Rosemari Södergren, författaren bakom boken Alla kan blogga som är en lättfattlig guidebok för nybörjarbloggare, har startat en blogg som både är en uppföljning och en utvidgning av boken.
På bloggen Bloggtips ger hon konkreta råd om hur man startar en blogg, hur man får andra att hitta till bloggen, hur bloggen kan bli mer tillgänglig, hur du kan få bättre bilder i bloggen, med mera med mera.

Jag frågade Rosemari hur det kom sig att hon startade ännu en blogg.

– Det händer ju så mycket inom bloggvärlden idag – och sedan jag skrev boken har flera nya saker hänt som jag vill tipsa bloggare om. Det ärTwingly-funktionen, det är nyhetssamlare som Digga och Färskpressad, till exempel.
Bloggen blir en förlängning, vidareutveckling av boken.

Vilka vänder du  dig till?
– I mitt jobb träffar jag många som vill blogga, men som inte alls är så datorvana. Det finns många människor som inte alls är så vana vid att använda datorer och att publicera sig på Internet. Det är min målgrupp, men jag har också märkt att väldigt mycket som görs på Internet skrivs för de redan frälsta, de som redan begriper och vet hur de ska göra.
– Bara att anmäla att du har en blogg till Technorati är inte så lätt att lista ut. Det gäller också många som använder datorn i sitt jobb.
Så jag tror att också de som är datorvana har nytta av min blogg och min bok. Fast inte de som är jättevana bloggare förstås, det är väl inte direkt min målgrupp.
 
Vad är ditt bästa råd till den som precis ska börja blogga?
– Först och främst att tänka efter vad varför du vill blogga.
Vet du från början att du vill nå ut till en stor publik bör du tänka noga efter vilket namn du väljer till bloggen.
Vill du att fler än dina närmaste ska läsa bloggen:
Anmäl dig till Nyligen och Bloggportalen och pinga Nyligen varje gång du skrivit något.
Besök andra bloggar, kommentera och knyt bloggkontakter.
Och framför allt: länka till andra och till sånt du tycker är intressant eller hänvisar till..

Är det något du saknar i den svenska bloggvärlden just nu?
– Jag tycker mig ha sett en tendens till att färre bloggare länkar till andra bloggare.
Att den svenska bloggosfären mer länkar till vad Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skriver än vad andra bloggare gör. Det är den så kallade Twingly-effekten.
Så vad jag saknar är mer länkande till varandra.
Inget fel i att länka till och skriva om saker som DN och SVD skriver om, det gör jag själv i en del av mina bloggar. Men vi får inte glömma bloggvärlden.

Rosemari Södergren bloggar även på Kulturbloggen och flera andra bloggar som finns listade där.

I höst kommer ett nytt tv-program på SVT, med temat religion. Men det handlar inte om traditionell tro. Uppdraget Jonas Leksell och Musse Hasselvall fått är att starta en helt egen religion. Och sökandet har redan börjat. Bland annat har de varit i Indien och levt i askes – något Musse avbröt då han inte kunde avstå den goda indiska maten.

I bloggen Religion under uppbyggnad skriver de om sina försök att hitta gott innehåll till sin religion, och de vill ha besökarnas hjälp. ”Hur uppnår du andlighet?” frågar de till exempel. Att gå på koncert eller att syssla med yoga är ett par förslag från bloggens läsare.
I högerspalten listar Jonas och Musse vad de kommit fram till under sitt sökande. Här är deras trosatser, så här långt:

Jag tycker det är en intressant idé, och gillar att SVT satsar på bloggen och konversationen som verktyg. Det ska bli intressant att se hur mycket från bloggen som tas med i programmet i höst.

Tänkte göra lite reklam för ett nytt Aftonbladet-projekt som kanske en och annan modebloggare – och andra – kan tycka är skoj. Det var i alla fall väldigt roligt och inspirerande att kolla på bilderna som skickades in till Bästa stilen, tycker jag.

Nu bjuds du nu in att visa upp din stil på Stilkoll, en ny moblogg dit du kan skicka bilder på vad du har på dig antingen via mejl eller mms. Ett urval av bilderna publiceras i Aftonbladets papperstidning.

Läser hos Mamman på Hemma hos mamman, pappan och alla ungarna om läraren som bara satte G trots ett extremt välarbetad uppgift som var bättre än den som den äldre sonen lämnat in ett par år tidigare – och fått MVG+ på!
Exemplen på orättvis betygsättning blir allt fler efter de tre tjejerna i Gävles avslöjande om hur samma uppsats fått helt olika betyg av olika lärare.
Själv har jag ett omvänt exempel, och det är ju egentligen lika illa det. Jag fick 5:a i historia utan att egentligen kunna särskilt mycket, och jag misstänker att det berodde på att jag var bra i svenska där vi hade samma lärare.
På morgonmötet här på redaktionen väcktes frågan om lärarna inte borde få uppsatserna anonymt, så att undermedveten favorisering kan undvikas. Exakt hur det skulle gå till vet jag inte, men det är en intressant tanke.

Några andra bloggare om betygsorättvisorna:

Sofia Åkerman skriver om skillnaden i svårighetsgrad för att få höga betyg i olika skolor och på olika linjer. Hennes slutsats:

Kattis – den förvirrade berättar om orättvisor i bedömningar där det skiljer sig åt så mycket som mellan IG och VG:

Mallan är själv gymnasielärare, och är inte förvånad:

Ännu fler blogginlägg i ämnet

Uppdatering: Passar på att önska god helg, för nu blir det några dagars bloggpaus för min del, och en tur till London. Ha det gott!

…på en och samma bild. Kunde inte låta bli att visa den här bilden från Stockholm Media Week för en vecka sedan. Peter Örn är tillsammans med Filip och Fredrik mest omtalad den senaste veckan, sedan han avgick som SR:s VD. Nu diskuteras det flitigt vem som ska bli Peter Örns efterträdare.

Filip och Fredrik i sin tur sålde sitt produktionsbolag och blev mångmiljonärer. Det är de väl värda, tycker jag, och en del andra bloggare håller med.
Här ovan låter duon Peter Örn andas helium – det var det roligaste han gjort den dagen, sa han.

Månadsbilden är ett fotoprojekt där deltagarna uppmanas välja ut en plats/ett motiv som de sedan ska fotografera en gång i månaden, och lägga ut fotona på sin blogg. Det är riktigt spännande att se vad deltagarna har valt för motiv, och se årstidernas växlingar. Ett långsiktigt projekt som står i kontrast till det dagliga brus som informationsflödet ibland känns som.

Skärmdumpen här intill kommer från Innas ego, en av alla sajterna som är med i projektet.

Många väljer att fotografera utsikten från sitt hus eller sin lägenhet, medan andra väljer att följa till exempel sin katt eller sina barn samma dag varje månad.

Här har jag skrivit om tre andra fotoprojekt: Ett foto i timmen, Tisdagstema och 07_07_07.

Tack till Sigrinn för tipset om månadsbilden. Vet du om fler fotoprojekt för bloggare? Tipsa gärna!

Brukar du lyssna på podradio? Det är ljudmediets motsvarighet till text- och bildmediets bloggar, kan man säga, och sändningarna har verkligen utvecklats sedan jag först kom i kontakt med podradiosändningar för några år sedan.

Nu har du möjligheten att kora dina favoriter till vinnare i tio olika kategorier i Svenska Podradiopriset: bästa musik, bästa teknik och vetenskap, bäst humor, bästa nyheter, ekonomi och samhälle, bästa pod-tv, bästa utländska kanal, bästa amatörkanal, bästa originalkanal samt bästa kanal.

Så här står det om priset på podradio.nu:

”Vi förundras ständigt över den kreativitet och det personliga uttryck som finns därute i podradion. Vi laddar inte bara ner Rapport från SVT, Spanarna från SR och annat från de traditionella medierna. Vi lyssnar och tittar också på sändningar från betydligt mindre medieimperier som Dagensskiva.com, Another Visitor, Voccine, Film.nu, Bitlab och många fler. Nu tycker vi att det är er tur att uppmärksammas.

Vi ska därför dela ut utmärkelser till Sveriges bästa podkanaler. Och det är såklart ni som utser vinnarna!”

Omröstningen pågår fram till 12 juni.

Tack till Black Book för tipset!

BBC är ett medieföretag som ligger långt framme när det gäller att bjuda in läsarna att medverka på olika sätt. Jag har med intresse följt deras pilotprojekt i Manchester, där de bjuder in allmänheten till workshops och har bloggutbildningar. De har valt en liten annan väg än Aftonbladet, och tillhandahåller inte blogg-plattformen, utan knyter bloggare till sig genom att länka till dem i sin Manchesterbevakning. Bloggarna förbinder sig att följa BBC:s etiska regler, och i utbyte får de alltså en större trafik via BBC:s Manchester-sajt.

I torsdags var det seminariedag på universitetet i Karlstad. Jag var inbjuden som en av tre talare som skulle behandla medborgarmedier. De andra var Fredrik Wackå, webbrådgivare på wpr.se, och Robin Hamman, som jobbar på BBC med bland annat just The Manchester Blogging Project.
Robin berättade att de tar bort länkar till bloggare som bryter grovt mot deras regler, men att de är rätt tillåtande. De ber också bloggarna att mejla ifall de tänkt skriva något som strider mot reglerna så att de kan ta bort länken i förskott.
Det är alltid intressant att höra hur andra redaktioner arbetar, både ur ett journalistperspektiv och ett bloggare-perspektiv.

Jag fick ett tips om Carina Dahls blogg (tack S!). Carina är filmmanusförfattare, copywriter och frilansjournalist, och verkar ha en skön humor. Hennes blogginlägg rör sig mycket kring vardagliga iakttagelser, ofta med en twist.
Läs hennes samtal med tonårsbarnen, till exempel inlägget ”Fotsex och fläskfilé” – här är ett kort utdrag:

Har du läst en blogg som stått ut från mängden på sistone? Tipsa gärna!

Det är en intressant debatt som kommit igång sedan Linda Skugge slutat blogga. Hur mycket påhopp och elaka kommentarer ska man stå ut med som bloggare, och vad är alternativet? För Linda blev det uppenbarligen för mycket. För många andra, som kämpar på trots elakheterna, gör det bloggandet mindre trevligt än det skulle kunna vara.

Uppenbarligen lockas många av den upplevda anonymiteten på nätet och tror att det är fritt fram att skriva vad som helst. Det är något vi journalister fått leva med länge – jag och mina kollegor kan vittna om fruktansvärt elaka mejl, och även hot, på grund av något som publicerats. Effekten av offentligheten i att bli publicerad i en tidning får nu även bloggare ta del av, i och med att fler och fler läser bloggar.

Tyvärr har jag inga bra svar på hur man får bukt med problemet. Men det är bra att veta att anonymiteten på nätet är skenbar. Mejl går till exempel oftast att spåra.
Ett råd till alla som känner sig påhoppade är att inte gå i svaromål, inte ens publicera de elaka kommentarerna. Bästa sättet att bli av med troll på nätet är att tiga ihjäl dem.
Uttalade hot skulle jag däremot polisanmäla.

Här på Aftonbladet blogg har flera bett om att vi ska ta bort möjligheten att kommentera anonymt, som ett sätt att bli av med anonyma påhopp. Jag tycker också att man åtminstone ska skriva under med en signatur i sin kommentar, och det är något vi ska se över, men vi kommer aldrig att kräva att man ska vara en inloggad användare för att få kommentera. Det skulle ju innebära att inga andra än andra Aftonbladet Blogg-bloggare kan kommentera, och skulle omvandla bloggtjänsten till en sluten community. Bloggvärlden är ju betydligt större än Aftonbladet Blogg.

Men det kan också finnas anledning att fundera över hur mycket personlig information du vill dela med dig av på nätet. Jag minns en höstdag i slutet på 90-talet, då det ringde på dörren och en främmande man stod där utanför. Han sa på  engelska att han läst min blogg och ville säga hej. Bloggen var då halvanonym och jag fick mig en ordentlig tankeställare. Som tur var var han vänligt sinnad och efter en kort pratstund sa vi hej då. Efteråt tog jag bort ett foto på byggnaden jag bodde i, som var den ledtråd han använt för att hitta mig.
Många väljer att blogga bakom ett alias. Det är ju ingen garant mot påhopp, men det ger en upplevd trygghet, men också begränsningar i bloggandet.