Alla har vi dom, få känns vid dem. Eller är det så att det blivit lite inne att till och med kokettera med sina fördomar? Hur som helst är det många som hakat på förra veckans bloggtema om just fördomar, och här kommer en sammanfattning.

Elker skriver att fördomar är jävligt coola. Vidare förklarar han varför och vilka fördomar han själv har gentemot vissa grupper, och han gör det helt utan stolthet.

Trollhare har massor av fördomar. Inte minst mot heterosexuella.

Lairama berättar om skammen när ens fördomar kommer på skam. Om hur den hon minst trodde var den som hjälpte henne att lyfta upp barnvagnen på bussen. Själv skulle jag nog satsat på att medelålderskvinnan i dräkt var den sista att hjälpa… Vem skulle du ha valt?

Smulan har skrivit om fördomar om handikappade, och hur ryktesspridning kan befästa ens fördomar, och om hur man kan skämmas när fördomarna kommer på skam.

Göran Viren Sjögren har skrivit om hur fördomar uppstår, och hur man kan lära sig att inte låta fördomarna styra.

Lokesson har sökt i sitt bloggarkiv och hittat ett långt inlägg om stad vs landsbygd, och fördomar kring det. Lokesson är en lantis vilket tydligt framgår av postningen, och kanske en och annan storstadsbo kan låta sig provoceras?

Lilla O har skrivit om sina egna fördomar som kommit på skam och konstaterar att fördomar handlar om okunskap. Ofta är det så, men delvis är det kanske så att vi behöver föromar för att förenkla vår tillvaro, och sortera både människor och intryck? Lite som Petter formulerat det i en kommentar:

Det är med fördomar som med cancertumörer (som jag ser det): det finns benigna och det finns maligna. De benigna är rent pragmatiska; små fördomar om ditt och datt, fördomar som vi håller oss med därför att det är omöjligt att ha kunskap om allt. Våra hjärnor är fullsmäckade med den här typen av fördomar, fördomar som vi behöver. Vi fyller liksom ut de vita fläckarna på kartan med de här fördomarna.
Sen finns det alltså de maligna, som bottnar lika mycket i rädsla som i okunskap, fördomar som gör skada. Och det var om en sån där malign fördom som jag skrev häromdan.
Och så finns det förstås en stor fet gråzon.

Petter har skrivit om fördomar mot psykisk sjukdom här.

Birgitta tycker att mitt val att outa mina fördomar om Skåne var fegt och mesigt. Å andra sidan fick jag lite vatten på min kvarn av valresultatet i söndags… Birgitta själv har i varje fall haft fördomar om Palestinier.

Gunilla har mött fördomar om sorg sedan hon förlorade sin son. Intressant, hur sorg förväntas gå till på ett visst sätt, och vara ungefär lika för alla.

Michis från Norrköping säger sig ha fördomar mot rökare. Jag tycker snarare att hennes åsikt om rökare verkar grunda sig på ganska goda erfarenheter som nästan närmar sig statistiska höjder…  Sen är det väl med rökare som med alla andra – alla är inte likadana. Somliga kan uppföra sig, andra inte. Och det är väl det som fördomar bygger mycket på, nämligen att man dömer ut en hel grupp baserat på några få individers beteende.

Annika har också fördomar om rökare, trots att, eller kanske på grund av att hon själv var rökare i tolv år?

Malin Collin lättar upp med att berätta att hon starkt ogillar ordet pub och därav människor som använder sig av det. Och ja. Jag förstår faktiskt precis… Jag kan också haka upp mig på fel ordval hos andra. Och givet hakar andra upp sig på mina ord. Inte minst mina barn.

Egoinas mamma skriver kort men kärnfullt:

Jag jobbar ständigt på att bli av med mina fördomar, men jag måste i ärlighetens namn säga att de ger mig mycken glädje. Varenda gång det visar sig att jag har fel blir jag glad!

Christer Magister gör skäl för sitt namn och delar ut en hemläxa:

Jag tror att alla har fördomar, och jag tror att det enda man kan göra är att erkänna dem; i alla fall inför sig själv. En person som inser att h*n har fördomar har en möjlighet att övervinna dem. En person som tror att h*n är fördomsfri är antagligen “blind”… gör antagligen ett sämre jobb och trampar på många tår.
Därför är dagens läxa att fundera på dina egna fördomar.
Därför lägger jag ner mer energi på att fundera på mina än på att skriva om dem.

Anna B är inne på samma sak, om att kämpa och faktiskt anstränga sig för att bli av med fördomar, och framförallt att hjälpa våra barn att bli så fördomsfria som det är möjligt.

Ettie är inne på samma spår, om hur man kan lära sina barn att inte bli fördomsfulla, eller att i varje fall skapa sina egna fördomar och inte bara ärva dem från sina föräldrar. Något jag jobbat väldigt hårt på som förälder, att vara så politiskt och religiöst obunden jag kunnat vara, och frågat mina barn vad de själva tycker istället för att ge dem mina åsikter som någon slags sanning.

Frktjatlund skriver om sin bror som är homofob och rasist och borde få en svart svärson och bög till son för att tvingas göra sig av med sina fördomar.

Nemo har skrivit utförligt om att det inte ens går att vara fördomsfri även om man försöker. Han har också listat egna fördomar. Själv tror jag inte heller att man kan vara fördomsfri. Men man kan lära sig att inte styras av sina fördomar, och det är skillnad. Det är farligt att säga sig vara utan, för då har man dålig självinsikt, men det är kanske lika illa att bara bejaka sina fördomar och inte försöka göra något åt dem. Framförallt tror jag att man blir en ganska fattig människa då.

Annieellen skriver om hur hon låtit andras fördomar styra henne. Jag tror att vi alla gör det, mer eller mindre omedvetet. Bryr oss och funderar över vad andra ska tycka, spelar spel och försöker anpassa oss, av rädsla för att inte passa in, inte accepteras.

Smäm har skrivit rätt kul om hur alla hennes fördomar om England och engelsmän bekräftats sedan hon bott där i ett år.

Hultmans har skrivit en fanastisk post om saker jag själv funderat på. Om varför vissa fördomar anses accepterade och andra inte. Om vad det egentligen innebär att ”vara sig själv” om det bara är okej så länge man är som alla andra när man är sig själv.

Margareta G funderar över hur fördomar föds, vilken nytta de gör. Om fördomar som oskrivna regler. (och nej, man måste inte skriva dag ett, man har hela veckan på sig och det är väl inget fel med spridning?)

Ingrid berättar bland annat om de fördomar hon mötte när hon som sextioplussare började blogga.

Sandbarnet bloggar om fördomar mot spanjorer som hon vill ha motbevisade, och berättar även om de fördomar spanjorer tycks ha gentemot svenskar.

Glöm nu inte att blogga om denna veckas tema – Alkohol – och sprid vidare. Jag tror att det kan komma att skrivas en hel del intressant på det ämnet.