Jag är en nattmänniska. Det är på natten, när barnen sover, telefonen slutat ringa och myrornas krig skulle ha levt rövare i rutan om det här varit på sjuttiotalet, men eftersom det här är 2009 kanske den närmaste jämförelsen jag kommer på är att Twitter ekar tomt, som jag känner att jag kan tänka klart. Det är på natten jag i lugn och ro kan läsa, skriva och sortera in mina tankar i små lådor. Det är mestadels på natten jag går igenom min RSS-läsare och hinner läsa ordentligt.

Jag är helt säker på att flera av er också är vakna på nätterna, av olika anledningar. Så vad kan passa bättre än att jag delar med mig av dagens RSS-skörd till er som behöver något att slå ihjäl den vakna tiden med?

Hos Tjuvtittat hittar jag den här skandalösa förpackningen med svamp. Om det nu verkligen är svamp i påsen, man kan aldrig så noga veta…

Det var längesen jag bytte tema på min DestroyTwitter, och då fanns det kanske 16 olika teman att välja på. Nu finns det långt över tusen olika. DestroyTwitter är för dig som inte vet en utmärkt desktopapplikation för Twitter, som gör twittrandet betydligt smidigare, roligare och mer användbart. Rekommenderas till dig som testat Twitter på webben men inte riktigt förstått poängen. Här kan du ladda ner DestroyTwitter.

Theresia slår ett slag för Rosa bandet genom de här läckra cupcakesen. Cupcakesarna. Eller hur man nu skriver på svenska.

Är du royalist, eller bara lagom nyfiken på vad Kronprinsessan Victoria har för sig om dagarna? I så fall är den här bloggen något för dig. Bildbyrån Scanpix följer hennes väg till bröllopet. Den verkar inte så himla kul, alla gånger…

Anders Lundkvist gästbloggar på Mindpark om Nobelpristagarna i ekonomi, Oliver och Elinor.

Det här gjorde mig rasande lycklig. Kraftwerk remastered på Spotify. Högtidsstund, som varar längre än det tar att läsa bloggposten.

Och på Lidl måste alla tjejer som har mens bära röda pannband. Eller också inte. Lite kul var det i varje fall.

Lars Johansson på Helsingborgs Dagblad gör klart var gräsen går för dem som kommenterar i hans blogg. Och han gör det kort, tydligt och utan utrymme för missförstånd.

Per Torberger skrev igår om Rädda barnens olyckliga val av typsnitt. Jag kan inte låta bli att fascineras, som alltid, av personer med såna nördiga intressen och kunskaper som dem Torberger har om typsnitt. Imponerande. Vad som också är imponerande men som kanska inte borde vara det utan snarare självklart, är Rädda Barnens snabba respons.

Hos Lilla Gumman hittar jag den här blänkaren om en ny sexleksak. En liksom elektrisk tunga för klitorisstimulering. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än jag inte blir särskilt upphetsad av tanken på den. Nån annan kanske går igång?

Jag har försökt hänga med i debatten kring Thomas Bodströms dubbla arvoden. Kan inte riktigt bli upprörd och tycker att Erik Laakso skriver bra.

Anders Jacobsson, en av författarna till succéer som Bert och Sune, bloggar. Han har skrivit en underbar bloggpost som passar bra till den här veckans bloggtema, om kroppen.

För den som är intresserad av religion, sekter och Kristi Brud – Emanuel Karlsten har skrivit om när en sekt slutar vara en sekt, om varför det kan finnas anledning för tidningen Dagen att ge henne så mycket utrymme som hon fått. Hon – Åsa Waldau alltså.

Nu ska jag sova. Men först – stort grattis till Mikebike, Bloggfrossa, som igår kväll fick en dotter!

Jag vet inte varför jag tycker att det är så roligt med den sortens humor som driver med kristna. Inte religiösa överlag, utan just med kristna och kristendom. Det kan ha att göra med att jag själv är uppvuxen i Pingströrelsen och därför skrattar med istället för åt, på något märkligt vis, för det är inte för att jag på något vis föraktar eller ser ner på kristna.

Igår ramlade jag över den här fantastiska sajten, efter ett tips på Twitter där det länkades till den här postningen. Det är kanske inte så mycket kristet över den, men kolla kommentarerna! Jag fascineras också över att folk kan vara så fantastiskt ambitiösa och hålla liv i liknande sidor. Mullbergaskolans rektor twittrar dessutom.

I våras spekulerades det vilt om vem som låg bakom Sanningen måste fram. En blogg som visade sig vara ett inlägg i den politiska debatten, kring Kristdemokraterna.

Tidigare, i internets begynnelse, skrattade jag mycket och ofta åt Svenskfinska församlingen i Sundsvall, också det en fejksida (även om den mycket väl hade kunnat vara på riktigt). Och om jag ska vara helt ärlig så brukade jag och en kollega till mig, också han med rötter i frikyrkan, skicka länkar till varandra från Dagen.se, som på den tiden utan att vara det minsta lilla på låtsas var stor humor för den som är uppvuxen i rörelsen. Som tur är har Dagen blivit väldigt mycket modernare i dag.

Jag tar gärna emot tips på andra liknande sidor, ambitiösa fejkbloggar och de behöver inte ha kristendomen som tema, det går bra med vad som helst bara det är välgjort och man kan skratta åt det.