Till stor överraskning för Washington har kubanerna fått ta del av George W Bush åsikter om Kubas framtid.
        För första gången på fyra år höll George W Bushs häromdagen ett långt tal som han helt inriktade på USA.s Kubapolitik (talet refererades på ledarsidan i  Svenska Dagbladet fredagen 26 oktober).
        Nu har alltså Castroregimen svarat. Detta skedde genom att man redan under torsdagskvällen sände en sammanfattning av Bushs tal i kubansk tv och i fredagens utgåva av Granma fanns sedan talet publicerat. Där fanns naturligtvis också den kubanska regimens svar, levererat av utrikesminister Felipe Pérez Roque .
      Texterna finns både på spanska och engelska för den som är nyfiken att läsa och skaffa sig en egen uppfattning om konflikten.
       Under tiden ni gör detta sitter många i Washington och funderar över vad den nya strategin innebär. Tidigare förtegs allt som kom från USA.
      Uppenbarligen är det så att Raul Castro inser att eftersom alla kubaner ändå förr eller senare kommer att få reda på vad Bush sa, så är bättre att vara öppen och då även kunna svara direkt.
     Det första Raul Castro gjorde när han tog över styret var att ersätta tidigare informationsansvariga med nya trogna medarbetare. Därefter har vi som följer Kuba kunna se en helt ny strategi bakom regimens mediepolitik jämfört med för ett år sedan. I dag vet regimen hur man ska göra i den nya tidens informationssamhälle.

Söndagen den 21 oktober var det kommunalval i Kuba.
        På bilden syns Raul Castro lägga sin röst i sin vallokal. För ovanlighets skull är Raul Castro klädd i den vita traditionella kubanska långskjortan.
        Sedan Raul tog över ansvaret för Kubas styre har han allt mer övergått från att vara en general till att bära upp rollen som tillförordnad statschef. Kubas kritiker har genom alla år enkelt kunnat klassificera Kuba som en militärdiktatur. Regimens alla högsta ledare har ju alltid har haft uniformer på sig.
      Fidel Castro har sedan länge gått över till träningsoverall medan  Raul Castro nu alltså  även han tagit av sig uniformen och börjat bära vit skjorta. Vem vet, snart lär vi se honom i slips till och med. Det betyder naturligtvis inte att Kuba blivit mer demokratiskt, men det kan ge en signal om att regimen efter snart 50 år mer och mer är på väg att lämna det militära stadiet för att bli teknokratiskt.
      Kuba håller regelbundet val med 2,5 års intervall till landets 169 kommunala församlingar. Var femte år hålls val till de stora provinsförsamlingarna och det nationella parlamentet. 
     Samtliga kandidater som får ställa upp måste vara godkända av det kubanska kommunistpartiet PCC. Detta gör att valet inte klassas som demokratiskt av internationella valobservatörer.
     Under tisdagen meddelades att 8 174 351 väljare deltagit, vilket är 95 procents deltagande. Enligt valobservatörerna är dessa siffor inte säkra.
     Att uniformen hängs in i garderoben på valdagen ändrar inte detta. I Kuba finns ingen politisk frihet, ingen mötesfrihet, tryckfrihet eller frihet att organisera fria fackföreningar, partier eller andra organisationer.
       Den kubanska regimen anser förstås att valen är demokratiska och att Kuba är en demokrati. Alla kubaner som är över 16 år har nämnligen rösträtt i dessa val. På denna länk redovisas den kubanska regimens syn i en artikel som är översatt på engelska.
     Kritikerna anser å sin sida att de kubanska valen är ett rent skämt. Här redovisar regimkritiker sina argument för detta i en artikel som publiceras i Miami Herald.
     Och Fidel Castro? En av dem som röstade i valet i söndags var Fidel Castro, som dock på grund av sin sjukskrivning fick göra det från sjuksängen. I samband med detta lämnade han dock en deklaration där han som väntat kritiserar George W Bush för hans Kubapolitik. Den som kan spanska och är nyfiken på att ta del av kubansk retorik kan läsa hans deklaration på denna länk.

Fidel Castro och Hugo Chávez har ännu en gång träffats för långa överläggningar i Havanna.
          I samband med mötet mellan de båda revolutionärerna sändes en tv-video som skildrade de båda revolutionärernas möte. Under måndagen las filmen ut på den kubanska partiorganet Granmas hemsida.
         På bilden som är från mötet diskuterar Castro och Chaves läget i världen. I samband med mötet gjordes nya överenskommelser mellan de båda länderna. Kuba fortsäter att skickar läkare och medicin till Venezuela, Venezuela i sin tur svarar för Kubas energiförsörjning.
        Den som följder denna blogg vet att Castro och Chávez brukar mötas regelbundet. Den som följer latinamerikansk politik vet att Chavez närmar sig Kuba allt mer politiskt.

Med högtidliga ceremonier och tal hedrades Ernesto ”Che” Guevara i Kuba. Den centrala akten hölls på Plaza Ernesto Guevara i Santa Clara inför en samlad grupp revolutionsledare med ett tal av Raul Castro som firandets höjdpunkt.
            Fidel Castro visade sig inte. Men från sin sjuksäng lär han sitt folk ta del av en krönika där han skriver om sin vän. Castros kolumn publicerades i måndagens Granma som var ett specialnummer om Che Guevara.
             I Sverige liksom en stor del av världen uppmärksammas 40-årsdagen av Che Guevaras död dessa dagar. I Aftonbladet berättar jag utförligt om Che Guevara. Där finns dessutom ett bildspel.
            Under måndagen intervjuades jag även under ett tiotal minuter i P4 Extra med anledning av jubileet.

Den klassiska bilden i original. Det svartvita porträttet på Che Guevara togs den 5 mars 1960 av fotografen Alberto Díaz Gutiérrez, eller Korda som var hans artistnamn. Kordas bild gjorde Che till en symbol för alla revolutionsromantiker. Som synes är detta den obeskurna bilden i original.

Ernesto Che Guevara var en idealistisk och kompromissovillig revolutionär som var övertygad om att en annan värld var möjlig. Han var den intellektuelle som till skillnad mot så många andra kommunister valde handling i stället för retorik.
        Tidigt i gryningen den 8 oktober 1967 omringades och tillfångatogs Che Guevara och hans gerillagrupp i Bolivia. När de bolivianska officerarna insåg vem de fångat fördes Che Guevara och hans kamrater till den lilla byn La Higuera där skolbyggnaden gjordes om till fängelse. Förhören och tortyren varade under ett dygn. Sedan sattes Che Guevara på en stol och fick en skål soppa.
        Därefter sköts han.
        De nordamerikanska CIA-agenter som deltagit i jakten var lättade när det svåra uppdraget äntligen var genomfört. När de dödande skotten avlossades mot Che Guevara visste de att de även hade krossat alla möjligheter för den kubanska revolutionen att spridas till Sydamerika.
        Samtidigt skapade de en myt.
        Che Guevara är begravd i ett stor monument i centrala Kuba. När hans kvarlevor fördes till Kuba för tio år sedan fanns jag på plats för att rapportera om denna händelse för Aftonbladet. Kistan ställdes upp i Havanna för att alla som ville skulle kunna ta farväl. Därefter fördes den i konvoj till Santa Clara.
         Det var en underlig stämning i Kuba under de där dagarna. Många grät öppet. I min nya bok ”Kuba” har jag ett omfattande kapitel om Che Guevara. Där berättar jag om bland annat detta, men också om hur Che Guevara kunde bli den symbol han är i dag.
         Minnet av Che Guevara är starkt bland kubanerna. Han har blivit en symbol och används flitigt i regimens propaganda.
        Fidel Castro hänvisar ofta till sin gamla gerillakamrat när han söker förståelse för svåra beslut.
       Med anledning av 40-årsjubileet har Fidel Castro nu också skrivit en krönika i partitidningen Granma där han säger att ”Che är ett exempel”. Den som kan spanska kan läsa texten i sin helhet här.
       I västvärlden har Che också blivit ett exempel för många. Revolutionsromantiker inom vänstern ser Che Guevara som ett föredöme. Che ha blivit vänsterns Messias.
        För liberaler är Che Guevara däremot ett avskräckande exempel. Hade han rest runt i världen i dag och ägnat sig åt att träna gerillarörelser så hade han garanterat hamnat på FN:s lista över terrorister.
       Hur som helst, vad man än tycker går det inte att förneka att Che Guevara är en av samtidshistoriens intressantaste personligheter. Framför allt genom den påverkan myten om honom haft. Dessutom ständigt aktuell i nya filmer, nya böcker och nya jubileum. Che Guevara är död, men myten om honom är odödlig.