EU:s beslut att slopa sanktionerna mot Kuba som infördes som en markering mot massarresteringarna i mars 2003 har väckt debatt. Drivande bakom beslutet var framför allt Spanien.
     Med hårda ord kräver EU ökad respekt för de mänsliga rättigheterna i Kuba. Fortfarande sitter många av de 75 regimkritiker som fängslades kvar i fängelse, som framgår av denna lista. Men samtidigt vill EU inleda en dialog.
     Många har åsikter om EU:s Kubapolitik och vill påverka den åt olika håll. Det finns masor med uttalanden, här är ett från svenska kommunister, här är ett från svenska  kristdemokrater. Till och med Fidel Castro blandade sig i debatten om EU:s Kubapolitik genom ett långt och kritiskt angrepp mot EU i samband med beslutet om sanktionerna. Han kritiserar EU för invandringspolitiken, vilket sedan i sin tur har lett till debatt.
       Ursprungdebatten om mänskliga rättigheter i Kuba har därmed blivit en debatt mellan vänstern och högern i Europa.
      Det går naturligtvis att skriva hur mycket som helst om denna fråga. Men nu är det sommar och Kubabloggen har semester och därmed begränst med tid.

Venezuelas president Hugo Chavez har besökt Kuba.
    På flygplatsen togs han emot av regerings- ansvarige Carlos Lage som syns på bilden, samt utrikesministern Felipe Perez Roque.
     Därefter var det möten med Fidel Castro, Chavez förebild, och Raul Castro.
    Ett av dessa möten som skedde i trädgården filmades, bilderna sändes sedan ut av kubanska statstelevisionen.
    Genom att regelbundet sända ut bilder på Fidel Castro håller regimen lugn på ryktesfronten. Visserligen kan USA:s administration när de analyserar bilderna kunna slå fast att de är äkta. Vem som helst kan ju dessutom se att bilderna är nya. Men trots detta är det ändå många exilkubaner, även i Sverige, som så innerligt önskar att Fidel Castro är död att de vägra se bilderna som sanning. Men visst är han vid liv, sjuk och svag men han lever.
     Här intill finns en stillbild från tv filmen.
   Utan Chavez stöd i form av billig olja skulle Kuba inte klara den svåra energi- och livs- medels- kris landet befinner sig i. Nu är krisen hanterbar.  Därmed håller sig folket lugnt. Inför sommaren då hetta kan leda till upplopp är det livsnödvändigt för Castroregimen med energi.
    Utan bröderna Castros stöd i form av tiotusentals läkare och kubansk medicin som skickas till Venezuelaz slumområden, skulle å andra sidan inte Hugo Chavez få det starka stöd han har från de fattigaste i Venezuela.
    Att köpa stöd hos folket har alltid varit en betydande del av politiken. Under antiken var det bröd och skådespel. Nu är det bröd och skådespel. Inget nytt under solen.
    

Kubas revolution blir allt mer föråldrad, liksom dess ledare.
        Kubas president Raul Castro som tog över sedan hans storebror Fidel Castro blivit för gammal och sjuk är ingen ungdom, han fyllde 77 den 3 juni.
    Kuba-bloggen har under hela våren rapporterat om de ekonomiska öppningar som skett.
    Förändringarna sker sakta. Den gamla generationen revolutionärer har ingen brådska. De har långa tidsperspektiv som är opåverkade den gigitalisering som skett i övriga världen.
    Ingen i Kuba som tycker det är underligt att när Raul CAstro utlyser en ny partikongress och säger att den sker i slutet av året, så menar han inte slutet av 2008 utan slutet av 2009. Fram tills dess får världens politiska analytiker ge sig till tåls, på länken finns mer info om den gamle som nu styr Kuba.
  

Ny statistik visar att Kubas befolkning nu uppgår till 11.236.790 invånare.
        Till skillnad mot andra latinamerikanska länder har myndigheterna stenkoll på statistiken. Det ligger i regimens intresse att hålla koll på befolkningen.
        Siffroana visar att för tredje året i rad minskar befolkningen i Kuba.
       De ekonomiska svårigheterna är förklaringen till detta. Många unga kvnnor väljer att vänta med barn som de inte kan försörja. Samtidigt är det många unga kvinnor i fertil ålder som lyckas lämna Kuba, vilket leder till ännu färre födda i landet.
        Kuba är ett av få u-länder som har negativ befolkningskurva. Men till skillnad mot de andra u-länderna där befolkningen minskar är det inte krig, svält och oroligheter som ligger bakom detta i Kuba, utan den speciella situationen som råder. Ingten svälter ihjäl, men det är brist på allt. Alla får en utbildning, men de får inte satsa på sig själva.
     Regimen är naturligtvis medveten om den unga generationens grusade förhoppningar. Inget som händer i Kuba undgår Raúl Castro. Men förändringarna som genomförs är marginella. Visst, kubanerna får numera hyra bil och äga mobiltelefon och den som jobbar hårt får tjäna lite mer, men lönerna är ändå våldigt väldigt låga.
      Om utvecklingen fortsätter har Kuba 74000 färre invånare år 2025, samtidigt som antalet pensionärer som ska försörjas av samhället har ökat från 16,6 procent till 26 procent. Sverige står inför samma problem. Men Sverige är ett rikt land som producerar mobiltelefoner och bilar, Kuba är ett fattigt land som lever på den minskade sockerexporten, turismen och de pengar som emmiganter skickar.

Så är den klar, regissören Steven Soderberghs uppmärksammade och omdiskuterade dubbelfilm om revolutionären Ernesto ”Che” Guevara.
      Filmen som presenterades vid filmfestivalen i Cannes består av två delar som samanlagt är 4 timmar och 28 minuter lång. På biograferna kommer den förmodligen att delas till två visningar.
     Huvudrollen spelas av Benicio Del Toro. Bilden här intill kommer från pressmaterialet  från filmen.
      Kubabloggen har tidigare skrivit om filmprojektet. Från början var det meningen att den skulle släppas 2007, Che Guevara dödades ju den 9 oktober 1967 och med anledning av 40-årsjubileet av hans död var det stor fokus på Che över hela världen och i Kuba.
       I samband med jubileet publicerade denna blogg en större kolumn om Che som finns här.
       Men att Che-filmen släpps i år är formodligen ännu bättre tajming när det gäller att fånga uppmärksamhet och därmed publik.  Just detta år uppmärksammas ju 68-rörelsen. Det var ju under det radikala 1968 Che Guevara blev en symbol för den revolutionära vänstern.
         Kritiken har varit spittrad. Första delen upplevs som långsam och dessutom påpekar en del kritiker att den inte lyckas ge djup åt huvudpersonen. Andra delen däremot som huvudsakligen utspelas i Bolivas djungler anses vara en fascinerande skildring av Che Guevaras väg mot katastrofen.

Regeringen har  den 22 maj utsett Caroline Fleetwood till Sveriges ambassadör i Havanna, Kuba.  Caroline Fleetwood är för närvarande minister vid Sveriges ambassad i Brasilia. Tidigare har hon bland annat tjänstgjort på UDs Amerikaenhet och på presstjänsten, med Sveriges deltagande i världsutställningarna i Sevilla och Lissabon samt med handelsfrågor på UD och dåvarande Handelsdepartementet. Caroline Fleetwood tillträder hösten 2008 efter Christer Elm,  som  är ambassadör i dag.

Kubas president Raúl Castro har i sin roll som det kubanska kommunistpartiets andre sekreterare deklarerat att partiet ska hålla sin sjätte partikongress nästa år.
       Bilden här intill togs  tisdagen den 29 april när tillkänagivandet gjordes i samband med att partiets Centralkommité och dess ledande organ Politbyrån samlades i Havanna. Detta blogginlägg skrevs strax därefter.
        Raul Castro ger ännnu inget datum utan säger bara att det ska ske i slutet av andra halvan av 2009. Enligt partiorganet Granma kommer kongressen att hållas först i slutet av året, vilket betyder från mitten av oktober till mitten av december.
      Att kongressen hålls 2009 betyder att tillställningen kan kopplas till firandet av 50-årsjubileet av revolutionen. Datum och jubileum är viktigt för regimen då de kanutnyttjas i propagandan.
        Kongressen som får den officiella benämningen VI Congreso de Partido Comunista (PCC) skulle egentligen ha hållits för flera år sedan. Från början var meningen att kongresser skulle ske var femte år för att dra upp femårsplaner, enligt sovjetisk modell.
         Senaste kongressen hölls dock i oktober 1997. I samband med detta begravdes Che Guevaras kvarlevor som då hade förts tillbaka till Kuba. Denna nyhetsbloggs redaktör var då i Havanna och bevakade tillställningen för Aftonbladets räkning.
       Kubas kommunistparti är regimens verkliga maktorgan. Kongressen 2009 kommer alltså att få betydligt större betydelse för Kubas framtid än det nyligen genomföra regeringsskiftet där Raúl ersatte sin bror som president, och därefter bytte ut ministrar.
       Under sin tid som president och regeringschef har Raul Castro initierat flera ekonomiska reformer, vilka berättats om tidigare vid flera tillfällen i denna nyhetsblogg.
     Fidel Castro är fortfarande PCC:s förste sekreterare, eller generalsekreterare som det brukar skrivas på svenska. Uppenbarligen räknar regimen med att Fidel måste ersättas och nu är det spikat när detta sista steg i maktsiftet sker.
      Nu återstår förstås att Fidel Castro även lyckas hålla sig vid liv yterligare en tid. Han är svårt sjuk med svåra tarmproblem som inte vill läka.
     Under sitt tal vid Centralkommiténs möte förklarade Raúl Castro också att Kuba nu avskaffar verkställandet av dödsstraffet. Ett beslut som gör att Kuba vinner poäng mot sin arvfiende USA som  regelbundet verkställer avrättningar.
 

Under måndagen den 21 april samlades tio kvinnor från den oppositionella gruppen Las Damas de Blanco (Damerna i Vitt ) på Revolutionsplatsen utanför inrikesministeriet i Havanna.
        Kvinnorna är anhöriga till de män som greps i mars 2003. Fortfarande sitter  55 av de 75 oberoende journalister och regimkritiker som greps för fem år sedan fängslade. Deras fruar, mammor och systrar har gått samman i den löst sammansatta gruppen Las Damas de Blanco för att gemensamt kräva att deras nära och kära ska släppas. Kvinnorna ville även lämna över ett brev till president Raul Castro.
         Regimen svarade med att skicka ett tjugotal kvinnliga poliser som grep kvinnorna och bar ombord dem på bussar.
       Numera finns kameror överallt. Gripandet av de fredliga kvinnorna registredades således både på rörliga och fasta bilder som nu sprids över världen, likt den här ovan som togs av en spanjor och kablats ut av spanska bildbyrån EFE.
     Regimen avfärdade händelsen som  en  ”provocación contrarrevolucionaria”, kontrarevolutionär provokation.
     I min aktuella fackbok  ”Kuba” berättas utförligt om Damerna i Vitt och deras kamp.
      Kvinnorna är förtvivlade och ledsna. Männen de älskar är i dag i uselt skick efter att ha suttit inspärrade i fem år.
     Många av dem har blivit sjuka. Det är fuktigt, skitigt, hett och med allmänt dåliga hygieniska förhållanden. Det enda de får att äta är ris och bönor.
   
Tillägg 2 maj:
Den svenska ledarskribenten Per Gudmunson från Svenska Dagbladet befann sig i Havanna vid tillslaget mot Damerna i Vitt. Den 2 maj skrev han om händelsen på SvD:s ledarsida, artikeln finns på denna länk.
    SvD:s ledarsida har även publicerat en engelsk översättning av det brev Damerna i Vitt ville lämna över till Raul Castro, det finns på denna länk.

Kubaner spanar på nya mobiler i Havanna, i en av de trettio mobilbutiker som öppnade i måndags den 14 april. Foto: AP

Från i måndags har även kubaner på Kuba rätt att ha egna mobiltelefonabonemang.
    Intresset för den nya reformen är stort i detta land där det alltid varit problem med telefonlinjer.
       Av de ungefär tvåhundra tusen mobiler som finns i Kuba i dag har en stor del använts av kubaner.
     Hittills har dock dessa kubaner tvingats ha sina mobilabonnemang indirekt, via en utländsk medborgare. Exilkubaner med utländskt pass, latinamerikaner och spanjorer och italienare som rör sig mycket i Kuba har stått för abonemanget, räkningen har betalats av kubanen som även fått ge en del för besväret.
    Där det finns pengar att tjäna går det alltid att hitta en väg förbi ett förbud i Kuba.  Men speciellt vanligt har detta förhavande med överlåtna mobiler varit i familjerelationer och kärleksrelationer.
    De flesta av de ekonomiska reformer som Raul  Castro nu genomför kan visserligen bara utnyttjas av en liten bråkdel av befolkningen. Det vill säga den lilla priviligerade grupp som har gott om hårdvaluta.
     Men reformerna är ändå ett steg mot en mer öppen ekonomi. Raul Castro inser att det är nödvändigt med ekonomiska reformer om regimen ska kunna sitta kvar vid makten.
      Världen följer också med spänning allt som sker i Kuba sedan Raúl Castro tog över styret.  Lönen som tidigare varit lika kommer att bli olika och en valutareform är att vänta. Men den stora reformen  som står på tur är en uppluckring av de mycket hårda utreserestriktionerna som i princip innebär ett reseförbud för vanliga kubaner.
   Politiskt har dock utrymmet inte ökat. Regimen har dock i vissa tillfällen efterlyst kritik, men missnöjesyttringar är lika bannlysna nu som tidigare.  
    Samtidigt som Castroregimen öppnar för vissa ekonomer inom ekonomin behåller den alltså sin totala kontroll över politiken. Den inre demokratiska oppositionen har lika svårt nu som tidigare att nå ut med sina budskap.
      Fidel Castro finns kvar i bakgrunden. Senaste gången han visade sig officiellt för en utomstående var för några dagar sedan då han besöktes vis sjuksängen av brasiliens president Lula. Lula tog då det foto på Fidel Castro som finns här inedan och som nu offentliggjorts av kubansk tv.

Som tidigare tagits upp i denna spalt pågår reformarbetet för fullt i den nya regeringen som leds av Raúl Castro.
     Jordbrukets reformering är den stora frågan och hur det lyckas är avgörande för Kubas framtid. Ungefär 50 procent av den statliga jorden brukas inte. Ungefär 80 procent av livsmedlen importeras. Ett resultat av katastrofalt usel centralekonomisk styrning.
     Nu ska jorden delas ut. Nu ska det bli möjligt för driftiga bönder att börja producera livsmedel och tjäna pengar om de arbetar hårdare. Men som jag skrivit om redan så är det inte detta utan de små reformerna som väcker störst uppmärksamhet utomlands.
    Under Raúl Castros ledning har ett stort antal, som de kallas, ”absurda förbud” plockats bort. I denna nyhetsblogg har tidigare rapporterats om att det sedan sista mars är möjligt för kubaner att bo på hotell och hyra bil i Kuba.
    Sedan en tid tillbaka har det varit möjligt att köpa elektronik och nya prylar i statliga butiker.
    Att det nu även blir möjligt för kubaner att teckna ett eget mobilabonnemang är ytterligare ett av dessa små reformer som egentligen inte innebär någon större förändring.
     Redan tidigare har kubaner som har haft hårdvaluta (konvertibla pesos) och kontakter kunnat skaffa mobil genom ett indirekt abonnemang via utlänning. Likaså har de kunnat skaffa de prylar de velat om de bara haft råd.
    Men snittlönen för en kuban är inte mer än 250 pesos vilket motsvarar ungefär en svensk hundralapp. Det räcker inte långt. För den stora skillnaden med reformerna är att det nu blir staten som tar hem vinsterna från handeln med prylar, inte svartabörs-hajar.
     Hela världen följer just nu vad som händer i Kuba. Minsta lilla rykte blir en stor nyhet. Alla söker också bevis på att förändringar är på väg. Små förändringar slås upp till stora.
   Att ekonomin reformeras var väntat. Att dessutom ett mindre utrymme för kritik har öppnats är inget nytt, det har skett gradvis sedan Raul Castro tog över.
     Men jag upprepar igen vad jag skrivit tidigare: Några politiska förändringar är dessvärre inte på gång.
      Inte ännu i alla fall.