Jag har tidigare i denna kolumn konstaterat att Fidel Castro funnit en ny roll i den kubanska regimen. Sedan en tid tillbaka låter han mer eller mindra dagligen publicera sina ”Reflexiones del Comandante en Jefe”,  långa texter där han ger sina synpunkter på aktuella frågor som miljöförstöringen, tillverkningen av brännbart alkohol av majs, kriget i Irak, klimatförändringen, stormaktsspelet, och, framför allt, USA:s skuld i allt.
       För den som är intresserad av att läsa hans långa retoriska reflektioner går det att gå in på tidningen Granma. Där på denna länk finns nu en hel serie med reflektioner, de går att få fram på engelska.
       Som jag tidigare skrivit har alltså Fidel Castro piggnat till ordentligt den senaste tiden. Det finns till och med uppgifter att han fått upp sin vikt till 80 kilo.
       Uppenbart är att Fidel Castro vill ta på sig en roll som redande figur för den latinamerikanska vänstern och även de kommunistiska rörelserna i övriga världen. För det kan man konstatera efter att ha läst Fidel Castros spalt en tid är att det alltid verkar vara de stora världsfrågorna han har synpunkter på.
       Att Kuba blockerar Sveriges förslag till gemensam linje mot alkoholkonsumtionen ligger helt i linje med Fidel Castros analyser. Sverige är nu styrt av en borgelig regering och därför, enligt den kubanska analysen. är Sverige en fiende. Likaså ligger det i linje med kubansk retorik att säga nej till en fråga med motiveringen att det finns värre problem i världen att ta itu med.
    I reflektionerna skriver Fidel Castro så gott som aldrig om det som sker i Kuba. Det är alltid de stora internationella frågorna han har synpunkter på. Lilla fattiga Kuba vill ha en stor roll i världen. Det är inte underligt att några av mina kontakter i Kuba som är mer regimvänliga luttrat konstaterar att ”Fidel verkar ha glömt  det kubanska folket, varför talar han inte direkt till oss.” Samtidigt konstaterar de kontakter i Kuba som är kritiska mot regimen att det ser ut att dröja innan det kan ske en förändring och ett öppnande. Fidel Castro finns kvar som en väktare av den fidelistiska revolutionen.
        Det är mycket som behövs göras i Kuba. Mänskliga rättigheter och demokrati är naturligtvis ständigt diskuterat utomlands. Men i Kuba är det främst den innefektiva ekonomin allt fler vänder sig mot.  Till och med Raul Castro konstaterade så sent som i december att det behövs ekonomiska reformer. Men så länge Fidel Castro finns kvar lever landet vidare i vaccum. Det kan bli så länge. Fidel är ju, som kubanerna brukar säga, av segt virke.

Andra bloggar om: Kuba