Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för kategori veckans bloggtema

- Sida 1 av 6

God och blandad läsning

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den här veckan hade jag inget bestämt bloggtema, utan radade istället upp alla som varit hittills, och lät er välja. Svårt kanske, att välja ett tema av många, och den här sammanställning blir inte ett dugg sammanhängande heller, eftersom ni som skrivit valt helt olika ämnen.

Göran Widham valde att skriva om sin pappa. Han ger oss talet han skrev till sin pappas begravning och sorgen tar tag i mig. Så avslutar han så bra. Att julen måste också få innehålla saknad. Livet är ju båda delarna, och de hänger faktiskt också ihop.

Linda skrev om förra veckans tema, livspusslet. Hon får det att verka enkelt. Och mellan raderna läser jag att har man bara kärlek så ordnar sig det mesta i livet.

Förra veckan skrev också Honungspojkens mamma om livspusslet, men hann inte i tid innan jag sammanfattade. Hon skrev så fantastiskt bra att jag måste länka nu, en text om ett helt annat slags pussel, där det handlar om liv eller död. Om små små saker som gör stor stor skillnad.

Islandsmamman skriver fantastiskt intressant på temat Finanskrisen, om hur människorna mår på Island där krisen slagit hårdare än jag riktigt förstått. Måsteläsning!

Inece valde Jante som tema, och har skrivit läsvärt om vår självbild, och om vad som gör att vissa har väldigt höga tankar om sig själva och ett till synes gränslöst självförtroende, medan andra inte alls ser sin egna storhet. Hon har också skrivit en postning om tid, och en om språk, livspussel och kroppen.

Lisa knöt ihop flera teman i sin bloggpost, om släkten, mamma och pappa. Hon beskriver så väl att blod inte är tjockare än vatten, och det där med att man mår bättre om man håler energislukare ifrån sig. Ni vet de där människorna som tar och tar eller bara får en att må dåligt utan att ge någonting tillbaks. Lisa borde för övrigt få en fet medalj, jag tror hon är den enda som deltagit i varenda bloggtema, varje vecka sedan starten!

Ingrid återupplivar en gammal postning på temat ålder, en enkät med några få frågor som du gärna kan svara på själv i din egen blogg!

Annami skriver om Livspusslet, och om vikten av att ibland få känna sig lite låg och fly omvärlden en stund. Ett sätt att återhämta sig, tänker jag.

Gunilla ger oss en video på temat Hjältar. Jag publicerade den här i Bloggvärldsbloggen också, men den tål att ses igen. Snyftvarning varje gång.

Red Scream har skrivit om manlighet, genom att förklara sig besviken och lurad efter att ha läst Livet på Söder. En blogg som jag för övrigt tipsade om här för inte så länge sedan.

Om en flicka har skrivit, indirekt om manlighet, kanske om jämställdhet, i varje fall om kvinnlighet.

Ensamma mamman har skrivit en kärleksförklaring till sin pappa.

Skatans tankar tog temat Favoritblogg och tipsade om en annan av sina favoritbloggar, Skogsnuvan.

Det var det hela. Jag hoppas ni hittar något intressant att läsa, och kanske också en ny favoritblogg bland ovanstående länkar. Och så önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

 

Veckans bloggtema – Välj själv

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den här veckan tänkte jag inte ge er ett specifikt tema, däremot tänkte jag att ni ska få välja och skriva om något av de teman som redan passerat.

Det är också sista veckan för i år som jag kör Veckans bloggtema – sen tar jag en paus över helgerna.

De teman som ni får välja mellan är följande:

Livspusslet

Släkten

Manlighet

Jämställdhet

Språk

Din favoritblogg

Invandring och främlingsfientlighet

Stress

Kroppen

Hjältar

Finanskrisen

Sorg

Jante

Pappa

Tid

Sex

Böcker

Mamma

Gud

Alkohol

Fördomar

Ålder

Det är bara att välja ock vraka! Passa på att skriva om något ämne du missat, eller som något du har mer att säga i. Det är helt okej att välja flera ämnen, kombinera dem i en bloggpost eller skriv flera. Däremot vill jag inte ha en massa länkar till gamla inlägg på veckans bloggtema – tanken är att inspirera till att skriva nytt.

När du är klar – länka hit, posta en länk i kommentarnsfältet här eller på Twitter under hashtagen #bloggtema.

Senast på lördag klockan 12.00 vill jag ha ditt bidrag.

 

Pussel eller Tetris, det är frågan

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Veckans bloggtema har varit Livspusslet. Jag har fått en massa kritik, mer eller mindre allvarlig, för att jag använde ordet Livspussel. Och jag kan instämma i att ordet är fult och dumt. Men när jag väljer tema är det inte minst viktigt att alla förstår grejen, och Livspussel är ändå ett ord som jag tror att vi är någorlunda överens om vad det betyder. Jag har också som ambition att bloggtemat ska bestå av ett enda ord, annars hade jag kunnat lägga ut texten och förklara vad jag var ute efter på annat sätt, men jag hittade faktiskt inget bättre ord än Livspussel för rubriken.

Någon på Twitter föreslog att det borde heta något med Tetris, för att i Tetris får man även med tidsaspekten. Det är alltså inte bara ett pussel som ska läggas, man ska göra det begränsad av olika tidsramar. Bra förslag, men jag tror tyvärr inte att alla hade förstått direkt vad jag menade om jag använt det ordet.

Nog om ordvalet – nu kör vi:

Först denna veckan presenterar vi en lösning. Så här gör man. Det är Abbes storebror som funnit lösningen på hur man får ihop det. Men Skatan hävdar ändå att det inte går.

Kent Persson skriver om hur man får ihop det som heltidspolitiker. Och såklart – han får inte till det helt. Hinner inte med allt. Man måste prioritera.

Markus Wallgren har skrivit världens längsta ord. Eller i varje fall det längsta ordet som någonsin funnits med när ni skrivit på veckans bloggtema. För att symbolisera ett lagt pussel, utan luckor eller skarvar.

Rebecka skriver om det självklara, att pusslet inte går att få ihop så länge man lägger till nya bitar hela tiden. Ökade krav, mer stress, och ett ofärdigt pussel. Hon berättar också om ordets ursprung. Hon fortsätter och menar att ökad jämställdhet gör livspusslet enklare. Hon har säkert rätt, men för mig som ensamstående känns blotta tanken på en partner, att vara två och dela, om än inte helt rättvist, skulle underlätta en massa… Avslutningsvis skriver hon om att det kanske är svårare för oss som lever nu på 2000-talet än för dem som levde innan oss, och jag tror det ligger något i det. Man måste vara väldigt stark och väldigt modig för att våga gå emot strömmen.

Per-Anders skriver om att man väljer själv. Men jag måste ändå säga att det finns en del saker man inte riktigt kan välja, och som Rebecka skriver – det ställs fler krav från så många håll att det inte alltid är så enkelt att bara ”välja bort”.

Irrhönan berättar hur hon tänker, som ensamstående.

En Emilia försöker sig på ett matteexempel för att få ihop det.

Trollhare släpper in oss i sitt hem och visar att det är ingen ordning på någonting, och menar att ofullkomlighet är en konstform.

Freedomtravel ger svar på tal, om livspusslet, och anknyter till faktumet att den som är satt i skuld är inte fri.

Lilla O hyllar mor och farföräldrar som räddar upp situationen.

Newyn skriver och förstår inte alls hur jag menar att det skulle vara svårare just i jultider. Själv har jag alltid haft lätt ångest hela december, för även om man själv försöker sänka ribban och ta det lugnt så tvingas man bryta sina egna rutiner och prioriteringar för saker som andra lägger på en. Luciatåg på dagis och i skolor som kräver utstyrsel och tid och avbrott i det som kanske ändå funkar. Det ska pysslas, fixas julklappar, julmat och julgodis och man ska dessutom försöka synka sina egna planer med ”alla andras”. Ofta ett mindre helvete. Tycker jag. Och visst skulle man kunna ”vägra lucia” eller strunta i att gå på skolans julfester med sina barn – vilket jag också gjort ibland för att jag helt enkelt inte haft tid eller möjlighet, men då jagas man ju än värre av det dåliga samvetet…

Jag tror att det här med Livspusslet blir väldigt mycket påtagligare när man får barn. Och inte minst för att det ställs helt andra krav på föräldrar idag än på typ 70-talet.

Karin skriver relaterat och förstår inte hur ensamstående får till det när hon inte får till det fast dom är två.

Jag tycker att Shannara skriver bra också, och jämför med hur det var förr, att vi har andra slags svårigheter idag.

Tanketerroristen har gjort en väldigt kreativ tolkning av bloggtemat. Läs!

Lisa som har sju barn och därför i mina ögon är en hjälte, sammanfattar: ”Man tar det som är viktigast o gör det bästa av det. Mer kan man inte göra. Man kan inte göra allt. Man kan inte hinna med allt. Jag tror inte det är meningen heller att man ska göra det.”

Marianne skriver bloggen 365dagar, där hon ger dagliga tips om hur man ska bära sig åt för att få ihop livet.

Tack ska ni ha alla som medverkat i Veckans bloggtema – som alltid intressant och inspirerande att läsa era bloggar!

 

 

 

Syskon, kusiner, svärmödrar, föräldrar och barn

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Är blod tjockare än vatten? Kanske kommer man lite närmare svaret om man läser de bloggposter som skrivits på veckans bloggtema – släkten.

Eftersom jag var så klantig sist och missade de som använt sig av hashtagen #bloggtema börjar jag där denna vecka, med Markus Wallgrens postning om syskon, om hur man hör ihop och har så mycket gemensamt trots att man kan vara väldigt olika.

Julia skriver om julfirande och om att man inte måste älska människor för att man råkar vara släkt med dem. Diamantsplitter har skrivit om kaotisk julafton. Bokmalen skriver om hur svårt det kan vara att vara alla till lags när det är dags att fira jul. Hon skriver också en postning där hon reder ut det här med blod kontra vatten. Ett ämne som hon behandlat även tidigare.

Trollhare har som vanligt skrivit ett fantastiskt inlägg – En bög som heter Brita – en släktsaga.

Linnéa skriver om sin farfar, som hon knappt kände. Men kände för. Och så skriver hon om sin farmor. Också Karin berättar om sin farfar, utifrån att blod inte är tjockare än vatten. Citronfjärilen skriver om längtan, och om att det finns tillfällen då blod är tjockare…

Lilla O väljer att fokusera på ett släktdrag. Hanna beskriver en kaotisk jultradition, julklappsutdelningen. Whatthefuckdotcom har inte mycket att säga, men det har Jonas Gardell:

Jävla Jenny har skrivit vad jag definierar som kärleksförklaringar till sina släktingar. Lindström skriver en fin hyllning sin andra familj. Sandbarnet skriver om sin konfliktfria familj.

Annieellen beskriver släkten som något gott som visserligen kan vara besvärligt, men kanske ändå inte i jämförelse med att ingen ha.

Rebecka bjuder på lite läsvärd skåpmat: Att göra och att vara, och om Att styra barnens önskningar.

Det var det hela. Fått en del reflektioner om att de som har snaskiga eller problematiska relationer till sin släkt kanske inte gärna bloggar då deras släktingar kanske läser bloggen. Kan ligga något i det. Tycker ändå att ni lyckats riktigt bra med att skildra olika delar av alla olika släktrelationer man kan ha, tack!

Uppdaterat: Jag lyckades missa Lisas inlägg om släkten, och det är lite märkligt att jag inte såg det, för däremot tänkte jag att det var konstigt att du inte var med Lisa, eftersom du ju ALLTID är det. Jag ber om ursäkt och passar också på att ge er Essas släktkrönika.

Och glöm inte att blogga om veckans tema, som är Livspusslet. Jag vill ha svaret, hur gör alla andra?

Veckans bloggtema – Livspusslet

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

När jag efterlyst tips på vad som ska vara Veckans bloggtema har jag fått tips om att ha just Livspusslet som tema någon vecka. Och sällan är det väl så svårt som i just december, att få ihop det.

Och jag hör till dem som nästan dagligen funderar på just detta – hur gör alla andra? Hur lyckas alla andra prestera bra på jobbet, vara snygga, vältränade, ha ett städat och vackert hem och dessutom ha tid över till semestrar, middagsbjudningar, tjo och tjim och fritidsintressen?

Själv klarar jag bara av en sak i taget, och det är många år sedan jag kände att jag fick ihop det, det är åratal sedan jag kunde sjunka ner i en soffa och till fullo njuta av att känna mig ”färdig”. Hur jag än bär mig åt är alltid to-do-listan full med saker som borde gjorts typ igår eller ännu tidigare, jag kommer aldrig ikapp och jag är nu uppriktigt nyfiken. Hur gör du för att få ihop det?

Skriv, gör en video, rita en teckning eller ta ett foto, gör hur du vill alltså, posta i din blogg, länka hit och droppa en kommentar med direktlänk till ditt inlägg eller posta din länk på Twitter med hashtaggen #bloggtema. Senast på lördag vid lunchtid vill jag ha ditt bidrag.

 

Senarelagd deadline för veckans bloggtema

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Mitt bredband bråkar med mig idag, det tar många minuter att ladda en sida och det gör det i princip omöjligt att läsa alla era poster om släkten, och skriva sammanfattningen. Därför får ni lite mer tid på er att lägga ut texten i Veckans bloggtema – släkten. Jag försöker sammanfatta på tisdag istället, så skriv på!

Ny deadline blir tisdag klockan 15.00.

Men jag publicerar nytt tema i morgon bitti precis som vanligt, för er som redan skrivit er släktkrönika eller för er som inte gillade ämnesvalet.

Och så en liten påminnelse

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Det har varit rekordlåg respons på Veckans bloggtema, eller kanske Finanskrisen var lite mindre entusiasmerande…

Håller ni på att deppa ihop? Mycket annat att göra, som att köpa julklappar och skriva julkkort?

I annat fall – dra ihop några rader om Släkten, eller var det ett för tråkigt ämne?

Och så hoppas jag att ni förstår att jag gärna tar emot tips på ämnen att ha som veckotema.

 

Dumma dumma dumma mymlan

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Förra veckan sa jag sådär fint att den som ville kunde länka till Veckans bloggtema på Twitter med hashtagen #bloggtema.

Men glömde helt bort det när jag skrev sammanställningen i lördags… Bra där mymlan!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Inte för att det rasade in postningar till Twitter, men Anton skrev, om en bok han läst och rekommenderar åt alla män som vill känna igen sig, eller inte vill göra det.

Och Kent Persson skrev ett viktigt inlägg på temat manlighet. Om att stå upp mot kvinnofridsbrotten.

Efter denna fadäs lär jag inte glömma att kolla Twitter när jag ska sammanfatta denna veckas bloggtema, som handlar om släkten. Så blogga om din släkt, eller nån annans, eller bara släkt i allmänhet. Och om du inte vill droppa en länk här kan du göra det på Twitter om du använder hashtagen #bloggtema. Jag lovar att komma ihåg.

 

Veckans bloggtema – Släkten

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Det lackar mot jul och vi närmar oss Sveriges största familjehögtid. Att inte ha släkt eller familj när det är jul måste vara riktigt jobbigt om man är en sådan som har svårt för att vara ensam, eftersom helgerna verkar vara kompromisslöst vigda åt just släkten. Att bjuda in vänner, umgås med kompisar eller fira ihop med någon man inte har några blodsband till verkar vara ytterst ovanligt.

Men är blod tjockare än vatten? Är släkten att föredra? Vad är den bra till?

Vad har du för relation till svärmor, dina syskon? Har du mor- och farföräldrar kvar i livet? Är du vän med dina föräldrar eller ramlar ni in i gamla roller när det blir jul? Har du en bra relation till dina kusiner eller känns det som om de kommer från en annan planet?

Skriv om släkten den här veckan. Det behöver absolut inte vara förknippat med julen, det kan vara en hyllning till svärmor, det kan vara en utläggning om varför blod inte är tjockare än vatten eller också har du kanske nån dråplig historia att berätta, i still med ”Tomten är far till alla barnen”.

Skriv, filma, fotografera, rita, sjung, gör hur du vill. Publicera i din blogg och länka hit, och posta en länk till ditt inlägg i kommentarsfältet här.

 

 

Testosteron testosteron testosteron

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Jag gör en liten paus i mitt adventspyntande för att sammanfatta veckans bloggtema – manlighet.

Jag börjar med Göran Widham som skrivit att han helt enkelt inte känner igen sig i beskrivningarna av vad som ska vara manligt i förhållande till kvinnligt. Så känner jag ofta. Sådant som utifrån normen anses vara kvinnligt, som att gilla shopping, älska skor, sminka sig, vara pysslig och ha simultanförmåga – nej, jag känner inte igen mig det minsta. Min ex-man däremot hade betydligt bättre koll än jag på makeup, han ägde överlägset flest skor, ägnade mycket mer tid åt shopping och var hundra gånger pyssligare än jag. Dessutom hade han konstaterat bra siultanförmåga.

Johanna Sjödin skriver en intressant kommentar till Fridholms postning:

Det blir ännu mer förvirrande om man betänker att kvinnors och mäns uppfattning om kvinnlighet och manlighet skiljer sig åt.

Vi kvinnor sätter upp normer för varandra om hur en kvinna ska vara i tron att det kommer att gå hem hos männen eftersom att det går hem hos oss, men ingenting kunde vara mer fel.

Kvinnor kan lägga ner timmar på att köpa nya kläder och sminka sig på ett annorlunda sätt utan att män ens märker det eller bryr sig.

Hon fortsätter att befästa att vissa saker, som att köpa kläder och sminka sig, är saker som kvinnor gillar men inte män. Jag håller inte helt med henne. Jag vet män som har koll och märker direkt om en kvinna gjort sig för, och personligen ser jag sällan om en kompis klippt sig eller färgat håret om inte förändringen är extremt drastisk…

Däremot uppfattar jag att det finns tydliga skillnader mellan vad som är kvinnligt och manligt, men det är saker och egenskaper som sitter betydligt djupare än i kläder och smink, och som sällan kommer fram ordentligt förrän man lärt känna en människa på djupet, eller om man ställer 100 kvinnor mot 100 män i en fråga.

Åker Forsmark har skrivit en postning där han definierar vad som är manligt, och jag kan tänka mig att många män känner igen sig en hel del, men inte alla och inte i allt.

Isak Gerson har skrivit en postning om skillnader mellan könen, och ställer sig frågan om vi verkligen vill ha ett samhälle där våra skillnader utifrån kön suddas ut?

Jag tycker att det är intressant men en svår frågeställning. För även om jag håller med Isak om att kvinnor och män i mångt och mycket är olika, så finns det faktiskt en hel del indivinduella avvikelser från könsnormerna, och att sudda ut gränserna kan handla om att öka tolerans för olikheter. En man som gillar rosa eller vill ta på sig en klänning ska inte behöva bli trakasserad och en kvinna som gillar att meka med bilar ska slippa höra att hon är ”som en hel karl”.

Hannes2peer har skrivit ett intressant inlägg om det, utifrån sina egna flätor i håret. Jag tycker att det är skitsnyggt med flätor, både på män och kvinnor. Kanske lite extra snyggt på män faktiskt, och betydligt snyggare än hästsvans. Men det är ju jag det, och smaken är olika.

Charlottes mirakel har skrivit en underbar definition av vad som är manligt:

Det är manligt att ta ansvar och ta hand om sin familj, och att alltid sätta familjen främst. Det finns så många män som är på jobbet under i stort sett hela sina barns uppväxt, och jag tycker att det är direkt omanligt, för att inte tala om att det också är både ytligt och dumt. Det är manligt att våga ställa upp för sin kvinna i alla lägen. Att tryggt vara en säker hamn för sin kvinna genom livet. Alltså att kunna ta hand om sina relationer. Det är manligt att våga vara jämställd, att dela både vardagens bördor och glädje med sin kvinna och sin familj. Jag menar inte att man måste fördela alla uppgifter millimeterrättvist, jag menar att man hjälps åt med det som behövs göras. Vem som gör vad spelar ju egentligen ingen roll alls. Det är manligt att våga tala om sina problem istället för att gå ut och dricka bärs, vara otrogen och mucka med allt och alla på stan. Det är manligt att erkänna att man inte kan sätta upp den där lampan, att kunna erkänna att man nog faktiskt behöver hjälp med det.

Whatthefuckdotcom vet också vad hon anser vara manligt. Och Lisa.

Och Daniel som själv är man verkar vara inne på samma linje som Whatthefuckdotcom, Lisa och Charlotte:

Manlighet blir således när man är så säker på sin egen person, så stark i sig själv att man är den man vill vara och inte den som normen (den förlegade gamla skitnormen) säger att man ska vara.

Irrhönan har googlat på män och jämfört resultaten mellan svenska och danska sökresultat.

Sen måste ni läsa Trollhare, som haft anledning att fundera på vad som är manligt i högre utsträckning än de flesta.

Nattens bibliotek ger oss två inlägg på temat; Det är lätt att älska en man som gråter och Har män känslor?

Skatan tycker synd om männen och allt de måste leva upp till.

En Emilia önskar sig å ena sidan en stark och omhändertagande man, samtidigt som hon tror att det vi ser som manligt respektive kvinnligt är socialt konstruerade roller.

Nemo lägger ut texten och skriver om riktiga människor.

Mumari har skrivit om manlighet och sin makes nya älskarinna.

Linda skriver också.

Rebecka Edgren Aldén skriver om manlighet, jämställdhet och konstaterar en sak som jag också noterat:

Bland de jämställda familjer jag känner är männen ofta de som är ”mer jämställda”. De gör allt som kvinnor tidigare gjort. Medan kvinnorna fortfarande har ett motstånd inom vissa mer klassiskt manliga områden. Jag kan bara gå till mig själv. Min man gör allt jag gör. Men jag är urdålig på att byta däck på bilen, skruva upp hyllor, klippa ner häcken mot gatan och sånt.

Mia tycker det är manligt med män som bestämmer i hemmet. Hmm.

Pappa Kalle har skrivit om manlighet. Läs! Kan inte heller låta bli att länka till ett annat inlägg han skrivit utanför temat men som ändå är relaterat.

Lilla O funderar också och tycker att det verkar så enkelt att vara man.

Bengt tycker att genus är ganska futtigt att fundera över, men skriver ändå. Och länkar till en video som jag lägger upp här också:

Sida 1 av 6
  • Tjänstgörande redaktörer: Oscar Schau och Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB