Det har uppstått en intressant diskussion på Twitter, Facebook och i en del bloggar rörande den hälsning som statsminister Fredrik Reinfeldt skickade till camparna på SSWC. (för er som inte vet är SSWC alltså Sweden Social Web Camp, ett läger i Blekinge för webbnördar som hölls i helgen, läs mer exempelvis här eller här.)

Hälsningen till camparna skickades från statsministern via MaryXJ, som träffade ministern och skickade ut hälsningen på Twitter, varpå det hela basunerades ut i lägret. Så långt alla nöjda. 

Så på söndagen när vi satt i bussarna på väg från Tjärö där campet hölls twittrade Mary igen, den här gången för att berätta att hälsningen resulterat i 8000 tweets. Tolkades av oss i bussen som om det hade skrivits 8000 tweets om Reinfeldt och hans hälsning till SSWC. Eftersom en tweet är detsamma som ett twitterinlägg. Naturligtvis utbröt ett visst jubel, åtminstone i den buss där jag satt. Men det hela lät ändå för otroligt, och jag anade att Mary menade att hennes tweet nått 8000 läsare. Vilket också visade sig stämma.

Det här kan kännas väldigt internt och ganska nördigt, men det är viktigt. MaryXJ är moderat politiker och hon kandiderar till valet 2010 om jag inte helt missförstått. Hon skriver själv att hennes initiativ att tala med statsministern och få honom att hälsa delvis handlade om att visa på genomslaget i de sociala medierna.

Ett lysande initiativ. Men. Att använda en felaktig siffra för att påvisa något är aldrig bra. Det förstör trovärdigheten. Det är också så att Twitter har stor genomslagskraft, och siffran 8000 hade kunnat användas som argument för genomslagskraften i massor av sammanhang. Fullständigt missvisande. Mary har förklarat. Hon hade inte riktigt förstått att ordet tweet är ett etablerat begrepp för ett twitterinlägg. Det är okej. Man måste skilja okunskap och tanklöshet från ont uppsåt.

Men det gör det inte precis enklare för oss internetpredikanter att göra oss förstådda och få respekt ifall felaktig statistik och siffror florerar. Därför den här diskussionen. Därför reder vi ut begreppen.

Det finns 75.000 twitteranvändare i Sverige, varav de flesta är rätt så inaktiva. Det är inte många, och kanske är det här läge att påpeka att i den nya världen har siffror en annan betydelse än i den gamla. En papperstidning räknar upplaga, räckvidd. På nätet finns så många kanaler, så många plattformar, och budskapen bör förfinas och anpassas för att fungera för rätt mottagare. Det kanske är bättre att nå 100 personer som är rätt personer, än att ha tusentals klick på sin sajt varenda dag. Därför är det så att Reinfeldts hälsning var en stor grej och den fick ett bra genomslag, även om man räknar korrekt.

Missförstånd genererar ofta fler missförstånd och för att undvika det är det viktigt att vi vet vad orden och siffrorna står för och betyder.

Twitter – mikrobloggtjänst, som jag skrivit om hur mycket som helst. Kolla kategorin twitter här till vänster om du vill veta mer.

En tweet – ett inlägg på twitter. Varken mer eller mindre. Kan bestå av ett meddelande på upp till 140 tecken, en länk eller en bild. När jag skriver en tweet når den alla dem som valt att följa mitt twitterflöde.

En retweet (RT) – en vidarebefordrad tweet. Om jag skriver ett inlägg på twitter kan andra klicka på RT och därmed når det även deras kontakter, inte bara dem som valt att följa min ström.

Mary kom fram till sina siffror genom att kolla hur många som retweetade hennes inlägg och sedan räkna hur många kontakter de i sin tur hade. Lite oturstänk. Eftersom många har gemensamma kontakter och räckvidden därmed inte alls når upp till 8000 hur man än räknar.

Mary försöker vifta bort detta och säger att det bara ”var en kul grej”. Men det är inte så kul längre om jag står och föreläser om sociala medier och använder hennes siffra för att tala om hur stor spridning saker får på Twitter. Då kommer lyssnarna att vända sig emot sociala medier och jag och många med mig tappar trovärdighet. Det finns ingen anledning att överdriva vikten av konversationen på internet, den talar så bra för sig själv.

Det här är inte en dissning av Mary. Hon får däremot statuera exempel på hur ett missförstånd skulle kunna ställa till mer skada än den nytta som var syftet. Och inspirera oss alla till att kontrollera källor, ifrågasätta och ställa frågor när vi inte riktigt förstår.

Uppdatering: Lyckades klanta till det och radera ett stycke text när jag skrev, men Jardenberg har räknat, och förklarar ytterligare varför det är viktigt att hålla ordning på siffrorna.

Uppdatering II: Mary har skrivit en till postning om hur hon tänkte, och vill ta diskussionen ett steg längre – till frågan om hur man mäter värdet av de sociala mediernas genomslagkraft. Bra där.

Här hittar du mig på Twitter.

Mona Sahlin är idag enligt Makthavare.se den mest diskuterade makthavaren.
Och det är inte bara rosor och lovord som strös över henne, vare sig i etablerade medier eller bloggvärlden.

Ikväll ska hon möta Fredrik Reinfeldt hos K-G Bergström i SVT, och ett av ämnena är den ekonomiska krisen.

Hon har ett tufft utgångsläge. Socialdemokraten och förre chefredaktören för Dala-Demokraten, Erik Norelius, krävde i fredags hennes avgång i en debattartikel i Aftonbladet. I anslutning till den ställs frågan till läsarna, om Mona Sahlin är en bra partiledare:

I senaste väljarbarometern ökar Moderaterna med 4.9 procent och har därmed det största väljarstödet sedan 1997.

Socialdemokraterna däremot rasar. För ett år sedan hade partiet 43.3 procents väljarstöd, nu är de nere på 37.5.
Som partiledare är det självklart Mona som får ta på sig nedgången.

Några röster från bloggvärlden de senaste dagarna:

Nemokrati:

Mona Sahlin har kört över sina väljare – därav väljarraset. När hon drev igenom Lissabonfördraget MOT sina egna gräsrötter, samt även mot LO:s medlemmar, vars ledning I SIN TUR lät henne göra det, så övergav väljarna partiet.

Niklas Carlsson:

Intressant artikel, och även om Sahlin är bra för att öka Alliansens trovärdighet är jag ändå oroad av henne. Hon ställer till mycket elände.

Sofia Wall:

Jag säger nej tack till Sahlin. Har aldrig riktigt tyckt om henne. Och att hon nu är partiledare för s tycker jag ännu sämre om. Henne vill jag inte ha som stadsminister.

Dick Erixon, som kommentar till den här ledaren i Norrköpings tidningar:

Den här detaljen kan låta ytlig, men jag tror den utmärkt fångar den tragikomiska gestalt som Mona Sahlin faktiskt blivit i svenska folkets ögon. Hon är en karaktär som behövs i svensk samhällsdebatt, men allt färre vågar eller vill se henne i rollen som Sveriges statsminister. Till det räcker hon helt enkelt inte till.

Kamratposten:

… Sen kom mesproppen Ingvar Carlsson, som man knappt minns, och efter honom kom den buffliga slaktaren från Katrineholm. Överklass-sossen Göran Persson som definitivt satte sista spiken i den socialdemokratiska kistan. Sen väljer man “folkliga” Mona, ett populistiskt val som säkert grundar sig på att hon är kvinna och en motpol till Göran. Från buffel till mes.

FI-establoggen:

Ett parti med flera 100 miljoner i omsättning har inte ens förmåga att framställa sin egen ledare i bra dager på ett Youtube-klipp utan förlöjligar Mona Sahlin. Skakig kamera med en vinkel snett uppifrån. Hur tänkte dom?

Åsikter om allt:

Stanna kvar Mona!! jag ser dej som en av de största garanterna för en borglig seger även nästa val, du och din rödgröna röra behövs för att vi skall slippa en vänsterregering igen

Men – trots opinionssiffrorna, enkätsvaren på Aftonbladet, och den kritik som partiet och Sahlin får så är det många som tar Mona i försvar.

Även om stödet är vagt, och bygger mer på kritik mot kritikerna är framhållande av Monas förtjänster som person och partiledare.

Ann-Sofie Wågström:

Vill en del socialdemokrater inte att vi ska vinna valet 2010? Ja vad ska man annars tro när man läser dagens aktuella debatt. Nu har vi valt Mona Sahlin som vår partiordförande då är det vår förbannade plikt att stötta henne.

Johan Hedin:

Felet är knappast Mona Sahlins. Föremålet för Norelius kritik borde snarare kanske vara tiden. Den har sprungit ifrån såväl honom som den bedagade syn på arbetarrörelsens roll som han förkroppsligar.

Jinge menar att det är de borgerliga partierna och inte sossarna som driver kampanjen mot Mona:

Tidningarna gör gällande att den kampanj som ibland kallas ”Mosa Mona” är en kampanj som drivs inom socialdemokratin, det är det nu inte. De som driver kampanjen är de borgerliga partierna och deras ledarredaktioner.

Jonas Morian däremot är kritisk mot Aftonbladet:

Känns det inte som det räcker med det här nu, Aftonbladet? Vi har sett tendenserna på nyhetsplats, i debattredaktörens blogg – och nu även på debattsidan. Kanske läge att börja snegla lite åt andra håll? Testa en ny vinkel möjligen?

Peter Andersson är inne på samma spår:

Jag hade förmånen att under två år jobba för Mona. Med det i bagaget är det ganska lätt att stycke för stycke, mening för mening och nästan ord för ord slå sönder den artikel vars syfte jag har oerhört svårt att tolka. Man undrar vilka krafter som smyger i skuggorna av en för mig ganska obekant tidningsredaktör.

Det ska bli intressant att se hur Mona Sahlin fixar duellen mot Reinfeldt ikväll. Och spännande att följa den valrörelse som smyger igång nu. Ska Mona kanske lyckas genom att göra en Obama, och vinna väljare via de sociala medierna?