Ja, nu är oskulden förlorad, Marcus Birro. Det sker förr eller senare, för så gott som alla som bloggar. Nånting händer då – i det där ögonblicket när man utsätts för hatet första gången. Vissa slutar då, de flesta fortsätter. Men alla påverkas av det där ögonblicket, på ett eller annat sätt.
Det finns mycket att säga om aggressiva (ofta anonyma) bloggkommentarer och hur man ska hantera dem.
Själv brukade jag försöka tänka – på den tiden jag bloggade personligt – att jag var tvungen att acceptera en hatisk kommentar för varje kärleksfull.
Så fort jag fick en fåfäng kick i form av en berömmade kommentar försökte jag alltså intala mig själv att: Nu är det inte mer än rimligt att jag betalar nåt för denna kick.
There’s nothing like a free lunch, som man säger.
På så sätt var jag något sånär förberedd på tjyvnypen.
Jag menar då inte att jag förtjänade dem – utan mer att jag betraktade dem som viktiga för att hålla balansen. Särskilt de som jag märkte sårade mig ovanligt mycket.
Dessa gånger – förutsatt att jag lyckades lägga egot åt sidan och inte stirra mig blind på att SVARA, utan stänga av datorn, få lite distans, och i lugn och ro analysera min egen ilska – kunde det vara mycket intressant/utvecklande att undersöka varför jag reagerade så starkt på just den eller den anklagelsen (medan den och den inte rörde mig i ryggen).
Dessa kommentarer kunde hjälpa mig att lokalisera vissa ömma punkter, som jag inte riktigt var medveten om att jag hade. Dessa mest sårande kommentarer – som jag för övrigt minns ord för ord och antagligen alltid kommer att minnas – var ju antagligen sårande för att de innehöll nån slags sanning.
Med det inte sagt att jag är tacksam mot dem som skrev dem. Dom jävlarna ska brinna i helvetet.
Kändisbloggaren Perez Hilton stäms på 7,5 miljoner dollar för att vid upprepade tillfällen ha publicerat copyright-skyddade bilder på sin blogg.
Hoppsan! Ska bli intressant att se hur rättsprocessen påverkar den annars så copyright-orädda bloggvärlden.
> Läs hela stämningen som pdf-fil. (Obs: intressant läsning!)
Oscar Swartz har skrivit en fascinerande text som är lika delar internethistoria och personlig rannsakelse. Årets blogginlägg?
Fråga om Aftonbladets bloggverktyg:
Svar:
Ja, man kan ange någon annans bloggadress, när man skriver en kommentar i någons blogg, och därmed lura mottagaren. Detta är beklagligt, men så är de flesta bloggverktyg uppbyggda.
Givetvis kan man rent tekniskt utveckla ett system som där inloggade medlemmar aldrig kan utge sig för att vara någon annan än dem de är – och sprider problemet ut sig ska vi självklart undersöka hur ett sådant kan se ut.
Men så länge utomstående (alltså icke-medlemmar) tillåts kommentera i våra bloggar måste vi alla inse att kommentarförfattare alltid kan vara någon annan än den han/hon utger sig för att vara. Så fungerar alla bloggverktyg, som bjuder in icke-medlemmar att kommentera.
> Bloggvärlden om Johas rymning: juha*
> Bloggvärlden om beslutet att tillåta proffsboxning: proffsbox*
> Bloggvärlden om fp-åtalet: åtal* (fp* OR folkpartiet*)
Hos Aftonbladet kan du mobilblogga allt du orkar, med så gott som vilken mobil du vill!
Trodde du att det mest var ungdomar som hände på YouTube? Då har du fel, rapporterar Resumé.
En litet steg för mänskligheten, ett stort steg för citizen journalism: Pulitzerprisets jury meddelade i ett pressmeddelande i måndags att man från och med nu välkomnar bloggare att ansöka om priset.