Kubabloggen

Oberoende nyhetsblogg om Kuba

Startsida / Inlägg

Nu är jag utpekad som både högerpropagandist och kommunist – Anklagelserna från extrema debattörer v

av Thomas Gustafsson

I en stort uppslagen debattartikel i Expressen utpekas jag som kommunist och Castrovän.
       Det är ett skrattretande påstående. Men anklagelserna är också allvarliga då de har syftet att misskreditera mig i min yrkesroll och min trovärdighet som journalist. Därför skrev jag ett genmäle på artikeln.
         Bakom anklagelserna mot mig står högerdebattören Mae Liz Orrego Rodríguez. Liksom radikala vänsterdebattörer som tidigare försökt stoppa mig i min yrkesutövning med sina falska anklagelser försöker hon nu göra detsamma.
           Anledningen till att jag utmålas som kommunist och lögnare av Orrego Rodríguez är det jag skrivit om Fidel Castros avgång i Aftonbladet. Mina slutsatser anklagas för att vara kränkande.
         I artikeln som Orrego Rodríguez refererar till skrev jag att Raúl Castro skulle ta över presidentposten. Jag slog också fast att maktskiftet är planerat sedan länge av Fidel Castro. Det skulle inte ske någon demokratisering på Kuba.
         Artikelns slutsats var: ”Fidel Castro kommer fortfarande att finnas kvar i bakgrunden som ideologisk ledare.”
         Under söndagen visade det sig att min analys var 100 procent korrekt. Raúl Castro blev president. Någon förändring skedde inte heller. Från sjuksängen dirigerade Fidel Castro hela upplägget.
        Samma dag Orrego Rodríguez publicerade sin debattartikel hade jag en ny artikel i Aftonbladet om det som hänt under söndagskvällen. I analysen som också finns i denna nyhetsblogg skriver jag om vad maktsiftet betyder för Kuba.
        Det som framför allt retat Orrego Rodríguez är dock inte att jag hade rätt i mina analyser. Det hon verkligen avskyr är att jag intervjuat Fidel Castro. Och att jag, eftersom det var den sista svenska intervjun han gav, har berättat om detta möte i ett flertal svenska massmedier. Det tycker hon är både kränkande och idealiserande.
       Intervjun med Fidel Castro publicerades ursprungligen i Aftonbladet. Den finns även med i min fackbok om Kuba. Den som läser boken inser att det inte handlar om någon idealisering.
       Det krävdes månaders jobb för att få intervjun. Jag flög till Porto två gånger. Allt var osäkert in i det sista. Men det var det värt. Castro är en fascinerande historisk gestalt, en diktator som har mycket på sitt samvete. Han är därför ett eftertraktat intervjuobjekt för alla journalister, speciellt vi som har den spansktalande världen som bevakningsområde.
      Jag försökte vid samma tid även få en intervju med Augusto Pinochet.  Han är också en fascinerande historisk person, en annan av Latinamerikas diktatorer med mycket på sitt samvete som jag hade velat ställa många frågor till. Men den intervjun lyckades jag inte ro hem.
       Jag anser att det är en journalists plikt att tala med alla sidor. Också när det handlar om Kuba. Det enda sättet att få veta vad som sker i Kuba är ju att tala med alla. Som journalist måste man hålla sig till fakta. Man kan inte gissa och tycka.
        Under de år jag bevakat Kuba har jag därför intervjuat samtliga ledande representanter för den kubanska oppositionen.
        Men jag har även intervjuat samtliga ledande personer inom den kubanska regimen. En av dessa är Fidel Castro.
         Det som gör att man bara kan sucka över Orrego Rodríguez inskränkthet är att jag var en av de första dagstidningsjournalisterna som rapporterade om det ökade förtrycket i Kuba efter Sovjetunionens fall.
          Året var 1990 och jag jobbade då som frilanskorrespondent för nyhetsbyrån FLT (Förenade landsortstidningar) och reste då runt några månader i Kuba. Reportageserien berättade om förföljelse av oliktänkande, matköer och en utbredd hopplöshet, korruption och prostitution. Allt avfärdades den gången som högerpropaganda av vissa vänsterdebattörer. Artiklarna var ju publicerade i borgerliga landsortstidningar som var anslutna till FLT.
          Ännu värre har attackerna från vissa representanter från den radikala vänstern blivit när jag intervjuade de ledande gestalterna inom den kubanska oppositionsrörelsen Proyecto Varela, de flesta av dem fängslade i dag. Likaså när jag skrev om Damerna i vitt. Mina artiklar då sågs som en politisk gärning som definitivt gjorde mig till en oavlönad CIA-agent i Castrovännernas ögon.
        År efter år har jag skrivit om vad som sker i Kuba. Jag har berättat om förföljelsen av oliktänkande, fängslanden och intervjuat oppositionella.
         Och nu har jag alltså blivit anklagad för att vara kommunist  och Castroanhängare och en idealiserande debattör.
        Vadå debattör?
        Jag är journalist.
        Kuba är ett journalistiskt uppdrag för mig. Inget annat.
       Jag har aldrig haft någon politisk agenda, jag har aldrig varit lierad med någon av alla de grupperingar som ser Kubafrågan som sin. Kuba är för mig bara ett av flera spansktalande länder som jag bevakar.
      Men i och med att jag varit där så mycket under så många år, granskat, studerat och följt landets utveckling så nära, under så lång tid, och skrivit så mycket och intervjuat så många olika sorters källor har jag blivit expert.
      Många gånger under dessa år har jag förstås funderat på att ge upp Kuba. Låta vänstern och högern fortsätta slåss i fred.
      Lämna Kuba åt sitt öde.
      Att ägna sig åt Kuba är väldigt utmattande. Såväl kubanska myndigheter och vänskapsorganisationer, som exilkubanska organisationer och fristående Castrofiender har svårt att acceptera att det finns en oberoende svensk journalist som bevakar Kuba utan att ha politiska avsikter. Båda sidor delar nämligen uppfattningen: ”Är man inte med oss, så är man mot oss.”
      Men lika lite som stalinisterna och revolutionsromantikerna har lyckats tysta mig tidigare ska Orrego Rodríguez och reaktionära högerkrafter lyckas tysta mig nu.
      Jag kommer att fortsätta att granska och skriva om Kuba.
      Som oberoende journalist tror jag på det fria ordet.
     
TILLÄGG 28 FEB
:
 Jag är ingen debattör. Jag är inte vänster. Jag är inte höger. Jag vill inte debattera. Jag är journalist och författare och hispanist.
      Uppenbarligen har detta slutligen börjat tränga in hos Orrego Rodriguez. Torsdagen den 28 februari gjorde hon en så kallad halv pudel i en artikel på Sidan 4 i Expressen och tog tillbaka och tonade ner sina tidigare anklagelser mot mig.
     Men fortfarande fattar hon inte att det är skillnad på debatt och journalistik, på åsikter och fakta, på förhoppningar och analys.
     Och att en svensk oberoende Kubakännare som har källor i alla läger och regelbundet är i Kuba kan ha bättre fakta om det politiska läget i Kuba, än en exilkuban som är förblindad av sitt hat till Castro.

     

  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Emma Lindström och Emelie Perdomo
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB