Jag gör en liten paus i mitt adventspyntande för att sammanfatta veckans bloggtema – manlighet.

Jag börjar med Göran Widham som skrivit att han helt enkelt inte känner igen sig i beskrivningarna av vad som ska vara manligt i förhållande till kvinnligt. Så känner jag ofta. Sådant som utifrån normen anses vara kvinnligt, som att gilla shopping, älska skor, sminka sig, vara pysslig och ha simultanförmåga – nej, jag känner inte igen mig det minsta. Min ex-man däremot hade betydligt bättre koll än jag på makeup, han ägde överlägset flest skor, ägnade mycket mer tid åt shopping och var hundra gånger pyssligare än jag. Dessutom hade han konstaterat bra siultanförmåga.

Johanna Sjödin skriver en intressant kommentar till Fridholms postning:

Det blir ännu mer förvirrande om man betänker att kvinnors och mäns uppfattning om kvinnlighet och manlighet skiljer sig åt.

Vi kvinnor sätter upp normer för varandra om hur en kvinna ska vara i tron att det kommer att gå hem hos männen eftersom att det går hem hos oss, men ingenting kunde vara mer fel.

Kvinnor kan lägga ner timmar på att köpa nya kläder och sminka sig på ett annorlunda sätt utan att män ens märker det eller bryr sig.

Hon fortsätter att befästa att vissa saker, som att köpa kläder och sminka sig, är saker som kvinnor gillar men inte män. Jag håller inte helt med henne. Jag vet män som har koll och märker direkt om en kvinna gjort sig för, och personligen ser jag sällan om en kompis klippt sig eller färgat håret om inte förändringen är extremt drastisk…

Däremot uppfattar jag att det finns tydliga skillnader mellan vad som är kvinnligt och manligt, men det är saker och egenskaper som sitter betydligt djupare än i kläder och smink, och som sällan kommer fram ordentligt förrän man lärt känna en människa på djupet, eller om man ställer 100 kvinnor mot 100 män i en fråga.

Åker Forsmark har skrivit en postning där han definierar vad som är manligt, och jag kan tänka mig att många män känner igen sig en hel del, men inte alla och inte i allt.

Isak Gerson har skrivit en postning om skillnader mellan könen, och ställer sig frågan om vi verkligen vill ha ett samhälle där våra skillnader utifrån kön suddas ut?

Jag tycker att det är intressant men en svår frågeställning. För även om jag håller med Isak om att kvinnor och män i mångt och mycket är olika, så finns det faktiskt en hel del indivinduella avvikelser från könsnormerna, och att sudda ut gränserna kan handla om att öka tolerans för olikheter. En man som gillar rosa eller vill ta på sig en klänning ska inte behöva bli trakasserad och en kvinna som gillar att meka med bilar ska slippa höra att hon är ”som en hel karl”.

Hannes2peer har skrivit ett intressant inlägg om det, utifrån sina egna flätor i håret. Jag tycker att det är skitsnyggt med flätor, både på män och kvinnor. Kanske lite extra snyggt på män faktiskt, och betydligt snyggare än hästsvans. Men det är ju jag det, och smaken är olika.

Charlottes mirakel har skrivit en underbar definition av vad som är manligt:

Det är manligt att ta ansvar och ta hand om sin familj, och att alltid sätta familjen främst. Det finns så många män som är på jobbet under i stort sett hela sina barns uppväxt, och jag tycker att det är direkt omanligt, för att inte tala om att det också är både ytligt och dumt. Det är manligt att våga ställa upp för sin kvinna i alla lägen. Att tryggt vara en säker hamn för sin kvinna genom livet. Alltså att kunna ta hand om sina relationer. Det är manligt att våga vara jämställd, att dela både vardagens bördor och glädje med sin kvinna och sin familj. Jag menar inte att man måste fördela alla uppgifter millimeterrättvist, jag menar att man hjälps åt med det som behövs göras. Vem som gör vad spelar ju egentligen ingen roll alls. Det är manligt att våga tala om sina problem istället för att gå ut och dricka bärs, vara otrogen och mucka med allt och alla på stan. Det är manligt att erkänna att man inte kan sätta upp den där lampan, att kunna erkänna att man nog faktiskt behöver hjälp med det.

Whatthefuckdotcom vet också vad hon anser vara manligt. Och Lisa.

Och Daniel som själv är man verkar vara inne på samma linje som Whatthefuckdotcom, Lisa och Charlotte:

Manlighet blir således när man är så säker på sin egen person, så stark i sig själv att man är den man vill vara och inte den som normen (den förlegade gamla skitnormen) säger att man ska vara.

Irrhönan har googlat på män och jämfört resultaten mellan svenska och danska sökresultat.

Sen måste ni läsa Trollhare, som haft anledning att fundera på vad som är manligt i högre utsträckning än de flesta.

Nattens bibliotek ger oss två inlägg på temat; Det är lätt att älska en man som gråter och Har män känslor?

Skatan tycker synd om männen och allt de måste leva upp till.

En Emilia önskar sig å ena sidan en stark och omhändertagande man, samtidigt som hon tror att det vi ser som manligt respektive kvinnligt är socialt konstruerade roller.

Nemo lägger ut texten och skriver om riktiga människor.

Mumari har skrivit om manlighet och sin makes nya älskarinna.

Linda skriver också.

Rebecka Edgren Aldén skriver om manlighet, jämställdhet och konstaterar en sak som jag också noterat:

Bland de jämställda familjer jag känner är männen ofta de som är ”mer jämställda”. De gör allt som kvinnor tidigare gjort. Medan kvinnorna fortfarande har ett motstånd inom vissa mer klassiskt manliga områden. Jag kan bara gå till mig själv. Min man gör allt jag gör. Men jag är urdålig på att byta däck på bilen, skruva upp hyllor, klippa ner häcken mot gatan och sånt.

Mia tycker det är manligt med män som bestämmer i hemmet. Hmm.

Pappa Kalle har skrivit om manlighet. Läs! Kan inte heller låta bli att länka till ett annat inlägg han skrivit utanför temat men som ändå är relaterat.

Lilla O funderar också och tycker att det verkar så enkelt att vara man.

Bengt tycker att genus är ganska futtigt att fundera över, men skriver ändå. Och länkar till en video som jag lägger upp här också:

Den här veckan tänkte jag att vi skulle snacka sex i bloggvärlden.

Du kanske tycker att det snackas för mycket? Eller för lite? Eller fokuseras på fel saker? Är samhället översexualiserat? Är sex överskattat? Borde sex vara privat eller är det något religiöst påhitt som borde utrotas? Är det naturliga egentligen att vi ligger var som helst och hur som helst med den vi känner för att göra det med? Hur skiljer sig manlig och kvinnlig sexualitet? Eller är det ingen skillnad?

Jag har ingen aning om vad just du tänker eller tycker, men jag skulle tycka att det vore väldigt intressant att få reda på det.

Skriv i din egen blogg, länka hit/droppa en länk i kommentarsfältet. Glöm inte att ge mig en direktlänk till postningen, en länk till bloggens förstasida hjälper mig inte mycket när jag ska sammanställa.