Så har debatten om EU:s handlingsplan mot Kuba avslutats. Jag skrev om detta tidigare  i denna blogg för den som vill läsa mer.
      Det finns en stark gruppering inom parlamentet som har tröttnat på EU:s eftergifter. De samlas inom ICDC. För den som är intresserad av att läsa deras slutsatser så finns det en bra länk här.
      Det var denna gruppering med Tjeckien i spetsen som fick gehör för sina synpunkter efter massarresteringarna 2003 vilket fick till följd att utbytet mellan Kuba och EU begränsades.
        Men samtidigt finns de dialogvilliga, av vilka Spanien går i fronten. När det socialdemokratiska partiet PSOE tog över regeringsmakten i Spanien ledde detta till att Spanien bytte Kubapolitik. Under den konservative premiärministern Aznar hade Spanien arit Kubas hårdaste kritiker. Nu med Zapatero som premiärminister har Spanien inlett ett ökat utbyte med sin forna koloni och den spanske utrikesministern har till och med varit på officielt besök i Kuba.
        Nu ska även EU gå mot en mer dialogvllig politik mot Kuba. Här spelar naturligtvis det faktum att Raul Castro nu styr in. Under den senaste tiden har dessutom flera samvetsfångar släppts. Nästa steg för är  bjuda in en kubansk delegation på ett officiellt besök.
        EU:s Kubapolitik är ständigt debatterad. Få länder har så stort utrymme i den politiska debatten. Jag har sagt det förut, och skriver det igen. Egentligen är det underligt att ett litet fattigt land som Kuba har kunnat få ett så stort genomslag inom världspolitiken.
        Vad man än tycker om den kubanska revolutionen så måste man alltså medge att det är fascinerande att revolutionen fortfarande efter alla dessa år kan engagera så många för och emot.
       Och nu finns också Chavez där i den revolutionära ringhörnan….(läs mina två senaste kolumner).

Andra bloggar om: Kuba