Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för tagg twitter

- Sida 1 av 6

Bra folk att följa en fredag på Twitter

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Idag länkar jag helt sonika till Micco Grönholm som på ett eminent sätt samlar ”nyttotwittrare” i ett blogginlägg varje fredag när det är #followfriday* på Twitter. Denna fredag har han gjort en special med korta intervjuer med de nyttigaste twittrarna som i sin tur rekommenderar andra att följa.

En riktig guldgruva helt enkelt, med twittertips och bra folk för den som vill förnya sitt twitterflöde.

* #FollowFriday är alltså en så kallad hashtag som används på twitter varje fredag för dem som vill tipsa om bra twittrare att följa. Förkortas #ff, eller om det gäller svenska twittrare, #ffse.

 

Varning för Försäkringskassan

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Ni som finns på Twitter och känner er spionerade på av Försäkringskassan – ta det lugnt. Det är inte Försäkringskassan som twittrar.

Men det faktum att företag, personer och myndigheter ”kapas” på Twitter (jag kallar det inte för att kapa när man själv registrerar ett användarnamn) är faktiskt en anledning för alla att rusa åstad och skapa ett eget konto om inte annat för att skydda sitt namn. Att också använda sitt konto för att ingen annan ska hinna före och sprida märkliga vibbar är inte heller en dum idé, men det kanske ska vara lite mer genomtänkt.

 

Kategorier twitter

Schulman Show featuring Guillou (och mymlan)

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Här är Guillou hos Alex Schulman och pratar om riktiga medier. I början har de klippt in ett par sekvenser från Babel där jag också medverkade. Men är det bara jag som tycker att Ann och Markus är lite mesiga där efteråt när de inte har en enda kommentar till det Guillou säger?

Även om det verkar som om han faktiskt börjat läsa bloggar. Och påstår att Peter Englund är för pretentiös. Hoppsan. Och apropå det, visste ni att Peter Englund ska börja blogga igen? Det ser jag verkligen fram emot, eftersom jag till skillnad från Guillou inte tycker att Englund är pretto alls, snarare motsatsen. Sen kanske det har med saken att göra att jag blir lite kär i Englund varje gång jag ser honom, vilket man inte kan säga är den känsla jag känner när jag ser Guillou…

Schulman har för övrigt skrivit en text om hur han efter sändningen hade lite myspys med gammelgäddan. Det är skillnad på folk och folk minsann. Det är med stor bitterhet jag minns hur PM Nilsson fick en flaska Château Guillou efter inspelningen av Babel, och nästan lika bitter är jag över att Alex Schulman blockat mig på Twitter så jag inte kan följa honom där.

#FollowFriday på Twitter

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Idag tycker jag att du som inte redan följer Fredrik Strömberg på Twitter ska göra det.

Sedan addar du också Piratförlaget, Jonas Larsson, Jenny Maria Nilsson, och hemlighetsfulla Älskade Dumburk.

Har du inte ett Twitterkonto? Skaffa ett, och passa på att följa mig när du ändå är i farten.

 

 

Två kommentarer om dagen

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Ulrika Good är lite ledsen för att antalet kommentarer i hennes blogg minskat. Hon skyller på RSS-läsandet. Och ja, RSS-läsandet är en bidragande orsak till att åtminstone jag kommenterar mindre, märker själv att de gånger jag skriver kommentarer är det när jag kommit in direkt i en blogg via länk från någonstans, och inte när jag läser i min RSS-läsare.

Men kommenterandet har ändå sammantaget ökat, skulle jag vilja påstå. Inte kanske i kommentarsfältet, där de blir mätbara och påtagliga, men på andra ställen. Inte sällan får jag kommentarer till mina blogginlägg exempelvis på Facebook, dit jag länkar mina bloggposter. Ännu oftare kommenteras bloggposter på Twitter. Själv kommenterar jag dessutom gärna andras texter i min egen blogg, som jag gör nu ungefär, när jag svarar på Ulrikas inlägg genom att skriva ett nytt, eget.

Det finns nu också bra verktyg för att trots kommenteringskaoset på olika ställen samla dem så att det ändå syns i bloggen hur många som kommenterat, retweetat och så vidare på andra ställen. Ett sådant verktyg är Disqus, som exempelvis Mindpark använder. Det braiga med Disqus är också att om jag loggar in och kommenterar via mitt Twitterkonto, på Mindpark, så ser jag i mitt Twitterflöde om jag fått svar på min kommentar. För det är en annan grej jag noterat hos mig själv – nämligen att jag är dålig på att följa upp när jag själv kommenterat.

Det kan bero på att jag läser så otroligt mycket bloggar, kommenterar ibland men sedan rusar vidare till nästa och inte lika ofta som förr engagerar mig ordentligt i en diskussion. Oavsett vad så håller jag med Ulrika, och saknar tiden då diskussionerna i kommentarsfälten var något hetare, när de till synes meningslösa kommentarerna var fler.

Därför tänker jag haka på Ulrikas uppmaning att skriva minst två kommentarer om dagen när jag läser bloggar. Och så ska jag bli bättre på att ha koll om jag får svar på mina kommentarer. För att dialogen är grejen. För att jag tycker om samtal. För att fragmentariska åsikter i spridda skurar sällan förändrar, medan en fördjupande diskussion inte sällan lär mig något nytt, om andra, om världen, livet och mig själv.

 

Utfrågning av Lambertz på Publicistklubben

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Igår lyckades jag visa för besökarna på Publicistklubben vad crowdsourcing innebär. Under utfrågningen av avgående JK Göran Lambertz ställde jag dels en del frågor jag fått här i bloggen och på Twitter, men jag fick också input under pågående debatt, exempelvis fick jag via Twitter en länk till en artikel jag kunde referera för att kunna visa Maria Abrahamsson att det visst finns bloggare som dömts för förtal. Hon påstod att det typ aldrig hänt. Hennes reaktion på den hjälp jag fick via Twitter vad att mumla något om den ”researcharsenal” jag hade till hands, och det var väl ett bra ord? På nätet har vi alla en fantastisk researcharsenal tillgänglig i fickan, och det enda som förvånar är väl att så många inte använder den oftare än de gör.

Bild 11.png

Lambertz är en kille med koll och svar på tal. Men mot slutet hamnade han litegrann på pottkanten när jag ifrågasatte varför inte alla offentliga handlingar finns tillgängliga för medborgarna. Hans svar var i stil med att de flesta dokumenten är helt ointressanta för allmänheten och jag replikerade att det väl är upp till medborgarna att avgöra vad som är intressant. Och faktiskt – efter att först ha sagt att det aldrig kommer att hända att alla handlingar publiceras på internet backade han och sa att det är nåt att fundera på.

Han lovade att det aldrig kommer att krävas att bloggare på något sätt registerar sig för att få blogga, däremot lät det i vissa delar som om han gärna vill dela in alla som publicerar sig på nätet i ”massmedia” och ”icke massmedia” och jag ifrågasatte lite hur man ska kunna dra sådana gränser i en grundlag när utvecklingen går så fort att det redan idag är väldigt svårt att dra gränsen mellan vad som är vad.

Är du nyfiken på att höra debatten i sin helhet så finns den att se på Bambuser. Kommentarer från publiken finns på Twitter under hashtagen #pklubben.

Här är jag in action:

Bild 10.png

Dom övriga i panelen var som redan nämnts Maria Abrahamsson, tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet, nu riksdagskandidat för Moderaterna, Anders R Olsson, journalist med stenkoll på tryckfrihetsförordningen, Susanne Wigorts Yngvesson, teologie doktor i etik och forskare, och Helena Giertta, chefredaktör på tidningen Journalisten.

Follow Friday special

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Idag tänkte jag inte ge er en twitterlista som jag gjort de senaste fredagarna. Istället tänker jag ge er en twittrare, som jag absolut tycker att ni ska följa. En twittrare som förstått att använda Twitter för att stärka sitt personliga varumärke, dela med sig och i utbyte få inspiration, vänner och ett utökat nätverk.

Bild 22.png

En person som å andra sidan inte verkar ha så stort behov av att marknadsföra sig så stenhårt, vilket gör hans twittrande ännu mer sympatiskt. Redan 1991 utsågs han till Årets kock, och det är bara en i raden av alla utmärkelser han fått. Han har skrivit en lång rad kokböcker, och han är en välkänd tevekock.

Förutom att han generöst delar med sig av sina expertkunskaper har han ofta ett vänligt ord till övers, han deltar i konversationen kring oräkneliga andra ämnen och skulle kunna användas som skolboksexempel på hur Twitter bör användas för att utöka sitt nätverk, stärka sitt varumärke och marknadsföra sig på samma gång. Dessutom är han näst intill alltid positiv och glad och sprider uppmuntran och trevlig stämning omkring sig.

Jag talar förstås om allas vår Twitterkock, Rikard Nilsson, eller som han heter på Twitter; @rickmacone. Varje fredag publicerar han unikt för sina twitterfollowers ett slags veckobrev, som är ambitiöst utformat som en tidning i PDF, med recept. Både egna och andras som han fått på Twitter. Man kan tävla om att bli veckans Twitterkock och vinnaren varje vecka får förutom att bli omskriven i veckobrevet också en bok på posten.

Bild 14.png

En bok som idag blivit svensk vinnare i Gourmand World Cookbook Award, hemskt mycket grattis, Rikard! (och grattis till den nya Saaben också…)

Så vad väntar ni på? Se genast till att börja följa @rickmacone på Twitter!

 

Följ makthavarna på Twitter

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Fredag igen, och dags att tipsa om en Twitterlista i sann #followfriday-anda.

Idag ger jag er en lista som satts ihop av Makthavare.se, och den samlar de riksdagsledamöter som twittrar. Den heter således Riksdagsledamöter.

Sedan länge finns annars också sajten Twixdagen som också samlar tweets från våra riksdagsledamöter och även delar in dem efter partitillhörighet.

Och apropå politiker och Twitter – häromdagen flög ett team från SVT:s Agenda hit och intervjuade mig om hur våra svenska politiker sköter sig i de sociala medierna. Eventuellt kan ni se och höra den i Agenda på söndag. Man vet aldrig, det är ju ett aktualitetsprogram och sannolikheten är stor att någon viktigare nyhet slår ut mig.

Grattis Kinga!

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Yes! En av mina idoler, Kinga Sandén, vann Stora Journalistpriset!

Bild 10.png

Följ henne på Twitter vetja!

Många har försökt förringa henne och priset, och menar att Twitter inte är nåt särskilt, att det är tekniken och inte Kinga som gjort något storartat, om ens det.

Jag vill bara ge er en av de tweets hon själv skickade ut under kvällen, från galan:

Bild 11.png

För samtidigt som Kinga tog emot sitt pris, för förtjänstfullt twittrande från Iran under valet, kom nyheten att ännu en person har dömts till sex års fängelse för att han deltog i protesterna mot presidentvalet i juni.

Så om man tycker att Kingas twittrande är löjligt kan man alltid sätta det i ett större sammanhang. Kingas pris är ett pris till alla de iranier som protesterade på gatorna i Iran, och som med risk för hårda repressalier twittrade för att tala om för oss i omvärlden vad som pågick. Kingas pris symboliserar något så mycket större än en enskild svensk journalist på Sydsvenskans twittrande.

 

Årets avslöjande stod Per Hermanrud, TV4 för, och årets berättare blev Karin af Klintberg och Jane Magnusson, SVT för. Lukas Bonniers Stora Journalistpris gick till Sverker Olofsson, ”för att han aldrig ger sig”. Grattis också till er, såklart!

Uppdaterat: Per Torberger har skrivit en bra analys om Kingatwittrandets betydelse för journalistiken.

Bakom rubrikerna

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Jag läste också artikeln om mamman och barnet som dött i bussolyckan i Dorotea. Och reagerade som man gör. Tänkte att det var hemskt, inte minst för att mamman var lika gammal som mig.

Dagen efter kröp olyckan innanför skinnet på mig. Det som först var en nyhetsartikel som jag inte ägnade mer än ett par minuter och en snabb tanke, blev verkligt.

Mamman var inte bara lika gammal som mig. Hon var min vän på Facebook. Vi följer varandra på Twitter. Jag brukade läsa hennes blogg, och hon läste min.

Och det som var en olycka, en rubrik bland andra, blev plötsligt en smärtsam påminnelse om livets förgänglighet. Det blev en sorg över att en människa som var en del av min vardag plötsligt är borta. Jag drabbades också och blev en del av den kollektiva sorgen. Det var som om flödet på Twitter stannade upp. Många loggade ur, andra drog sig till sina bloggar för att skriva av sig, andra uttryckte sorg och bestörtning på Twitter, besökte hennes Facebooksida för att skriva kondoleanser och vi försökte tillsammans förstå det ofattbara.

Mamman hette Tea Anderstig, och hon var älskad.

Genast uppstod den parallella diskussionen, den om vem som egentligen hade rätt att sörja.

Går det att sörja en människa man inte träffat? Får man gråta över någon man känner endast genom internet?

För er som hyser tvivel om den saken rekommenderar jag att läsa Carl-Henric Jaktlund. Twittersorg är riktig sorg.

Det pratades också om vad som var okej och inte. Somliga tvekade inför att publicera de bloggposter som skrivits. Kanske mest för att de var osäkra på om de hade rätten att sörja Tea, om de hade rätt att uttala sig om hennes död alls, då de inte hade träffat henne. Jag menar att man har det.

Tea levde en stor del av sitt liv på internet. Vad kunde vara mer naturligt än att de som delade det livet också uttryckte sorg just på internet? De kände inte Tea så som hennes närmaste kände henne. Vi har alla olika sidor. Jag är en person för mina barn och en annan på jobbet. Mina nätvänner känner andra delar av mig än mina släktingar. Men alla delar är jag, lika mycket.

I chock och sorg kanske vi uttrycker oss klumpigt. Vi är så rädda för det, att vara klumpiga, säga fel och göra fel. Men jag tror att nästan vad som helst är bättre än tystnad och att hålla det inom oss. Vi behöver vara snälla mot oss själva och toleranta mot andra. Det finns inte rätt eller fel sätt att sörja.

Någon uttalade sig kritiskt mot att det tändes cyberljus för Tea. Ansåg att det var ovärdigt. Jag ser det som en smakfråga. Fel för någon är rätt för en annan. Om nu de som blev bestörta över Teas död, som inte kunde ses och krama om varandra, som inte har möjlighet att samlas för en minnesstund men ändå tillsammans med andra vill manifestera sin saknad så måste de få göra det. Man kan inte äga en annan människas sorg.

Vi sitter ofta ensamma framför våra datorer och delar med oss av våra liv. Då borde det inte vara konstigt att dela också när döden drabbar.

Jag träffade aldrig Tea Anderstig. Men hon var en del av mitt liv, som är borta nu. Hon var en person jag tyckte om. Jag vill inte spekulera i var hon finns nu, eller vad hon gör, men jag vill tro att hon har det bra.

Här samlas flera bloggposter där vännerna skrivit om Tea.

 

Sida 1 av 6
  • Tjänstgörande redaktörer: Ellinor Brenning och Emma Lindström
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB