Tisdagen den 4 november är det val i USA.
      För att bli president i USA är det nödvändigt att vinna Florida där exilkubanerna har stort inflytande.
      Sedan början av 1960-talet har USA haft hårda ekonomiska sanktioner mot Kuba, som ett svar på att Castrobröderna när de kom till makten nationaliserade nordamerikansk egendom.
       Så här står kandidaterna i Kubafrågan, enligt sina program:

       McCain: Vill vänta med att släppa embargot och alla restiktionerna som nu gäller amerikanska medborgare till dess USA är helt säker på att det är som han säger, ”confident that the transition to a free and open democracy is being made.” Med McCain fortsätter alltså politiken som gäller i dag.

      Obama: Vill lätta på restrektionerna vad gäller anhörigas möjligheter att resa till Kuba och tillåta anhöriga att sända pengar till sina släktingar i Kuba. Han är också öppen för ett möte med president Raúl Castro . De ekonomiska sanktinerna vill han dock inte lätta förrän Castroregimen, som han säger, ”begins opening Cuba to meaningful democratic change.”

     Kubabloggens kommentar: Med Obama skulle onekligen den gamla konflikten mellan USA och Kuba gå in i ett nytt skede. Även Castrobröderna har uttalat sig med öppna för samarbete med Obama än med McCain.
     Politisk retorik och praktisk politik är dock skilda saker. I dag är det brottsligt för medborgare i USA att vara turist i Kuba eller handla med Kuba. Samtidigt exporterar USA stora mängder livsmedel till Kuba, Bushs vänner i Texas kan på så sätt bli av med sitt överskott av livsmedel.

För två veckor sedan tog jag upp den svåra livsmedelskrisen som då hade drabbat Kuba. Via mina kontakter i Kuba kan jag följa det allt förvärrade läget.  Höstens allvarliga orkaner har förvärrat det redan tidigare kritiska läget.
   Elförsörjningen som alltid varit ett stort problem för revolutionen drabbades svårt av orkanernas förödelse. På bilden här intill repareras elledningar.
      Livsmedels- försörjningen har dock alltid varit Castroregimens riktigt stora problem. Jordbruket har aldrig fungerar som revolutionärerna hoppas.
    Ett sätt att lösa krisen har varit import. Under senare år har stora mängder spannmål köpts från till och med USA för att mätta folket.
     Men när de internationella livsmedelspriserna stack iväg innebar det att Kubas läge förvärrades. Till det orkanerna.
      Raúl Castro vet precis vad som behöver göras. Sedan han tillträde har han arbetat hårt med att få igenom jordbruksreformer som ska slå sönder de inneffektiva statliga jordbruken och dela ut jord till motiverade jordbrukare.
     Problemet är att det är partifunktionärer som fått uppdraget att föra ut reformerna. Därför händer inget. Jorden är helig för rkomunisterna som styr Kuba.
     Revolutionens linje ligger kvar. I Havanna svälter folket när ingen billig subventionerad mat kommer in till mångmiljonstaden. Att köpa mat för den som inga pengar har är omöjligt.

Den senaste tidens orkaner har tillsammans med de höga livsmedelspriserna gett Kuba stora problem med livsmedelsförsörjningen.
     Förlusterna värderas nu till minst 500 miljoner dollar, en enorm summa för ett fattigt land.
     Livsmedelspriserna är nu så höga att det kan leda till ökad politisk oro, vilket sätter press på regeringen.
     Behoven är enorma. Enda sättet att få livsmedel är att köpa dem utomlands. Under senaste tiden har Kuba därför inlett närmare förbindelser med EU. Nya förhandingar  är planerade.
    Samtidigt är dörren mot USA nu mer öppen än på många år, diskussioner om de ekonomiska sanktinerna pågår från båda håll. Vad kommer presidentvalet att innebära?
     Kuba har även förbättrat relationerna med Ryssland, men något militärt samarbete kommer inte att bli aktuellt.
     Venezuela är dock en gammal trogen vän.
    Vad ska man säga? Kuba är ett litet skruttland, ändå har regimen en underlig förmåga att alltid befinna sig mitt i världspolitiken.

Den senaste tiden har flera orkaner drabbat Kuba.
           Tiotusentals famijer har fått sina hus förstörda. Staten har drabbats av skador för miljontals dollar.
    Jag skrev om att orkansäsongen börjat i en liten kolumn i början av förra  veckan och noterade då att svenska medier ofta bara rapporterar om hur USA förberedde sig, samtidigt som hundratals människor samtidit dog på Haiti i orkanen som då härjade.
    Till min glädje gjorde radioprogrammet Medierna i P1 samma reflektion. I ett kritiskt reportage som sändes i helgen konstaterades att nästan en hel nyhetssändning i SVT och hela utrikes i Dagens Nyheter hade  handlat om hur Florida förberedde sig för ett hot som inte kom, samtidigt som orkanens riktiga katastrof i Haiti rapporterades som ett litet telegram.
    Nu har detta ändrats. Nu rapporterar till slut medierna om annat än vad som kanske händer i USA.
   Aftonbladet har förstås alltid haft en allert bevakning på nätet. Så också denna orkansäsong, utvecklingen för Ike finns på denna sida.
   Mina kontakter i Kuba rapporterar till mig att de är väl förberedda för orkanerna. Alla har tejpat sina glasrutor. Laddat upp med dricksvatten och mat. Myndigheterna har noga inforerat inom vilken zon orkanen ska dra fram, denna har sedan evakuerats av civilförsvaret.
    Tropiska oväder och cykloner bildas efter sommaren långt ute i Atlanten när vattentemperaturen i de översta 50 metrarna stiger över 26,5 grader. De senaste årens temperaturhöjningar i världen har därför lett till att orkanerna blivit allt mer vanliga och även allt mer våldsamma.
    För Karibien (där Centralamerika, Mexiko och Florida räknas in) har alltså klimatförändringarna redan satt tydliga spår.
  Värst är det för invånarna i Haiti. Usla bostäder. Ingen beredskap. Läget i år är redan katastrofalt. Hundratals människor har dött i de norra delarna av landet. Nu sprids sjukdomar.
     Till skillnad mot de flesta andra länder i regionen så är dödsfallen under en orkan däremot alltid få i Kuba. Man ska vara kritisk till de kubanska myndigheternas kontroll över medborgarna och brotten mot mänskliga rättigheter. Jag är en av dem. Men när det gäller att rädda liv har Kuba visat sig vara överlägset alla andra länder i regionen, även den betydligt rikare och större grannen USA. När förvarningen kommer evakueras alla i Kuba.
     Orkanen Gustav förra veckan dödade hundratals i Haiti, ingen dog i Kuba. Orkanen Ike denna vecka dödade minst fyra i Kuba, hundratals dör i Haiti.
     Den fruktansvärda orkanen Dennis 2005 skördade  tusentals liv när den svepte över Haiti, men i Kuba dog då endast 16 människor under samma oväder, trots att förödelsen var densamma. I USA lämnade civilförsvaret, trots flera dagars förvarning, alla dem som saknade biljettpengar och bilar åt sitt öde när orkanen Katarina svepte in över New Orleans 2005.
    Jag har varit med om några orkaner i Karibien. Det är skräckfyllda upplevelser.
    Höstens oväder har bara börjat.
  

Första filmen om Che Guevara har nu haft premiär, titeln är Che – El argentino.
       Den här nyhetsbloggen skrev tidigare om filmen i samband med att den var klar och presenterades vid festivalen i Cannes. Mer om filmen här.
      I Sverige ska den visas under  Stockholms Filmfestvial. Den  19:e filmfestivalen i ordningen arrangeras i år den 20-30 november 2008 i Stockholm.
      Filmen kommer att väcka ännu mer uppmärksamhet för Kuba. Vid årskiftet är det som alla vet 50 år sedan bröderna Castro kom till makten.

Orkanen Gustav lamslog centrala och västra Kuba. Den 450 km breda orkanen lämnade förödelse i sin väg. Haiti, Jamaica, Kuba, alla råkar alltid illa ut. I Haiti brukar tusentals dö under svåra orkanår. I Kuba evakueras alla, men förlusten i värde blir alltid enorma. Men som alltid ägnar internationella medier sig mera åt vad orkanerna betyder för USA.

Den stora snackisen efter OS i Peking. En usel förlorare sparkar ner domaren. Nu försvarar Fidel Castro det grova övergreppet. Tidigare har även Kubas hårdaste kritiker alltid erkänt att Kuba är en stor idrottsnation. Efter detta är det få utanför Kuba som har kvar dessa åsikter. (Fotot ovan är taget av bildbyrån AFP)

Det är välkänt att Fidel Castro har ett stort intresse för idrott. Faktum är att Kuba under de senaste femtio åren har styrts av en ”sportfåne”  som sett till att kubansk idrott fått enorma resurser vilket i sin tur resulterat i många medaljer.
      I sin senaste reflexion går nu Fidel Castro igenom alla orättvisor som drabbade Kuba vid OS i Peking (jag har tidigare vid många tillfällen skrivit om hans reflexioner, för den som inte känner till dem kallas de ibland för Castros bloggtexter).
     Värst av orättvisorna som drabbade Kuba var, skriver Castro i sin senaste reflexion, diskningen av taekwondo-stjärnan Ángel Valodia Mato som var, som han skriver, ”totalmente injusta”.
   Han skriver till och med att det var denna händelse som fick honom att skriva detta inlägg. Men han nöjer sig inte med att försvara Matos. Punkt för punkt radar Castro också upp andra orättvisor och mygel som han anser drabbade kubanska idrottsutövare i Peking. Det är korruption och maffiametoder som är förklaringen att det blev så få medaljer för Kuba, anser han.
    Castros inlägg har dock inte fått den effekt regimen väntat. Tvärt om. Det har lett till att många som tidigare gillade Fidel Castros reflexioner nu har börjat se med stor skepsis på Castros mentala tillstånd.
   Debatten rasar redan i den spansktalande världen i tidningar och bloggar. Den gamle revolutionären har blivit en dålig förlorare, heter det.
   En dålig förlorare är som alla vet det näst värsta folk vet.
   Det värsta folk vet är personer som använder våld när argumenten tryter.
   Matos spark mot domarens huvud är det värsta jag sett inom idrotten.
  
    
    

Ända sedan Fidel Castro drog sig tillbaka från offentlighetens ljus har han fortsatt att finnas i bakgrunden som Kubas ideologiske ledare.
       Genom sina så kallade reflexioner har han låtit kubanerna ta del av sina synpunkter, vilket denna nyhetsblogg rapporterat om vid flera tillfällen tidigare. Hittills har det blivit 145 reflexioner som spänt över det mesta, från livsmedelskrisen och presidentvalet i USA till EU:s Kubapolitik och de Olympiska spelen.
      I början publicerades Castros Reflexioner endast i partiorganet Granma. Sedan början av sommaren har dock ytterligare ett  forum skapats som publicerar Fidel Castros texter som heter CubaDebate. På många sätt påminner CubaDebate om en blogg, vilket jag skrev om i ett inlägg tidigare i somras. Men naturligtvis är det ingen blogg i svensk bemärkelse. Snarare ytterligare ett nytt regimkontrollerat propagandainstrument.
       Tidigare när Reflexionerna bara gick i Granma brukade utländska diplomater och journalister lite skämtsamt kallas Fidel Castro för ”Periodista en Jefe”, chefsjournalist. Nu kallar man honom för Kubas mästerbloggare.
        CubaDebate är en intressant skapelse som visar at regimen vill hänga med på den internationela arenan, för speciellt många kubaner i Kuba når de inte. Bakom sidan finns gamla kända regimtrogna journalister som skriver debattartiklar. Bloggportalen  är även öppen för andra regimtrogna skribenter som bjuds in att delta i debatten och utlänska debattörer som stöder regimen. Här är CubaDebates medverkande redaktörer och mejladresser.
        Castros refexioner finns alltså här numera. De finns också som tidigare kvar på Granma, liksom på Prensa Latina. Men nu är det nyhetstorka i Latinamerika. Sommarhettan gör att det inte finns så mycket att skriva om. Folk har semester. Men i dag när Fidel Castro fyller 82 år uppmärksammas hans reflexioner i många av världens dagstidningar.
      Att Fidel Castro till synes har återhämtat sig från sin allvarliga tarmsjukdom är viktigt för regimens ortodoxa kommunister som inte vill se några som helst förändringar i Kuba. Inför firandet av 50-årsdagen av revolutionen som infaller nu den 1 januari 2009 är det speciellt intressant för partiet att Fidel Castro kan fortsätta att elda på massorna. Inte som tidigare med stora torgmöten, utan helt enligt den digitala utvecklingen genom att låta sina appeller spridas via en blogg.
      Fidel Castro firar sin födelsedag i stillhet med sin familj och i närheten av sjuksängen. På CubaDebate uppmärksammas han med en grattishälsning från den kubanska OS-truppen i Peking. Inlägget illustreras med ett foto på idrotsmannen Fidel Castro, det finns här intill.

Kuba är i världens fokus. Sedan Fidel Castro avgick som president och lämnade över till sin bror har intresset ökat ytterligare.
       Många undrar var Kuba är på väg. Kubas revolution har blivit en symbol som många har svårt att stå neutral inför.
        Till min gjlädje har jag kunnat märka en stadigt ökad läsekrets till denna nyhetsblogg. I höst väntar många nyheter från Kuba. Debatten om EU:s beslut att ge efter för Kuba och släppa sanktionerna kommer att fortsätta. Intresset för nyheter från Kuba kommer att bli allt större fram mot årskiftet då det är 50 år sedan den kubanska revolutionen inleddes. Därefter väntar sedan en partikongress som kommer att visa vart Kuba är på väg.
      Fidel Castro finns kvar i bakgrunden, trots att han fyller 82 i augusti blir han bara allt mer aktiv. Den senaste tiden har han återhämtat sig från sin svåra tarmsjukdom.
     Denna nyhetsblogg har tidigare vid flera tillfällen rapporterat om Fidel Castros stadigt publicerade Reflexioner i Granma där han har synpunkter på det mesta. Sedan början av sommaren läggs Fidel CAastros texter nu också upp på den nya hemsidan CubaDebate som till mycket påminner om en blogg, fast utan kommentarsfunktioner förstås. Adressen till CubaDebate finns i fältet till höger i denna blogg.
     Det finns alltså mycket att skriva om för den som har intresse att kommentera Kuba. Men nu stänger denna nyhetsblogg tillfälligt för semester. Om något riktigt stort händer i Kuba aktiveras den igen, annars är det vila fram till hösten når Sverige.
       Jag rekommenderar dig som är intresserad av Kuba och brukar följa denna nyhetsblogg att läsa böcker i sommar i stället.
        Min fackbok ”Kuba” är  fortfarande aktuell och kan ge bakgrund till den intensiva nyhetsflöde som väntar, finns på bibliotek, i bokhandeln och på nätet.
       

       Trevlig sommar!      ¡Viva la fiesta!

Vid den stora författarkongressen WALTIC  (Writers’ and Literary Translators’ International Congress) i Stockholm arrangeras ett stort Kubaseminarium nu på tisdag 1 juli med debatt mellan kubanska och exilkubanska författare.
       Temat är ”Livet efter Fidel”
       Huvudtalare är den prisbelönta författaren Ann Louise Bardach, CBS News särskilda korrespondent om Fidel Castro och författare till verken ”Without Fidel: A Death Foretold in Washington, Miami and Cuba”.  I debatten deltar både kubanska och exilkubanska författare.