Förra veckan tipsade jag om Dramatenbloggen. Den kändes lovande. Ännu mer lovande känns den nu när denna veckas bloggare presenterats, i form av Morgan Alling.
Hans första inlägg handlar om Let’s Dance.
Jag älskar att finkulturella Dramaten gör sig mer tillgängliga för folket. Och jag älskar att de tillåter sådana som Morgan Alling att bre ut sig och förklara att han struntar i kollegornas förakt mot oseriositeten i att sälja ut sig till ett program som Let’s Dance.
Dramaten gör ett genidrag med det här bloggandet, och det skulle inte förvåna mig om en och annan bloggläsare som aldrig varit på Dramaten faktiskt blir nyfiken och skaffar biljetter till en föreställning.
Att internet suddar ut hierarkier är ingen nyhet. Men det är roligt när det blir så påtagligt, också när det gäller hierarkierna i kulturvärlden. Även om jag kan tänka mig att det sitter en och annan kulturredaktör eller teaterrecensent och förfasar sig över tilltaget, både vad gäller bloggandet och Allings deltagande i Let’s Dance.
Inte för att jag någonsin sett honom som främst Dramatenskådis, i min värld är han bröllopsarrangör i filmen Tjenare Kungen och möjligen parhäst med Lasse i diverse barnprogram som sändes när mina barn var små.
Och kanske just därför. Jag tror nämligen att teater och kanske framförallt den som spelas på Dramaten för många anses betydligt mer svårtillgänglig och tråkig än den faktiskt är. Och det är väl inte till gagn för någon att folk har sådana fördomar. Allra minst för Dramaten.
Jag vill se fler mytomspunna institutioner, företag och organisationer ta steget ut i bloggvärlden. Närmare folket. Visa att de är människor som alla andra. Kommunicera på ett mer personligt plan.
Jag är förresten helt övertygad om att vi kommer att få se mycket mer av det, väldigt snart.