Thomas Olausson har skrivit en intressant post om Nanobloggande som vapen mot särskrivningen:

Tänk om en sådan här något fånig idé kan vara en möjlig lösning på ett så pass stort språkproblem? Tänk om nanobloggning får en så stor betydelse att en hel generation särskrivare börjar förstå.
Fast det är knappast troligt.
Särskrivare försvarar sin egen avart av språket med alla tänder de har, lika hårdnackat som matsmaskare försvarar sitt äckliga slafsande med argumentet att ”det smakar godare”.
Särskrivare kommer att hävda att det är något fel på nanobloggning om de inte kan skriva som vanligt.

Och Rolf van der Brink tycker att jag missade en viktig punkt på min lista över orsaker till bloggtrötthet:

8. Inga pengar
Många bloggar tröttnarpå att jobba gratis år ut och år in. Det är inte bara det obetalda arbetet som frå bloggare att lägga ner utan också bisten på bekräftelse på att jobbet som läggs ner är värdefullt för någon.

Om du inte tycker att du har så mycket att säga.
Eller om du har det men inte gillar ordbajseri.
Om du tycker om att leka med ord och bokstäver, och ta del av andras nyordskonstruktioner.
Då är Nanoblogg nånting för dig.

Nanoblogg är en slags mikroblogg där man bara kan skriva ett ord per postning.
Det kan se ut så här:

Man kan såklart koppla Nanoblogg till Twitter och andra tjänster, och det finns också en enkel knapp för att posta länkar direkt till Nanoblogg.

Nanoblogg finns också på Facebook.
Psykbryt har skrivit en Nanoblogg for dummies.
Niklas Jakobsen är mannen bakom Nanoblogg, han skriver löpande om utveckling och nyheter i sin blogg.
Här finns en intervju med Niklas, att se och höra.