Läs om Margareth Osju Arveruds, med flera, kamp för oppositionen i Burma. Min kollega Arna har intervjuat henne om varför hon engagerar sig i frågan. Artikeln hittar du här.

Ur Margareths starka blogginlägg:

Om ni surfar runt lite och ser de bilderna på dessa munkar. Se deras ansikten. Beslutsamhet.

När jag såg dessa munkar, brast jag i gråt. Jag, jag som egentligen aldrig gråter, som inte kan gråta Jag fick en sorts flashback tillbaka till mitt eget liv. Alla de människor som jag har träffat, så många engagerade människor i olika situationer som försökte hjälpa någon utsatt att hålla modet uppe.

Hade det inte varit för alla de engagerade människor i Chile, utanför landets gränser, i Sverige, hade jag suttit här och Bloggat? Tror ni det? Kanske inte här, eller kanske inte. Men jag hade tur, fast jag letar konstant efter mina borttappade minnen.