Egentligen är det underligt att ett litet fattigt land kan få den roll Kuba har i världen. Alla verkar ha åsikter. Ingen kan stå likgiltig inför Fidel Castro.
        Jag skrev utförligt i min förra kolumn och har även flera gånger tidigare varit inne på hur Fidel Castro nu allt tydligare visar att han vill ut på den internationella stora arenan. Fidel Castro vill åter spela rollen som talesman för tredje världen genom att mer eller mindre dagligen publicera sina reflektioner i Granma, vilket jag tidigare skrivit om. Dagligen låter numera Castro världen få veta sina synpunkter på de stora internationella problemen. Om Kuba skriver han däremot sällan…
        Kuba är visserligen sedan september förra året ordförande i den alliansfria rörelsen. Men som organisation har den föga inflytande. Snarare är det tack vare stödet från Hugo Chavez, och framför allt Venezuelas olja, Fidel Castro plötsligt ännu en gång på väg att bli den mest radikala vänsterns tyngsta röst i världen.
        Just nu är Nong Duc Manh, generalsekreteraren för Vietnams kommunistparti i Kuba. Han kom i går och passerar Kuba under sin rundresa i Latinamerika, för att återkomma till Kuba som sista station och då stanna längre. Kommunistregimen i Vietnam har tillåtit omfattande ekonomiska reformer, utan att för den skull släppa sin makt. Kina som stått modell har gått ännu längre. Den kubanska regimen biter sig däremot fortfarande kvar i den starkt centralstyrda ekonomin som visat sig vara så inneffektiv och fungera dåligt. Den socialistiska marknadsekonomin hålls hårt tuktad. Att följa Kinas väg helt är omöjligt, USA ligger för nära. Revolutionen skulle om ekonomin öppnades på vid gavel spolas bort myckat snabbt av en våg av kapitalism. Det vet naturligtvis Castro. Reformerna har därför fått stagnera och  utvecklats till en form av statskampitalism.
       Raúl Castro har visat sig mer öppen för reformer, han är mer pragmatisk än sin storebror. Han har offentligt sagt att ekonomin och framför allt jordbruket måste reformeras. Men så länge Fidel är kvar kan detta inte ske.
        Det vore spännande att få veta vad som sägs i Fidel Castros sjukrum när han om några dagar möter sin generalsekreterarkollega från Vietman. För han kommer nog aldrig att offentligt kommenta den politik Nong Duc Manh och hans parti har valt. I stället får vi fortsätta att läsa Castros reflektioner om tillståndet i världen.

Andra bloggar om: Kuba