För mig är julmusik viktig för att få den rätta känslan och stämningen i kroppen. Och Jussi Björling är bäst. Vilken är din absoluta favoritjulsång? Lägg in den på den här Spotifylistan, tack!

En annan viktig stämningsskapare är dofter. För mig är dofterna av apelsin, kanel, nejlika och gran viktiga för att den rätta julkänslan ska infinna sig. Vilka är dina?

Åtminstone enligt den här listan, där Read Write Web väljer sina tio favoriter 2009. I topp ligger Spotify, och på plats tio har Twingly lyckats ta sig in.

Extra kul är det eftersom jag följt både Twingly och Spotify under en längre tid, och gillar personerna bakom båda tjänsterna. Stort grattis!

Nu finns Spotify tillgängligt i mobilen också för alla stackare som inte har en iPhone eller Android. Eller kanske inte alla. Du måste ha en Symbianlur. Kolla här för att se om din telefon har stöd för Spotify.

För att kunna spela Spotify i mobilen krävs premiummedlemsskap, men det kan det definitivt vara värt, inte minst för att slippa reklamen som ständigt stör när man lyssnar på musik via datorn. Och för att man kan lyssna på sina spellistor även när man är offline, både i dator och mobil.

Apropå Spotify – det här inlägget seglade upp som mest klickade i min blogg igår. Det är en guide till diverse julmusik i Spotify. Listorna har ett år på nacken så jag kan inte garantera att de alla fortfarande är kompletta.

Sugen på Google Wave? Eller hör du till dem som inte har en aning om vad det är ”alla” pratar om? Karin Friberg reder ut begreppen. Eller inte.

Per Åström har kollat Nobelpriseffekten, alltså hur antalet träffar för sökningen Herta Müller ökade under gårdagen efter att det tillkännagetts att hon fått Nobelpriset i litteratur. Och inte så lite heller.

Anders Mildner har skrivit en mycket bra kolumn om fackrörelsen i Sverige och deras uppenbara problem med demokrati. Och det är kanske talande att när Petra Jankov försöker samla flöden från fackliga bloggar på en sida så får hon inte ihop så många… Jag som trodde att facket var medlemmarnas.

Daniel Ek, grundaren av Spotify, har skrivit en lång och mycket läsvärd postning om företagets krokiga väg till dagens framgångar.

Apropå det här med nyheter, journalistik, ryktesspridning och annat. Någon som varit i Chako Paul City? Den norrländska staden som befolkas av endast lesbiska kvinnor.

Jag är otroligt ointresserad och okunnig om makeup och sånt. A lad insane har skrivit en rolig post om makeup för män. Lite relaterat skriver Pojkebloggen om mensskydd.

Någon kanske snappat nyheten om att en bloggerska polisanmälts av sin skola för att hon ska ha spridit allehanda förtal i sin blogg. Vad som verkar helt ha glömts bort är att bloggerskan tidigare i år polisanmälde att hon själv förföljts, och att skolan då valde att lägga locket på.

Sist vill jag säga att den som vill haka på veckans bloggtema om hjältar har hela dagen och natten på sig att skriva, och den som har frågor om bloggande eller internet kan ställa dem till mig här, eller mejla till sofia.mirjamsdotter@aftonbladet.se.

Ha en trevlig helg!

Idag har jag skrivit min första krönika för Aftonbladet. Än så länge bara på papperet.

Den anknyter till detta jag skrev i somras, i den bloggstafett jag medverkade i. Och den är ett försök att lyfta frågan om upphovsrätt från den ganska tjatiga diskussionen om fildelning utifrån det moraliska och ekonomiska perspektivet, och istället ställa frågan om hur vi mäter värdet av exempelvis en låt eller en text.

I våras var jag i Malmö och lyssnade till Chris Anderson som skrivit boken Free, som finns på Spotify för den intresserade. (Chris Anderson – Free: The Future of a Radical Price).

Där fanns även Rasmus Fleischer, och han sa något som jag inte kunnat släppa, om skillnaden mellan unga och äldres sätt att se på fildelning. De digitala invandrarna, alltså de vuxna människorna som minns ett liv utan internet, är vana att betala för musik, genom skivköp. Därför sätter de också ”fiktiva” prislappar på innehåll som finns tillgängligt på internet. När de laddar hem ett album tänker de att ”nu sparar jag 200 spänn”.

För de unga, som är vana att allt finns tillgängligt ett klick bort existerar inte den fiktiva prislappen. Jämförelsen finns inte, de ser det inte som att de tjänar något på att ladda hem, de gör det för att det är möjligt och framförallt bekvämt. Just därför har frågan om fildelning för dessa unga inga moraliska aspekter, även om de rent teoretiskt vet att de begår en kriminell handling då de laddar ner upphovsrättsskyddat material.

När jag köper en bok är det inte den fysiska boken jag betalar för, utan läsupplevelsen. Samma när jag köper en skiva. För inte så länge sedan hade jag en dröm om ett hem med väggarna täckta av bokhyllor fyllda av böcker. Idag önskar jag mig ett hem utan en enda bok. Inte för att jag inte vill läsa, utan för att jag inte ser värdet i att ha en massa prylar som tar plats och samlar damm. Det är innehållet i boken jag vill åt, inte förpackningen. Detsamma gäller för skivor. Det är ytterst få skivor eller böcker som jag vill äga på grund av särskilda affektionsvärden, eller för att de rent estetiskt är snygga och utgör en prydnad i sig. Jag älskar tanken på att ha all musik och läsning samlad i en enda pryl – min laptop.

Betyder det här att jag inte är beredd att betala för läsning eller musik? Nej. Däremot vill jag att det ska vara så enkelt som möjligt att få tag i boken eller musiken. Därför är jag exempelvis överförtjust i Spotify. Frågan är om det beror på att jag sedan barnsben ser den fiktiva prislappen. Frågan är hur dagens unga egentligen värdesätter musik och film när de är vana vid att den är tillgänglig och gratis. Kommer de någonsin att förstå det ekonomiska värdet?

Observera att jag inte talar om den ersättning som upphovsmännen ”har rätt” till. Jag är fullt medveten om att ingen kan jobba gratis. Jag talar om det omvända – tillgång och efterfrågan.

Om tillgången är obegränsad – var finns då betalningsviljan?

Snart är 00-talet slut. Alltså det decennium vi räknar från 2000-2009. Därmed är det kanske läge att sammanfatta musiken som gjorts de sista tio åren. Det tycker i varje fall Niklas Jakobsen som utmanat några bloggare och ber dem göra listor med de 100 bästa låtarna under 00-talet.

Uppdaterat: Niklas inspirerades som jag förstår av nollnolltalet, som listar listorna, och skapar den ultimata listan med nollnolltalets bästa låtar.

Det börjar bli några listor, somliga håller sig helt till temat, andra inte. Här en reaggelista. Även jag har listat mina 100 favoriter från 00-talet, kan lyssnas på här.

Vilka är dina hundra favoriter? Haka på, nu fyller vi bloggvärlden med musik.

Senast idag såg jag någon klaga över den dåliga Facebookappen till iPhone. Och som ett brev på posten kommer en ny, som hittills fått helt okej recensioner:

Det finns en viss risk att iPhoneägare blir ännu mer frånvarande och desto mer insnöade i sin telefon, när de nu inte bara kan Facebooka smidigt utan även har tillgång till hela Spotifys musikbibliotek…

Jag vill också ha. Jag vill jag vill jag vill!

Och så här ser facebookappen ut:

Spotify – snart i en iPhone nära dig.

Nu kan du som saknat möjligheten att ladda mobilen med låtar från Spotify andas ut, åtminstone om du har en iPhone. Ikväll blev det nämligen klart att Spotifyappen för iPhone ska säljas i App Store. Det finns ingen gratisvariant för mobilen, men för den som gärna har lurar i eller på öronen och vill ha musik kan det nog vara värt att betala för Spotify.

Spotify har hamnat i hetluften. Det är Magnus Uggla som är rosenrasande, och han skräder inte orden.

Han menar att skivbolagen säljer ut artisterna till Spotify för fickpengar, och säger att han tänker plocka bort alla sina låtar från musiktjänster som idag används av en miljon svenskar. (här en artikel om Spotifys uppgörelser med skivbolagen)

Frågan är om det enligt Uggla är Spotify som är boven eller om det är skivbolaget, jag får ingen riktig ordning.

Hur som helst. Här finns en bra text om musik och pengar, om hur STIM funkar och varför Uggla kanske ska försöka sig på en karriär som gatuartist eller varför inte starta eget bolag. Sen kanske jag har en skev bild av detta men en halv mijon kronor på två månader, det låter ju hur lite som helst med tanke på alla som i likhet med Magnus Uggla har STIM-pengar som en del av sin försörjning. Det säger sig själv att det inte blir många kronor åt var och en.

Det känns ju som om det vore mer rimligt av Uggla att säga upp bekantskapen med Sony än med Spotify. Än så länge går det i varje fall alldeles utmärkt att lyssna på Johnny The Rocker på Spotify.

En annan sak som diskuteras flitigt både på Twitter och i bloggarna är Blondinbellas bokslut som visar att hon inte alls tjänar miljoner utan snarare fickpengar på sin blogg. (jag skulle i och för sig jubla högt om jag hade 7000 spänn i fickpengar varje månad, men det är en annan diskussion) Det som upprör är Jonas Leijons påstående att bloggbubblan skulle ha spruckit i och med detta och ställer frågan om vem som ska kunna känna pengar på att blogga om inte ens Blondinbella gör det.

Jag har inte så mycket att tillägga den text som Thord Daniel Hedengren skrivit om detta;

Jag har alltid hävdat att spinoffer är vad man ska jobba med om man vill tjäna pengar på en blogg. Börja Blogga är ett bra exempel, jag kan härleda uppdrag till ett värde klart större än Blondinbellas vinst till den bloggens existens. Då räknar jag inte förfrågningar, och jag är övertygad om att när jag summerar den i februari nästa år så blir det svårt att inte se den som en finansiell succé.

Utan en enda annons.

Ska vi jämföra Blondinbellas trafik med Börja Bloggas? Det vore löjligt, jag tror inte jag är i närheten av hennes dagstrafik på en månad. Ändå är det fullt möjligt att jag tar in mer pengar på denna under ett år, än vad hon lyckas med.

Det handlar om vad man bloggar om, hur man säljer det, och om man når rätt personer. Det handlar om vem som läser din blogg.

Också Tommy K Johansson skriver, och han tjänar mer pengar på sin blogg än Blondinbella, alltså är det så att oavsett Thord Daniels resonemang så går det att tjäna pengar även om Blondinbella inte tjänar så mycket som hon säger.

Relaterat till detta är också diskussionen kring Mindparks bloggteam, där Rolf van der Brink verkar tro att det ligger en hund begraven bara för att bloggarna inte för betalt för att medverka. Det är bara att inse att bloggande i så hög utsträckning bygger på något annat än den traditionella tanken om hur man tjänar pengar. Det handlar om engagemang, det handlar om att bygga sitt personliga varumärke, det handlar om att dela med sig för delandets skull och det handlar om en helt ny kultur, som här tydligt krockar med den gamla.

Erik Starck förklarar det bäst;

Jämför det med en högskoleutbildning. Det är något man gör gratis eller t.o.m. betalar för. Syftet är att öka ens värde på en framtida arbetsmarknad. Samtidigt lär man sig nytt och träffar människor, får nya vänner. Man planterar sig själv i en social kontext som ofta varar livet ut.

Att producera ett visst antal tecken om dagen för att kunna fylla en papperstidning, det är något helt annat än bloggandet. Därav kulturkrocken.

Faktum är att det värde jag skulle få ut av Mindpark om jag vore en bloggare där
skulle kunna bli mindre om jag fick direkt betalt av Jocke. Min trovärdighet skulle
bli noll. Det är som att köpa sina högskolepoäng istället för att klara proven.

Bloggen är här för att stanna. Bloggande är egentligen inget annat än ett verktyg för publicering av tankar, men i förlängningen är bloggen och möjligheterna för vem som helst att säga sitt något väldigt mycket större, som inte har så mycket med bloggen som verktyg att göra. Det handlar om hela internet och den revolution som just nu händer och som förändrar så mycket mer än musikbranschens eller mediebranschens traditionella affärsmodeller. Det förändrar oss människor i grunden. Våra relationer, vårt sätt att kommunicera och därmed ställs det mesta som vi är vara vid på ända.

Man kan tycka vad man vill om det. Men det går inte att spola tillbaks bandet eller stoppa utvecklingen. Däremot kan man försöka hitta förhållningssätt, så som Spotify gör, eller Blondinbella eller Tommy K Johansson för den delen.

Uppdaterat: Blondinbella kommenterar det hela i sin egen blogg. Rätar det ut eventuella frågetecken kring hennes ”lögner”?

Kort och gott, några läsvärda grejer jag ramlat över på nätet:

Därför tänker jag inte vaccinera mig – Anna Toss skriver om svininfluensan. Om immunförsvar, om nackdelarna med vaccinering och om att skydda sig från smitta.

Tid – Jerry Silfwer skriver om tiden, om att använda den och välja själv. Och om bristande förståelse hos omvärlden. Stor igenkänning även om jag inte är alls lika effektiv som Jerry och behöver massor av göraingentingtid och ställtid. Och när jag ändå var inne på alfahanne.se hittade jag Jerrys Spotifylistor. Rekommenderas för dig som behöver lite nytt (eller gammalt) i sjysta blandningar.

Jag fastnar ofta i musiklyssnade, snöar in på saker och har svårt att hitta nya riktigt bra grejer. Därför älskar jag sånt här. Jan Gradvall som har dokumenterat bra smak listar årets hittills bästa album.

Jacob Dahlin charmar Boy George – Älskade Dumburk har rotat i arkivet, igen.

Man ska inte fildela, ska det vara så svårt att fatta?! – Josh tipsar om strålande satir.

Erik Laakso tar över stafettpinnen från muminmuggar.se och erbjuder Laakso-rabatt på femton procent för er som missade mymlanrabatten under juli månad. Erik har också skrivit en postning om snus och hur det kan bli mer miljövänligt. Sommartorka kanske. Eller också bara bra.

Är du också rädd för tjejen i reklamen? Har du missat Facebookgruppen för er som behöver tala ut om detta?

För den debattsugne rekommenderar jag den här postningen om hur man ska benämna en tjejs könsorgan. (och om en vuxen mans kön kan kallas snopp) Karin föreslår slida, själv håller jag på sköte.

Sen så tycker jag att Elin har skrivit en fin kärleksförklaring till sin mamma.