Att Raúl Castro skulle utses till Kubas president var väntat.
        Utnämningen följer den kubanska konstitutionen och, framför allt, de planer som Fidel Castro sedan länge dragit upp för Kubas framtid.
        Ända sedan 1976 då den kubanska republiken fick sin nuvarande grundlag har Raúl Castro varit förste vicepresident i statsrådet.
        I och med att Fidel Castro meddelade sin avgång var det därför självklart att Raúl Castro skulle ta över och bli landets president.
        Överraskningen är att  77-årige José Ramón Machado Ventura utsågs till att ersätta Raúl Castro som förste vicepresident.
        Det innebär att Machado Ventura nu är utpekad att bli president om Raúl Castro plötsligt skulle falla ifrån.
        Utnämning är dock logisk. Machado Venturas position inom kommunistpartiet är mycket tung. Han är en gammal revolutionär hjälte. Utbildad läkare. Deltog i gerillakriget mot Batista.
        Den som är bra på att tyda maktspelet  inom den kubanska regimen minns att  det var José Ramón Machado Ventura som stod på Fidel Castros högra sida vid invigningen av den senaste partikongressen 1997. På Fidel Castros vänstra sida stod Raúl Castro.
        Utnämningen av Raúl Castro som president och Machado Ventura som förste vicepresident visar att den gamla generationen vill  behålla makten ytterligare en tid. Samtidigt innebär detta att de yngre ledarna får ytterligare tid att etablera sig hos kubanska folket innan det stora generationsskiftet kommer.
        Frågan är hur mycket Kuba kommer att kunna förändras med Raúl Castro  som president.
        Fidel Castro är fortfarande mycket närvarande. Från sjuksängen dirigerade han hela upplägget på gårdagens möte. Under sitt invigningstal lovade Raúl att rådfråga sin bror i alla besvärliga frågor.
        Samtidigt är det ett välkänt faktum att Raúl Castro är mer öppen för förändringar än sin storebror.
        Till skillnad mot Fidel inser dessutom Raúl att ekonomin måste reformeras.
Som försvarschef är det Raúl som sett till att den kubanska militären utvecklats till att bli den mest drivande kraften inom den kubanska ekonomin.
        Kuba kommer dock inte att gå lika långt som Kina med de ekonomiska reformerna. Närheten till USA gör att regimen då skulle spolas bort.
        Inte heller kommer det att bli aktuellt med några politiska reformer. Läget för de mänskliga rättigheterna blir desamma. Raúl Castro är visserligen mer villig att pröva nya vägar än sin bror. Men han är lika övertygad om att kommunistpartiet är det enda alternativet  för Kuba.

Analys publicerad i Aftonbladet måndag 25 februari