vi oss hemma i Horda.
Våra bloggar finns kvar och ligger lite på is tills vidare. Dels för att det tramsas alldeles för mycket bland AB:s bloggare (lite för mycket lunar och för lite bloggande) och dels för att verktyget i sig lämnar en hel del att önska.
Men, trots det, har vi ändå AB att tacka för att vi möttes. Vi kommer nog alltid att ha ett särskilt förhållande till AB-bloggen. Det var där vi blev de första att byta blogg med varann (senare kallat ”bloggvakter”), och vi var troligen AB:s första kärlekspar – åtminstone officiellt.
Åter igen… Tack!
Kärlekshälsningar,
Börje & Christina
http://blogg.aftonbladet.se/930/
Lite mer om hur det gick till när vi träffades hittar du här:
http://www.frylmark.se/blogg/?page_id=145
Anders Borgs mediekonsumtion består mest av papperstidningar och radio, visar det sig.
Dagens Media har intervjuat Mattias Fyrenius, chef på TV4 Nya Medier-Vision, angående att företaget lockar med programledarjobb för att få folk att använda nya sajten Fejmtv.
Ja, nu är oskulden förlorad, Marcus Birro. Det sker förr eller senare, för så gott som alla som bloggar. Nånting händer då – i det där ögonblicket när man utsätts för hatet första gången. Vissa slutar då, de flesta fortsätter. Men alla påverkas av det där ögonblicket, på ett eller annat sätt.
Det finns mycket att säga om aggressiva (ofta anonyma) bloggkommentarer och hur man ska hantera dem.
Själv brukade jag försöka tänka – på den tiden jag bloggade personligt – att jag var tvungen att acceptera en hatisk kommentar för varje kärleksfull.
Så fort jag fick en fåfäng kick i form av en berömmade kommentar försökte jag alltså intala mig själv att: Nu är det inte mer än rimligt att jag betalar nåt för denna kick.
There’s nothing like a free lunch, som man säger.
På så sätt var jag något sånär förberedd på tjyvnypen.
Jag menar då inte att jag förtjänade dem – utan mer att jag betraktade dem som viktiga för att hålla balansen. Särskilt de som jag märkte sårade mig ovanligt mycket.
Dessa gånger – förutsatt att jag lyckades lägga egot åt sidan och inte stirra mig blind på att SVARA, utan stänga av datorn, få lite distans, och i lugn och ro analysera min egen ilska – kunde det vara mycket intressant/utvecklande att undersöka varför jag reagerade så starkt på just den eller den anklagelsen (medan den och den inte rörde mig i ryggen).
Dessa kommentarer kunde hjälpa mig att lokalisera vissa ömma punkter, som jag inte riktigt var medveten om att jag hade. Dessa mest sårande kommentarer – som jag för övrigt minns ord för ord och antagligen alltid kommer att minnas – var ju antagligen sårande för att de innehöll nån slags sanning.
Med det inte sagt att jag är tacksam mot dem som skrev dem. Dom jävlarna ska brinna i helvetet.
Kändisbloggaren Perez Hilton stäms på 7,5 miljoner dollar för att vid upprepade tillfällen ha publicerat copyright-skyddade bilder på sin blogg.
Hoppsan! Ska bli intressant att se hur rättsprocessen påverkar den annars så copyright-orädda bloggvärlden.
> Läs hela stämningen som pdf-fil. (Obs: intressant läsning!)
Oscar Swartz har skrivit en fascinerande text som är lika delar internethistoria och personlig rannsakelse. Årets blogginlägg?