På tisdag den 4 november valde medborgarna i Amerikas förenta stater Barak Obama som ny president.
        För en tid sedan skrev denna nyhetsblogg om de olika kandidateras syn på Kuba, läs det om du inte har gjort det.
       Sedan revolutionen har ingen kunnat bli president i USA utan att vinna Florida, och för att vinna Florida måste man vinna exilkubanernas röster. För detta har det varit nödvändigt att utlova en hård Kubapolitik.
      Men denna gång lyckades alltså Obama bryta denna förbannelse. Inför valet gick Fidel CAstro ut och hyllade Obama som den bästa möjliga preseidenten. Samtidigt hyllades Obama också av Brasiliens presdent Lula. och Venezuelas Hugo Chavez.
     Att bli hyllad av Castro och Chavez brukar vara som en dödskyss. Så blev det inte denna gång.
 

Den spanska regeringen har lovat att ge ett bistånd som motsvarar ett värde på 245 miljoner kronor till Kuba.
     Avtalet med den utlovade hjälpen är ett stort paket som innefattar en mängd åtgärder för att Kuba ska komma på fötter igen efter de svåra skadorna efter höstens orkaner.
     Den senaste tiden har såväl Spaniens utrikesminister Soraya Rodriguez varit på besök i Havanna, likasom Kubas utrikesminister Felipe Perez Roque varit på besök i Madrid för samtal. I dagarna har det dessutom blivit klart att den spanske premiärministern Zapatero ska besöka Kuba under 2009.
    Spanien ligger också bakom och har varit drivande i att EU har återupprättat sina relationer med Kuba. Efter fem års avbrutna förbindelser kom parterna överens den 23 oktober. Ett samarbetsavtal undertecknades då i Havanna av Kubas utrikesminister Felipe Pérez Roque och EU:s biståndskommissionär Louis Michel.
    EU avbröt de diplomatiska förbindelserna med Kuba 2003 sedan Kuba gripit 75 regimkritiker. Flera av dessa dissidenter sitter fortfarande fängslade men ändå anses tiden mogen för att inleda en dialog med Kuba. EU:s beslut kritiseras av  Washington och exilkubanska grupper.
      Att Spanien varit pådrivande i EU:s nya Kubapolitik är inte så underligt. Ända fram till 1898 var Kuba en del av Spanien vilket märks på de starka band som finns mellan länderna.
     När Kuba sedan blev en självständig stat var det många spanjorer som utvandrade till Kuba. Fidel och Raúl Castros far var till exempel spanjor, båda skulle alltså om de ville kunna bli spanska medborgare.
     Känner man till de historiska banden så förstår man också att vänskapen mellan Spanien och Kuba står över alla politiska förvecklingar.
    Man förstår också varför Spanien är så öppet för vänskapliga förbindelser med Kuba. Varför Spanien är Kubas bästa vän i EU.
     Kuba är det mest spanska av latinamerikas alla länder. Det är därför jag genom att tillbringa en stor del av min tid i Spanien också kommit så nära Kuba. Det är därför jag kan ha två redaktionella nyhetsbloggar samtidigt, en om Kuba, en om Spanien.

Organisationen Reportrar utan gränser har släppt sin nya lista över världens länder rankade efter pressfrihetsindex. Pressfriheten är usel i Kuba, vilket framgår av listan där Kuba hamnar på 169:e plats. Listan är här nedanför. Sveriga hamnar på delad sjundeplats på grund av att journalister utsatts för hot från olika intressegrupper.
       Kubas försvarare brukar avfärda kritik för landets bristande respekt för mänskliga rättigheter med alla möjliga argument.
      Som journalist försvarar jag givetvis det fria ordet. Genom att publicera denna lista visar jag vad jag tycker. Vad tycker du? Nu är kommentarsfunktionen öppen.

Högst kommer följande fem länder:
1. Island
1. Luxemburg
1. Norge
4. Estland
4. Finland

Sist kommer följande fem stater:
169. Kuba
170. Burma
171. Turkmenistan
172. Nordkorea
173. Eritrea

Källa: Reportrar utan gränser (TT)

Tisdagen den 4 november är det val i USA.
      För att bli president i USA är det nödvändigt att vinna Florida där exilkubanerna har stort inflytande.
      Sedan början av 1960-talet har USA haft hårda ekonomiska sanktioner mot Kuba, som ett svar på att Castrobröderna när de kom till makten nationaliserade nordamerikansk egendom.
       Så här står kandidaterna i Kubafrågan, enligt sina program:

       McCain: Vill vänta med att släppa embargot och alla restiktionerna som nu gäller amerikanska medborgare till dess USA är helt säker på att det är som han säger, ”confident that the transition to a free and open democracy is being made.” Med McCain fortsätter alltså politiken som gäller i dag.

      Obama: Vill lätta på restrektionerna vad gäller anhörigas möjligheter att resa till Kuba och tillåta anhöriga att sända pengar till sina släktingar i Kuba. Han är också öppen för ett möte med president Raúl Castro . De ekonomiska sanktinerna vill han dock inte lätta förrän Castroregimen, som han säger, ”begins opening Cuba to meaningful democratic change.”

     Kubabloggens kommentar: Med Obama skulle onekligen den gamla konflikten mellan USA och Kuba gå in i ett nytt skede. Även Castrobröderna har uttalat sig med öppna för samarbete med Obama än med McCain.
     Politisk retorik och praktisk politik är dock skilda saker. I dag är det brottsligt för medborgare i USA att vara turist i Kuba eller handla med Kuba. Samtidigt exporterar USA stora mängder livsmedel till Kuba, Bushs vänner i Texas kan på så sätt bli av med sitt överskott av livsmedel.

För två veckor sedan tog jag upp den svåra livsmedelskrisen som då hade drabbat Kuba. Via mina kontakter i Kuba kan jag följa det allt förvärrade läget.  Höstens allvarliga orkaner har förvärrat det redan tidigare kritiska läget.
   Elförsörjningen som alltid varit ett stort problem för revolutionen drabbades svårt av orkanernas förödelse. På bilden här intill repareras elledningar.
      Livsmedels- försörjningen har dock alltid varit Castroregimens riktigt stora problem. Jordbruket har aldrig fungerar som revolutionärerna hoppas.
    Ett sätt att lösa krisen har varit import. Under senare år har stora mängder spannmål köpts från till och med USA för att mätta folket.
     Men när de internationella livsmedelspriserna stack iväg innebar det att Kubas läge förvärrades. Till det orkanerna.
      Raúl Castro vet precis vad som behöver göras. Sedan han tillträde har han arbetat hårt med att få igenom jordbruksreformer som ska slå sönder de inneffektiva statliga jordbruken och dela ut jord till motiverade jordbrukare.
     Problemet är att det är partifunktionärer som fått uppdraget att föra ut reformerna. Därför händer inget. Jorden är helig för rkomunisterna som styr Kuba.
     Revolutionens linje ligger kvar. I Havanna svälter folket när ingen billig subventionerad mat kommer in till mångmiljonstaden. Att köpa mat för den som inga pengar har är omöjligt.