Det är kul med språk, och jag kan i perioder gå igång som en riktig språkpolis. Det behöver inte tas på allt för stort allvar dock, att jag irriterar mig på att vissa inte kan skilja på de eller dem är inte allvarligare än att andra irriterar sig på folk som har strumpor i sandalerna eller liknande.

Jag brukar i varje fall irritera mig på människor som är så lata att de inte orkar skriva ut hela ord, som skriver lr istället för eller, eller oxå istället för också. Jag ogillar förkortningar i största allmänhet, och alla som skrivit för en tidning vet att förkortningar är mer eller mindre bannlysta i tidningstext, om det inte är väldigt vedertagna förkortningar på företagsnamn som SAS. Däremot bör man inte skriva iofs utan i och för sig.

Varför är detta ett sånt oskick då? För att läsflytet försvinner, och för att man inte ska räkna med att alla förstår ens förkortningar.

Jag kan ha viss förståelse för förkortningar ibland, när man har utrymmesbrist, som när man ska skriva ett sms eller en tweet på Twitter där man är begränsad till 140 tecken. Men också i sådana sammanhang bör förkortningar användas med försiktighet.

De flesta håller inte med mig. Hela internet svämmar över av förkortningar. Framförallt den yngre generationen har ett helt språk av förkortningar, som används flitigt i msn-chattar och även i dagligt tal.

Det är okej. Det är språkutveckling, och olika grupperingar av människor har alltid utvecklat egna ord och uttryck som förenar och som förstås internt. Men låt oss skilja på intern och offentlig kommunikation, för det är där, i den offentliga kommunikationen, som jag irriterar mig på språkslarvet.

I en blogg till exempel, som man vill ska läsas av fler än kretsen av de närmaste, bör man vara försiktig med slang och förkortningar, och i en längre löpande text finns ingen anledning att skriva ”Lol, den där clownen var kewl”.

Men det är ju jag som tycker det, och jag har inga illusioner om att någon ska lyssna och lyda. Även om det ju handlar om i vilken grad man vill bli läst och förstådd. Vill man ha många läsare och vill man att de ska förstå vad man skriver så kan det löna sig att använda ett språk som fler förstår.
Men som sagt – eftersom man inte kan stoppa utvecklingen försöker i varje fall jag att lära mig det nya språket.
Något som åklagaren Håkan Roswall också borde ha gjort innan han satte sig i rättssalen med The Pirate Bay-snubbarna.

Inför hovrättsförhandlingarna (knappast någon tvivlar väl på att målet kommer att gå vidare till hovrätten) rekommenderar jag Roswall och alla andra i rätten att läsa på, och idag ramlade jag över den här sidan som samlar internetslang och förkortningar och förklarar deras betydelse.

Mycket användbar och pedagogisk för den som blir förvirrad av text som innehåller förkortningar som ROTFFLMFAO, även om jag tycker att det krävs lite för många klick för att få tolkningen av ett enskilt ord.
Sidan innehåller (än så länge) så pass få uttryck att det borde räcka med att ha en sida per bokstav och få upp alla ord, så man slipper klicka på varje ord och backa tillbaks och ja ni fattar.
Så här ser det ut om man slår upp förkortningen YaRLY:

Jag vill inte bli en gammelgädda eller vara bakåtsträvande. Därför sväljer jag min irritation över slarvet och rekommenderar andra att göra detsamma. Nästa gång du dyker på ett uttryck eller en förkortning du inte känner igen – önska dig inte tillbaks i tiden – läs på istället!