Det börjar märkas att det är vår, bloggandet går lite på halvfart både här och där.
Men helt stilla står inte bloggvärlden, det gör den aldrig.

Många har reagerat på förra helgens artikel i SvD där Mona Sahlin talade ut om opinionssiffrorna och kom med det käcka uttalandet om att den egna ställningen i partiet är start.

Svensson undrar om Sahlin är riktigt frisk.
Mårtensson gör jämförelser mellan Per Albin Hansson och menar att skillnaden är att folk genomskådar Sahlin där de inte lyckades genomskåda Per Albin. Socialdemokraten Robert Noord har valt att fokusera på att Mona tycker det är dags att sossarna slutar gnälla. Jonas Morian är inne på samma spår, och väljer att i princip inte kommentera Sahlins uttalanden om sin egen ställning i partiet.
Peter Andersson tar avstamp i artikeln och menar att socialdemokratin står inför en vändpunkt och tycks tänka att det bara kan gå uppåt.

Nyhetstorken får till det som vanligt.

På självaste valborgsmässoafton kom nyheten om att Piratpartiet når 5.1 procent i en färsk opinionsundersökning.

Håller siffrorna i sig betyder det att Piratpartiet tar plats i EU-parlamentet efter det stundande valet.
Rick Falkvinge var först att kommentera.
Svenskans ledarblogg tycker att Piratpartiet gärna kan byta plats med Junilistan i parlamentet.
Blott trettonåriga Calandrella som inte får rösta själv förklarar i ett långt och välskrivet inlägg varför hon tycker att andra ska rösta på just Piratpartiet.
Kulturbloggen menar att Piratpartiet behövs i EU-parlamentet, precis som Socialdemokraterna.
Kent Persson tycker däremot att den som röstar på Piraterna köper grisen i säcken. Något som fått andra bloggare att börja tala om ”gammelpolitiker”.
Kent utvecklar i sin blogg.

Mer politik bloggades såklart under 1 maj, Henrik Alexandersson har recenserat Mona och Wanja.
Farmor Gun har skrivit om första maj i Telekompaketets tecken.
Alexandra Einerstam aka HBT-sossen ägnade dagen åt att ingå äktenskap.

Ipred diskuteras fortfarande. Nu handlar det om internetleverantörerna som vägrar lämna ut IP-nummer.
Karl Sigfrid har sammanfattat vad händer. Läs gärna kommentarerna hos honom!

Ett annat blogginlägg som fått många ringar på vattnet är detta. Christian på Disruptive.nu beskriver sin kärlek till internet.
Veckans måsteläsa!

Denna postning av Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, har orsakat en del reaktioner. Studenter och andra upprördes över påståendet att somliga väljer utbildning utifrån den gratis programvaran som kan tänkas ingå.
Här gör rektorn avbön.
Vad vi kan lära oss av detta beskriver Fredrik Wackå här.
Ännu en anledning att älska internet.

Vi stannar i skolans värld ett slag. It-mamman har snappat upp att ett universitet i USA använder Twitter i undervisningen. En utveckling jag hoppas få se också på denna sida Atlanten snart.

Sist ett tips om en ny ”kändisbloggare”. Det är Sanna Lundell, dotter till Ulf, flickvän till Micke Persbrandt, som börjat blogga hos Mama. Kan kanske tillfredsställa somligas nyfikenhet, vad vet jag.

Mona Sahlin är idag enligt Makthavare.se den mest diskuterade makthavaren.
Och det är inte bara rosor och lovord som strös över henne, vare sig i etablerade medier eller bloggvärlden.

Ikväll ska hon möta Fredrik Reinfeldt hos K-G Bergström i SVT, och ett av ämnena är den ekonomiska krisen.

Hon har ett tufft utgångsläge. Socialdemokraten och förre chefredaktören för Dala-Demokraten, Erik Norelius, krävde i fredags hennes avgång i en debattartikel i Aftonbladet. I anslutning till den ställs frågan till läsarna, om Mona Sahlin är en bra partiledare:

I senaste väljarbarometern ökar Moderaterna med 4.9 procent och har därmed det största väljarstödet sedan 1997.

Socialdemokraterna däremot rasar. För ett år sedan hade partiet 43.3 procents väljarstöd, nu är de nere på 37.5.
Som partiledare är det självklart Mona som får ta på sig nedgången.

Några röster från bloggvärlden de senaste dagarna:

Nemokrati:

Mona Sahlin har kört över sina väljare – därav väljarraset. När hon drev igenom Lissabonfördraget MOT sina egna gräsrötter, samt även mot LO:s medlemmar, vars ledning I SIN TUR lät henne göra det, så övergav väljarna partiet.

Niklas Carlsson:

Intressant artikel, och även om Sahlin är bra för att öka Alliansens trovärdighet är jag ändå oroad av henne. Hon ställer till mycket elände.

Sofia Wall:

Jag säger nej tack till Sahlin. Har aldrig riktigt tyckt om henne. Och att hon nu är partiledare för s tycker jag ännu sämre om. Henne vill jag inte ha som stadsminister.

Dick Erixon, som kommentar till den här ledaren i Norrköpings tidningar:

Den här detaljen kan låta ytlig, men jag tror den utmärkt fångar den tragikomiska gestalt som Mona Sahlin faktiskt blivit i svenska folkets ögon. Hon är en karaktär som behövs i svensk samhällsdebatt, men allt färre vågar eller vill se henne i rollen som Sveriges statsminister. Till det räcker hon helt enkelt inte till.

Kamratposten:

… Sen kom mesproppen Ingvar Carlsson, som man knappt minns, och efter honom kom den buffliga slaktaren från Katrineholm. Överklass-sossen Göran Persson som definitivt satte sista spiken i den socialdemokratiska kistan. Sen väljer man “folkliga” Mona, ett populistiskt val som säkert grundar sig på att hon är kvinna och en motpol till Göran. Från buffel till mes.

FI-establoggen:

Ett parti med flera 100 miljoner i omsättning har inte ens förmåga att framställa sin egen ledare i bra dager på ett Youtube-klipp utan förlöjligar Mona Sahlin. Skakig kamera med en vinkel snett uppifrån. Hur tänkte dom?

Åsikter om allt:

Stanna kvar Mona!! jag ser dej som en av de största garanterna för en borglig seger även nästa val, du och din rödgröna röra behövs för att vi skall slippa en vänsterregering igen

Men – trots opinionssiffrorna, enkätsvaren på Aftonbladet, och den kritik som partiet och Sahlin får så är det många som tar Mona i försvar.

Även om stödet är vagt, och bygger mer på kritik mot kritikerna är framhållande av Monas förtjänster som person och partiledare.

Ann-Sofie Wågström:

Vill en del socialdemokrater inte att vi ska vinna valet 2010? Ja vad ska man annars tro när man läser dagens aktuella debatt. Nu har vi valt Mona Sahlin som vår partiordförande då är det vår förbannade plikt att stötta henne.

Johan Hedin:

Felet är knappast Mona Sahlins. Föremålet för Norelius kritik borde snarare kanske vara tiden. Den har sprungit ifrån såväl honom som den bedagade syn på arbetarrörelsens roll som han förkroppsligar.

Jinge menar att det är de borgerliga partierna och inte sossarna som driver kampanjen mot Mona:

Tidningarna gör gällande att den kampanj som ibland kallas ”Mosa Mona” är en kampanj som drivs inom socialdemokratin, det är det nu inte. De som driver kampanjen är de borgerliga partierna och deras ledarredaktioner.

Jonas Morian däremot är kritisk mot Aftonbladet:

Känns det inte som det räcker med det här nu, Aftonbladet? Vi har sett tendenserna på nyhetsplats, i debattredaktörens blogg – och nu även på debattsidan. Kanske läge att börja snegla lite åt andra håll? Testa en ny vinkel möjligen?

Peter Andersson är inne på samma spår:

Jag hade förmånen att under två år jobba för Mona. Med det i bagaget är det ganska lätt att stycke för stycke, mening för mening och nästan ord för ord slå sönder den artikel vars syfte jag har oerhört svårt att tolka. Man undrar vilka krafter som smyger i skuggorna av en för mig ganska obekant tidningsredaktör.

Det ska bli intressant att se hur Mona Sahlin fixar duellen mot Reinfeldt ikväll. Och spännande att följa den valrörelse som smyger igång nu. Ska Mona kanske lyckas genom att göra en Obama, och vinna väljare via de sociala medierna?