Det främsta målet för den kubanska regimen är att se till att kommunistpartiet behåller makten.
    Fidel Castros avgång är bara ytterligare ett steg i det generationsskifte som är nödvändigt för att detta ska lyckas.
    Redan under hösten 2005 fick Fidel Castro veta av sina läkare att han drabbats av en svår sjukdom.
    Han började då genomföra en rad förändringar som skulle trygga revolutionens överlevnad.

Första steget var en ideologisk rättning som kallades ”La Batalla de las Ideas” – ”idéernas strid”  och som innebar ökat ekonomiskt centralstyre. Tidigare reformer drogs tillbaka.
    Politiken vreds ytterligare åt vänster. Makthavare som inte höll måttet rensades ut.
    När Fidel Castro drabbades av en akut inre blödning sommaren 2006 fanns redan en färdig plan om hur makten skulle omfördelas.
   
Nyckelrollen i den nya situation som råder sedan dess har Raúl Castro.
    Ända sedan revolutionen inleddes har Raúl Castro funnits i bakgrunden som den tysta men effektiva organisatören.
    Raúl Castro är en lika övertygad kommunist som sin storebror. Det är dock ett känt faktum att han är mer pragmatisk öppen för förändringar än sin bror om de är nödvändiga.

När de nya ledamöterna i Nationalförsamlingen samlas nu på söndag den 24 februari är det dags för nästa steg i det pågående maktskiftet.
    Raúl Castro kommer formellt att utses till regimens starka man.
    Samtidigt kommer en grupp yngre revolutionärer formellt att få sina maktpositioner klarlagda.

Först och främst är det Carlos Lage, 52, barnläkare, sekreterare i statsrådet och redan högste ekonomiskt ansvarig. En möjlig president i framtiden. Politiskt står han nära Raúl.
     En tung position i regimen kommer också att ges till utrikesminister Felipe Pérez Roque. Han är en ortodox kommunist och saknar folklig popularitet. Med sina 42 år kan han fortfarande uppfattas som allt för ung för att vara en möjlig president. Vid sidan av honom finns i stället flera andra starka namn som vi får anledning till att återkomma till efter helgen.

Viktigast att notera är att Fidel Castro inte avgår som landets ideologiska ledare. Han kommer fortfarande att stå kvar som förste sekreterare för kommunistpartiet. Han kommer att fortsätta att skriva sina reflektioner över tillståndet i världen och landet.
    Därmed har en situation nu uppkommit som ingen av Kubas fiender räknat med.
     I stället för att försvinna och lämna efter sig osäkerhet och kaos kommer Fidel Castro att finnas kvar i bakgrunden.
   Som en garant för att den ”fidelistiska” revolutionen ska leva vidare utan honom.

Nyhetsanalys publicerad i dagens Aftonbladet.
Läs också min artikel om Fidel Castro.
På Aftonbladet.se ligger också  chatten från i går där jag svarar på era frågor.