Obs: Vi är just nu utsatta för en trackbackattack. Vi jobbar stenhårt för att se till att ni ska slippa alla oönskade reklamtrackbacks och hoppas ordna det nu under morgonen.
Vi ber om ursäkt och hoppas att det inte är för mycket jobb att radera trackbacken som kommit in.
Påhittige bloggaren Oscar Swartz har infört ett system på sin blogg där man via sms kan ge honom dricks om man gillar ett inlägg särskilt mycket.
Se [den kursiva texten längst ner i] detta inlägg.
Inspirerande! 😉
Idag drar VM igång och i bloggvärlden är VM-bloggandet i full gång. På Aftonbladet spekulerar våra läsarexperter i startelvor, förfasas över skador och Zlatans form.
På Läsarbladet kan du läsa utdrag från några av alla läsvärda blogginlägg från de senaste dagarna.
För den teknikintresserade finns nu möjlighet att prenumerera på alla Feber-sajternas RSS-flöden i ett och samma.
[Vad är RSS? Läs artikel på susning.nu]
Topplistan är som sagt borttagen for now. Men det vore ändå intressant att (för protokollet) se var vi står.
SKA AFTONBLADETS BLOGGTOPPLISTA VARA KVAR ELLER TAS BORT? RÖSTA HÄR!
För några dar sen läste jag detta inlägg av bloggaren ”Lady” och blev väldigt nyfiken på vad som föranlett beslutet att radera hela bloggen. Jag frågade henne om hon hade nåt emot att berätta här, vad som egentligen hänt. Dagen efter kom detta mail:
”Berättelsen om hur det kom sig att jag stängde min blogg
För snart två veckor sedan försökte jag stänga min blogg. Säkerligen tryckte jag på fel knapp, så det enda som hände var att alla mina inlägg raderades. I och för sig var det väl det viktigaste för mig just då.
Anledningen till att jag började blogga i början av maj, var att jag ville hitta en fristad att uttrycka mig. Jag finns på nätet med både hemsida och blogg på annat portal. Men där vet ju *alla* vem jag är. En klick människor har fått horn i sidan på mig och följer allt jag skriver och hittar gärna saker att haka upp sig på och kommentera på mer otrevliga sätt i olika gästböcker. Därför, behövde jag en fristad att skriva fritt ur hjärtat, där ingen vet vem Jag är.
Jag valde noggrant ett användarnamn som inte skulle kunna kopplas till mig. Då jag är hundmänniska, valde jag att inte nämna vår ras vid namn. Min arbetsplats är välkänd, därför valde jag att inte skriva ut företagsnamnet i min blogg. Ja som du ser, jag gjorde verkligen allt jag kunde komma på för att skydda min integritet. Inte ens mina närmaste vänner och familj fick veta att jag hade en blogg på Aftonbladet.De första inläggen var lite trevande, kände mig för och upptäckte att jag Blev Läst!!! Wooow, en sån häftig känsla det var att se *300 sidvisningar* Inga kommentarer från mina kontrollanter!! YES de kan inte hitta mig här, tänkte jag, och satte mig ner för att skriva min berättelse. En historia som börjar nio månader tillbaka i tiden. Som jag behövde få sätta ord på, men också behövde få andras reaktioner på mina erfarenheter.
Det var skönt att få skriva alla dessa ord, och det var skönt att få den respons jag fick. Mycket var igenkännande, en del häpnande och jag såg inåt mig själv, ställde frågor till mig själv, som jag inte ställt innan. Det var på alla sätt en God upplevelse, detta med blogg på Aftonbladet. När min historia var färdigskriven och jag äntligen kände mig Fri från den. Fri att skriva, fri att uttrycka mig fritt. Så började jag skriva andra inlägg här. Du vet, tankar som sätts igång när man läser vad andra skriver om. Djupt personliga inlägg, blandades med skojfriska tjolahoppsan inlägg och jag Njöt av denna frihet.
Både att skriva det som jag inte skrivit om förr, återspeglingar av ett liv som inte varit enkelt att leva. Det är ju så lätt, att öppna sig och skriva om det, när man är invaggad i en sorts trygghet att ingen Vet ändå vem jag är. Fick kontakt med människor som via sina bloggar berikade mitt liv oerhört mycket och jag var Glad. Loggade in på portalen med förväntan varje dag. Läste kommentarer, skrev kommentarer och ett och annat inlägg.
Men så hände det.
För snart två veckor sedan hade jag skrivit i min hemsidas dagbok, tankar om hundavel som jag burit länge, men aldrig uttryckt fullt ut. Naturligtvis väckte det starka reaktioner och min lilla kontrollantgrupp, började skriva i min andra blogg. Efter ett par meddelanden där, så kom det fram att de Visst hittat min blogg här på AB. De hade suttit och läst alla mina inlägg, skickat länken emellan varandra, eller om de kopierat dem och skickat, det vet jag inte?
Jag häpnade,
Att människor kunde lägga ner sådan möda och energi för att finna mina ord?
Men jag blev också chockad.
Här hade människor som känner mig, men inte alls tycker om mig, suttit och Läst mina djupt personliga inlägg, som inte handlar något alls om dem och deras liv. UTAN att ge sig till känna????
Jag kände mig så naken och fysiskt illamående när jag till fullo insett vad de egentligen hade gjort. När jag försökte förklara för en närstående vad jag kände. Så gjorde jag det så här:
*Det är ungefär som att jag stått och klätt av mig naken innan jag skall gå in i duschen, efteråt får jag veta att en gubbe hela tiden stått och tittat in genom fönstret utan att knacka på*
Under flera dagar satt illamåendet i.
Jag valde samma kväll jag fått veta att min blogg här var ute och snurrade bland många människor, att lägga ner den. Eller som det blev, radera inläggen mina. Eftersom det var ord skrivna av mig mest för min egen skull, till för att läsas, men Inte för att läsas av *alla* som vet vem jag är. Därtill var orden alltför personliga.
Under de veckor som har gått, har chocken lagt sig. Illamåendet är borta.
Längtan efter att skriva är stark, behovet av att uttrycka mig både i egna tankar, men även i kommentarer till andra är även det stort.
Men jag vågar inte.
Tyvärr vågar jag inte en gång till lita på att jag kan vara så anonym som jag behöver och önskar vara.
/Lady”
Under dagen har jag fått flera mail som ifrågasatt om topplistan (se nedan) kanske bara gör skada; att den förstör atmosfären.
Jag håller med om att bloggande inte ska vara en tävling, och det är också anledningen till att topplistan inte torgförts på t ex förstasidan utan ”bara” som ett blogginlägg i Bloggvärldsbloggen. Tanken var att den skulle vara en kul grej, en uppmuntran, en sporre, vadvetjag.
Men förstör den stämningen ska den bort!
Dagens topplista får vara den sista, såvida det i framtiden uppstår ett överväldigande krav på att den ska återinföras!
De 25 mest besökta Aftonbladetbloggarna, perioden 29 maj-4 juni 2006, räknat i unika besökare. Förra veckans placering inom parantes.
Notera att nio (!) av de nya VM-bloggarna tagit sig in på listan.
1. (NY) Johans Lidingöblogg
2. (1) BitterBloggen
3. (3) Mitt liv som hora
4. (2) Tonårsmorsa
5. (5) Superwoman
6. (NY) VM Blogg: Iran
7. (6) V som i Vendettanbettan
8. (NY) Portugal
9. (8) Girls just wanna have fun
10. (10) barbakvinnan
11. (4) Offer Jag??..vad snackar du om?
12. (12) IT-girls sida
13. (NY) Japans VM-blogg
14. (NY) Serbien-Montenegro
15. (NY) Spanien i VM
16. (18) Om allt och inget
17. (7) Kvinna och Mamma…
18. (NY) De svarta antiloperna
19. (21) Pixlad verklighet
20. (13) [Obetitlad för tillfället]
21. (25) Sex and the Småstad
22. (NY) Gli Azzuri
23. (NY) Aguante Argentina – En VM blogg om Argentina
24. (16) Flamingon älskar kändisar!
25. (NY) Brazil
…och börjar graviditetsblogga, rapporterar SvD.
> Här kan du se den gravida Anna Nicoles första blogginlägg: en videofilm där hon ligger och skvalpar i en pool och försöker övertyga dig om att bli medlem på hennes betalblogg. Topless.
Bloggen kan som bekant vara en rätt bra kanal för att ventilera ilska (kanske allt för bra ibland). Kanske är det därför fler och fler bloggar tillägnas före detta pojk- och flickvänner, som man äntligen (förhoppningsvis) är fri från och kan börja analysera.
Här är några exempel på bloggare som bloggar om sina ex:
(Vet du några fler bra, så tipsa gärna om dem i kommentarerna nedan!)
Livet leker – eller lever liket?
”Idag var det så dags igen för att åka till fängelset med dottern för ’sedvanligt’ helgumgänge med mamman inne på anstalten… Dottern vägrade blankt att åka idag, hon sprang rakt ut från huset och ut i skogen för att gömma sig… Med tårar rinnande ned för kinderna satte jag på hunden spårselen och begav mig ut i skogen… Denna gången hatade jag mig själv för att ha en hund som med lätthet kan spåra upp snudd på vad som helst på kommando, jag hatade varenda sekund av min träning, hatade mig själv för att jag bara följde efter hunden i sin ivriga lek – som han trodde det var – i att hitta dottern…”
Det handlar om två barn
”Vi har hållit på med exxet i över ett år och försökt få umgängena att fungera men exxet verkar göra allt för att de skall gå förlorade och socialtjänsten känns det som att de spelar bara med och barnen vägrar.”
Hur man överlever att bli satt på singelbänken igen
”Träffade en ’vän’ jag inte sett på länge. När hon frågade hur jag hade det tog det emot att berätta om separationen. Varje gång jag känner att jag är på väg tillbaka kommer någon som inget vet och då bubblar alla känslor upp igen. Har tröttnat på att stå där och kämpa med tårarna när jag berättar. Det är som att uppleva allt igen och just nu vill jag bara glömma och gå vidare. Men det går inte, för alltid är det någon som inte vet. Har tröttnat på alla förvånade miner när jag säger att jo, vi har separerat. Vad tror dom, att jag ska annonsera i dagens tidning bara för att underlätta för alla!?”
Blåbärsflickan
”Dagens samtal kom från exM. Han vill att jag ska komma å hälsa på, saknar ju mig. Eller det är nog inte mig han saknar, han saknar vårt samspel (in you know where) och det är ju inte det jag vill vara, nån tjej som han bara ringer då han vill ha närhet. Han å jag va vänner långt innan vi blev tillsammans, då han lyckades krossa mitt lilla hjärta. Men nu är vi vänner igen och då vill jag ju inte direkt sabba nåt, trots att det kan ju ha hänt att jag varit svag nån gång jag med. Saknar honom men samtidigt kan jag inte vara nära honom, hans är så oemotståndlig när han väl sätter den sidan till.”
Nätkärlek, längtan, saknad, svek….
”Han har i 6 månader förnedrat mig, kränkt mig, varit djävligt elak. Ni som läst min berättelse vet vad jag menar. Han har senare också skickat mail till min arbetsplats, förtalat mig, snackat skit om mig som dessutom mina kollegor inte har med att göra eftersom detta är helt i det privata livet.”
Vad ska man tro om HAN
”Jag undrar hur långt man egentligen är skyldig att samarbeta med sitt barns förälder,det är klart att man ska hjälpas åt och gå varandra till mötes.Men i detta fall så hur det inte!
Men hur gör man det när bara en vill och försöker om och om igen men man får nya slag hela tiden?
Hur hanterar man ett ex som är inte villig att samarbeta pga.av hans EX som styr han? och bli för den delen hjärntvättade!”