Gensvaret har varit enormt för veckans bloggtema – sorg.

Många har skrivit, och texterna är nästan uteslutande djupt personliga, berörande och skrivna så att det inte går att ta in dem alla samtidigt. Jag får läsa i små portioner. Ni är fantastiska, verkligen, som delar med er på detta sätt!

Det slår mig också att det finns mängder av bloggar därute som fötts ur sorg. Bloggar som kommit till i djupaste sorg och stora livskriser, och som fungerat som terapi, som hjälp för skribenten att klara en dag till. Och inte minst för att den som bloggar om sin sorg via bloggen ofta träffar andra med liknande erfarenheter, andra som kommit lite längre i processen, eller som nyss råkat ut för det värsta som kan hända. Det ger bloggen en dimension som en dagbok aldrig kan få. Det är nog så att många katastrofer blir enklare att ta sig igenom om man vet att man inte är ensam.

Vill du också blogga och finnas med i sammanfattningen om sorg så har du idag på dig. I morgon samlar jag ihop alla inlägg, med näsdukarna till hands…