Eva älskar att blogga.
Sjubarnsmamman gör det.
Eva Westerberg bloggar inte heller för pengarna.
Pysan älskar verkligen att blogga.
Monica gillar att blogga och läsa bloggar.
jj.n bloggar också för att det är kul.
Åke Forsmark tycker att Elisabet får stå sitt kast om hon väljer att läsa skit.

Bild: Åke Forsmark

Och så några kommentarer till mitt förra inlägg, som förtjänar mer uppmärksamhet än de får i kommentarfältet. Klicka gärna på länkarna till deras bloggar också!

Leo Beata:

Jag tycker det är sorgligt att Elisabeth Höglund dissar tjejerna som fångar möjligheterna… och så har vi kulturnissarna och alla ”seriösa” viktigpettrar/pettror, vilka nu det är… i sörjan…
Jag bloggar för jag vill förändra världen och bloggen är en möjlighet att nå ut…
Och så är det roligt också. Och nyttigt! Det är utvecklande, perspektivförändrande, en källa till ny kunskap om människors liv, villkor och tankar som jag aldrig annars skulle mött för vi lever i så olika världar.
Bloggen berikar. Bloggen är viktig. Bloggen är en spegel av det verkliga samhället där ute.

Gunilla:

Jag gillar att blogga och har haft det som lite hjälp till självhjälp från första början. Man kan inte gilla alla bloggar, men man behöver inte heller skriva något illa om dem man inte tycker om. Det räcker väl att sluta gå dit och läsa dem fler gånger och istället lägga bloggläsandet på dem man tycker om? Alla dessa underbara bloggar som bara väntar på att upptäckas. En fantastisk värld!

Abbes pappa:

Har vi inte hört den där skivan lite för många gånger nu?
Jag är lite trött på att bli dragen över samma kam som Rosing och Bella. Oavsett vad man tycker om dem. Ska det vara så svårt att se mångfalden bland bloggarna?
Jag vet inte om du syftade på mig men jag har tackat nej till diverse annonsnätverk som kunde gett mig rätt hyfsad inkomst på min blogg. Men jag vill inte. Det skulle inte kännas rätt om Heja Abbe var kommersiell. Och så är jag rädd att det skulle bli fel drivkraft.
Nej jag är som du. Bloggar för att jag tycker om det.

Nina:

Så frågar jag mig – oroligt – vem tvingar den arma människan att läsa bloggarna ifråga och – ännu värre – skriva om dem?
Det måste ju vara alldeles fruktansvärt för henne att behöva göra detta, när hon nu tycker så illa om det.

Islandsmamman:

Hon är inne på rätt linje. Jag har slutat läsa ALLA böcker för det skrivs så mycket skräp, jag menar har ni läst Vita Sreien? Jag tittar inte ALLS på TV för det finns en hel del dåliga program. Musik har jag lagt av med för hu, det finns ju dåliga popartister ju. Kläder tar jag inte längre på mig för har ni SETT vilka fula kläder det finns i en del butiker? Jag funderar på att sluta äta för igår åt jag en otäck korv..

Åsa:

Man tolkar andra som sig själv.
Varenda gång jag läser sånt här oinsatt dravel från en ”förståsigpåare” så rabblar jag detta för mig själv några gånger för att förhindra hjärnblödning.
Höglundskan kan inte förstå att någon vill skriva utan att tjäna pengar, för att det är kul. Det är ofattbart för henne – måste vara något annat som ligger bakom. Inte kan det vara något att få respons av pöbeln, den dumma massan som borde hålla tyst och tacksamt ta emot det media matar dem med!
Man undrar vad hon skulle tycka om vi andra sågade journalister som kår med fotknölarna efter att ha läst Se & Hör några gånger (”inte för att vi gillar det gu’bevars, bara för att…”)?
Kan människan framstå som dummare ens om hon försökte?

Fröken Grön:

Jag älskar att blogga. Jag älskar att läsa.
Med tanke på hur kommunikationen fungerar i dagens samhälle tror jag att bloggen fyller en viktig funktion. Jag hade åtminstone inte skrivit annars. Bara några enstaka mail och inlägg på communities. Dessutom.
Med en blogg kan man påverka. Tänk att lilla jag, en arbetssökande etnolog i Skåne med hundra läsare om dagen, får främlingar att bli nyfikna på menskoppen, spikmattan, ekologisk mat och annat. Det är ju fantastiskt.

Thomas Olausson:

Jag antar att Elisabeth inte brinner för sin egen journalistik. Med en så vriden syn på hur andra känner inför vad de sysslar med måste problemet ligga hos henne själv.
Kanske är det brist på egen arbetsglädje som gjort att hennes frisyr fått stå i fokus i stället för vad hon producerar?

Jag blir besviken på henne. En sedan länge välkänd journalist som plötsligt rackar ned på vanliga människor som sitter hemma och pysslar med sitt. Kan det vara så pinsamt att Elisabeth inte förstår vidden av amatörbloggandet?
Det finns folk som tror att alla konstnärer säljer tavlor dyrt och är kända, och vissa ”vuxna” tror att man är känd om man har en egen hemsida.

Jag blir så trött, när jag läser Elisabet Höglunds krönika i Expressen om bloggarna. Egentligen borde hon kanske ignoreras. Men jag kan inte låta bli att kommentera.

Hon börjar med att nämna Leif GW Persson som slutade blogga för ett bra tag sedan. Hon förstår honom. Vem vill väl vistas i bloggsörjan?
Sedan lägger hon ut texten om Linda Rosing, en blogg hon tydligen läser titt som tätt fast hon verkligen ogillar den. Visst. Jag har också bloggar jag ogillar. Ibland kommenterar jag dem, och talar också om vad jag ogillar.
Men att ogilla för min egen personliga del är inte samma sak som att jag är emot bloggar som helhet. Det finns flera hundra tusen bloggar i Sverige. Självklart är det ganska många av dem som är riktigt trista. Dåligt skrivna. Ointressanta, för mig. Men intressanta för någon annan.

Hur som helst – sedan går Elisabet Höglund in på Blondinbella. Skriver om alla pengar hon tjänar. Jahaja. Blondinbella får återigen statuera exempel för alla bloggar i hela Sverige, för på slutet skriver Elisabeth så här:

En del bloggare påstår, att de bloggar därför att de älskar att skriva. Det tror jag inte ett dugg på. Det är pengarna de i bästa fall kan dra in på att blogga, som de är ute efter. Jag har en bekant, som tar in 15 000 kronor i månaden på sin blogg, alltså en normal undersköterskelön. Andra bloggare kan tjäna mellan 30 000 och 50 000 i månaden. Blondinbella lär ju till och med ha blivit miljonär på sin blogg.

Och det är här hon begår det största misstaget. Hon slår ner på alla de bloggar, som jag och många andra, som bloggar enbart för att vi tycker att det är kul.

Vi som älskar att blogga.

Det är inte många procent av dem som bloggar i Sverige som tjänar några pengar på det. Jag har bloggat i flera år utan att tjäna en spänn. Det har inte varit syftet, inte en drivkraft överhuvudtaget.
Jag känner faktiskt flera stycken som i motsats till Elisabeths bekant tackat nej till att blogga mot betalning, för att det inte skulle vara lika roligt då.

Elisabet Höglund slår också ner på alla dem som gillar att läsa bloggar. Hon slår ner på alla som bloggar utifrån ett engagemang, lust att skriva, vilja att berätta, och dela med sig av sina kunskaper.
Hon slår ner på alla journalister som bloggar för att de upptäckt att de i bloggandet kan skriva fritt och inte bry sig om de ramar de måste hålla sig inom då de skriver i sin yrkesroll.
Hon slår ner på alla oss som älskar att läsa bloggar. Hon slår ner på alla dem som bloggar professionellt och inte i likhet med Leif GW lägger ner på grund av dumma kommentarer.

Kan vi inte ta och nyansera den här diskussionen nån gång? Konstatera att mångfalden bland bloggarna är lika stor som mångfalden bland alla tevekanaler och program? Vissa gillar man, en del är seriösa och håller hög kvalitet, andra är dåliga lågbudgetproduktioner, en del av dem är bra ändå och en del intresserar mig, andra inte. En del tjänar massor av pengar, andra går back…
Det behöver inte vara antingen eller.

Läser också att Marcus Birro stänger dörren för anonyma kommentarer.
Något som Patrick Ekwall gillar och tycker är modigt;

Nu hoppas jag fler bloggare hos seriösa publicister vågar välja samma linje istället för att vara ett redskap för legitimt förtal och rätt intelligensbefriade spyor som ingen vettig läsare vill ta del av.

Jag måste ha missat något. Skulle det vara modigt av journalister att stänga av kommunikationen med sina läsare? Skulle det vara något vågat?
Modigt är det att våga släppa in dem. Att ta diskussionerna.

Nu är jag väl medveten om att vissa bloggare så som Birro drabbas mer än andra av troll och galningar, och det är ett problem som vi måste diskutera, som vi måste försöka lösa och ta itu med.
Men det gör vi inte genom att stänga dörren för våra läsare. Då kommer dom att tröttna på oss också, det är jag alldeles övertygad om.

Det är liksom en del av bloggens själ. Tvåvägskommunikationen. Sammanlänkandet. Delandet och diskuterandet. Socialiserandet.
 
Det kan finnas goda skäl att hoppa över att läsa en del dåliga bloggar. Det finns ju så många bra så det är onödigt att i likhet med Elisabeth Höglund lägga sin tid på att läsa sånt man inte gillar.
Det kan finnas goda skäl att vara restriktiv med kommentarer. Men det är fan inte modigt av ”seriösa publicister” att stänga av dem.

Jag älskar att blogga. Vissa dagar är det inte lika kul. Ibland är jag oinspirerad. Ibland tappar jag sugen när folk är elaka eller skriver taskiga kommentarer. Men det händer allt mer sällan.
Jag älskar att blogga. Jag kan säga utan att ljuga eller ens överdriva att bloggandet berikar mitt liv i sådan omfattning att jag inte kan föreställa mig hur det skulle se ut om jag inte bloggat.

Ibland hatar jag att blogga. När jag skrivit något jag ångrar, när jag bara inte har inspiration eller när det känns som om ingen läser eller bryr sig om det jag skriver. Men jag har aldrig på allvar tänkt tanken att sluta.
För när det är roligt, då är det bland det allra roligaste jag vet.
Trots den där doften av kloak som då och då sipprar igenom bloggosfären.