Kubabloggen tar nu en lång julpaus. Förhoppningsvis kommer inga omstörtande händelser att tvinga mig att rubba dessa planer.
          Under många år firades inte jul i Kuba. Fidel Castro hade ingen förståelse för denna kristna högtid som ju uppmärksammar Jesus födelse. Efter revolutionens seger ställde han därför in julen.
          Sovjetunionens sammanbrott ändrade förutsättningarna. Sedan början av 2000-talet firas nu jul igen.
        Under senare år har även den Disneyinspirerade jultomteimperialismen slagit igenom i Kuba. Dagarna före jul syns tomtar i Havannas vimmel som svettas bakom sina skägg. Stackare. Men turisterna, exilkubanerna som är i Havanna för att fira jul och den kubanska nya medelklassen med tillgång till hårdvaluta, konsumerar och den kubanska staten säljer gärna det som önskas. Det ger pengar till statskassan.
        Men Kuba är framför allt Latinamerikas mest spanska land och därför firar man även här Los Reyes Magos,  de vill säga de tre kungarna som kom från fjärran land för att ge Jesus hans presenter tretton dagar efter jul.
        Los Reyes Magos är en helig älskad institution i Spanien. I Kuba brukar dock skämtsamma kubaner ibland säga att Kuba har fyra vise män i skägg, förutom Gaspar, Melchor och Baltasar räknar de också in Fidel Castro i skaran. Detta med anledning av att innan han blev sjuk så brukade Fidel dela ut en extra ranson eller speciell gåva inför julen för att öka sin popularitet.
      Den som vill läsa mer om Kuba nu när bloggen ligger lågt kan förstås köpa någon av mina böcker om Kuba.
       Fortfarande finns några exemplar kvar av min aktuella fackbok Kuba, finns i bokhandeln men enklast och billigast hittar man den på denna länk som går till Bokus.
       Sedan någon vecka finns dessutom min nya bok ute som berättar historien om den svenska nybyggarkolonin BAyate. Enklast och billigast hittar man den på denna  länk som går till Adlibris.
       Felices Fiestas!

Andra bloggar om: Kuba

Sent på måndagskvällen den 17 december, i samhällsprogrammet ”Mesa Rodonda”, lästes ett nytt brev upp av Fidel Castro.
           Huvudämnet för brevet var  klimatförändringar med anledning av toppmötet i Bali men i slutet av brevet kom Fidel Castro även in på sin egen framtid.
           ”Jag kommer aldrig att envist hålla mig fast vid makten och hindra yngre förmågor attt komma fram”, förklarade Castro och uttalandet har därefter skapat en ivrig ryktesflora.
            Uppmärksamheten nådde även till Sverige och med anledning av detta  medverkade jag i P1-Morgon under tisdagsmorgonen samt spanska-svenska radiostationen Sol y Mar, och under onsdags- morgonen var jag i Nyhetsmorgon i TV4 för att diskutera och analysera läget i Kuba.
            Den 20 januari är det val till Nationalförsamlingen i Kuba. I allmänna val ska då parlamentets drygt 600 ledamöter utses, samtliga valbara kandidater har godkännts av kommunitspartiet PCC som är Kubas enda tillåtna parti.
           När de nya ledamöterna  samlas den 24 februari  2008 ska de utse ordföranden i Ministerrådet (regeringen) och ordföranden i det mäktiga Statsrådet (statschefen).
          Valet ger alltså den svårt sjuke Fidel Castro en möjlighet att på ett naturligt sätt formellt dra sig tillbaka från flera av de poster han innehar i dag.
        Framför allt har han en möjlightet att formellt överlåta den krävande uppgiften  att vara ordförande i Ministerådet till någon annan. Sedan 16 månader tillbaka är det Raul Castro som är tf-ordförande i Ministerrådet medan ytterligare några revolutionärer är tf ansvariga för olika områden inom regeringsarbetet som Fidel Castro tidigare hade.
        Formellt kommer det att ske en regeringsombildning, det är ingen nyhet. En möjlighet som nu blivit mer trolig att Raul formellt blir fast på tjänsten som ordförande för Ministerrådet.
        Fidel Castro stannar i så fall kvar som ordförande för Statsrådet och president.
       En annan möjlighet som är lika trolig är naturligtvis att en yngre revolutionär blir ordförande för Ministerrådet (regeringschef) medan Raul formellt blir ordförande i Statsrådet (statschef).
        Fidel Castros blir då i stället revolutionsledare, en sorts hedersordförande som finns kvar som en stabiliserande faktor i bakgrunden. Det är den uppgiften han haft sedan augusti 2006.
       Fidel Castro skriver själv i sitt brev att det är, som han uttrycker det, hans plikt ”att bidra med erfarenhet och idéer vars anspråkslösa värde kommer från de exceptionella tider som jag har genomlevt”. Brevet i sin helhet finns på denna länk, för den som kan spanska är det den sista meningen som ska läsas.
        Fidel Castrros uttalande betyder alltså att han så länge han lever kommer att finnas kvar i bakgrunden. Visserligen svårt sjuk, men från sjuksängen kan han så länge han hålls vid liv ge sina förmaningar och se till att revolutionens kärna inte överges.
       Just nu pågår spekulationerna för fullt i Kuba om han kommer att formellt dra sig tillbaka. Och de kommer att fortgå  om inget ytterligare händer.

Andra bloggar om: Kuba
      

I östra Kuba, i trakterna av där det för hundra år sedan grundades en svensk nybyggarkoloni med namnet Bayate, har man nu för första gången uppmärksammat sitt svenska förflutna.
      Den svenska nybyggarkolonins centrum ligger i dag dränkt under vatten. Men samhället  Mella som låg några kilometer från kolonins centrum finns kvar och där var det rena folkfesten under några dagar i samband med att minnet av kolonin högtidlighålldes. Det var parader och seminarier och högtidiga tal. Den svenske ambassadören Christer Elm talade bland annat om vikten av att historien inte glöms bort.
        Som jag tidigare berättat i denna kolumn har jag precis i dagarna kommit ut med en ny bok som berättar om den svenska nybyggarkolonin, se mer denna länk till denna kolumn. Boken presenterades i samband med att minnet av kolonin hedrades.
      I boken Bayate berättas för första gången historien om den svenska nybyggarkolonin i Kuba på svenska. På så sätt kan jag medverka till att denna del av vår historia inte glöms bort.
       I samband med firandet i Mella lanserades också affischen här nedan. Den ska symbolisera Kubas och Sveriges gemensamma historia.
      Nu hoppas invånarna i Mella där det finns flera som har svenska anfäder att historiskt intresserade svenska turister ska börja söka sig till Mella där det  finns flera  lämningar kvar från den svenska nybyggarkolonin. Om detta berättar jag i min bok Bayate som är tryckt i en liten exklusiv upplaga och kan beställas på denna länk. Klicka på Historia.
       Mer om firandet på svenska ambassadens i Havannas hemsida.

Tre politiskt engagerade svenskor från liberala ungdomsförbundet reste till Kuba på turistvisum. Men i  stället för att sola och bada och dansa salsa som turister förväntas göra när de kommer till Kuba, tog de tre svenskorna kontakt med oppositionsrörelsen och deltog även i deras illegala manifestationer.
        I helgen greps de tre unga kvinnorna tillsammans med tio katalaner som deltog i samma resa och de sattes i husarrest för att utvisas. Allt finns redogjort i det pressmeddelande som finns på liberala ungdomsförbundets hemsida.
        I Kuba finns ingen politiskt frihet, ingen mötesfrihet och ingen pressfrihet. Det är ingen nyhet. Åker man till Kuba så måste man veta att landet har ett politiskt system som ligger nära totalitära enpartistater som Nordkorea, Vitryssland, Kina, Vietnam, Burma och Thailand.
      I Kuba finns ett 80-tal så kallade samvetsfångar som sitter fängslade för politiska brott, det är ingen nyhet.
      Det är inte heller någon nyhet att de enda demonstrationer som är tillåtna i Kuba är de som är utlysta av landets enda tillåtna parti, det kubanska kommunistpartiet PCC.
      En nyhet är dock att i samband med gripandet av de europeiska demokratiaktivisterna förklarade Kubas utrikesminister att Kuba är redo att ta emot FN:s människorättsinspektörer om ett år.
        De tre unga svenska liberalerna bröt alltså mot flera kubanska lagar. Att de greps kan därför inte komma som en överraskning för någon. Det är ju inte första gången unga svenska liberaler blivit utvisade från Kuba.
        De tre aktivisterna lyckade alltså över förväntan med att skapa debatt om Kuba. Det behövs debatt om Kuba. För det förvånande är inte att politiska aktivister som kommer utifrån grips i Kuba. Det förvånande är att det fortfarande finns svenskar som anser det vara accepterat det saknas politisk frihet i andra länder, samtidigt som de anser det självklart att det ska finnas fri debatt i Sverige.