USA är den stora skurken, inte Kuba. Det anser den Svensk-Kubanska föreningen och anmäler därför SVT till Granskningsnämnden för att de sänt en intervju med den kubanske  dissidenten Hector Palacios. Här finns anmälan och hela motiveringen.
        För att få en bild av vad Svensk Kubanska föreningens anmälan gäller kan man läsa en aktuell intervju med Hector Palacios, intervjun  publicerad i SvD:s Kulturbilaga. 
        Lite längre ner i denna nyhetsblogg finns även en kolumn som jag skrev för några dagar sedan med en intervju med Hector Palacios och Gisela Delgado.
          De flesta sansade svenskar anser liksom jag att USA:s ledning gjort sig skyldig till en rad övergrepp genom åren, speciellt under Georg W Bush:s administration. Det finns många fall av brott mot de mänskliga rättigheterna registrerade som begåtts av USA.
       Men bara för att man inte gillar USA:s politik i världen behöver man inte blunda för vad som sker i Kuba. Det finns många brott mot mänskliga rättigheter som begåtts av Kuba.
       Världen är inte svart eller vit. Man behöver inte alltid resonera ”är ni inte med oss är ni mot oss.”
       I Sverige kan man ta reda på vad båda sidor tycker i en politisk fråga och sedan dra sina egna slutsatser.

Gisela Delgado,  en av grundarna till Kubas fria bibliotek och ansvarig för dess verksamhet, har nu presenterat boken ”Voces de Cambio” (Förändringens Röster) i Sverige.
     Tillsammans med Gisela var hennes man Hector Palacios, en av Kubas ledande oppositionella.
     På bilden här ovan håller de upp den nya boken som nu säljs i Sverige genom den liberala stiftelsen Silc.
      Boken ”Voces de Cambio” är en antologi som är utgiven av organisationen Kubas fria bibliotek. Den är ett på många sätt unikt projekt då den först och främst är resultatet av folklig skaparkraft. Alla som medverkar i boken lever i Kuba, men kan där inte uttrycka sina åsikter fritt då alla medier där kontrolleras av regimen.
     Boken som nu finns för spridning i Sverige är den andra upplagan. När antologin tidigare presenterades i spansktalande länder tog den snabbt slut.
      Hector Palacios är ledande figur inom den liberala oppositionen i Kuba. Hans politiska engagemang ledde till att han var en av de 75 oliktänkande som fängslades av den kubanska regimen under massarresteringarna i mars 2003. På grund av sjukdom är han nu villkorligt frigiven, men när han återvänder till Kuba riskerar han att när som helst kastas i fängelse igen. Trots det fortsätter han sitt politiska arbete, nu  har han även en nyckelroll inom den breda paraplyorganisationen Todos Unidos där alla de viktigaste oppositionella grupperna som är verksamma i Kuba finns samlade.
     I samband med Sverigebesöket fick jag en intervju med Hector Palacios, som jag träffat tidigare i Havanna.
     – Många frågar mig vad jag tror kommer att hända med Kuba, säger Hector Palacios och fortsätter:
     – Jag tror att det blir en förändring. En cambio. Och att den sker civiliserat utan våld när Fidel Castro dör. Att det sker en fredlig förändring är väldigt klart för oss alla inom oppositionen. Inget hat och ingen hämnd.
     Hector Palacios är som många inom den inre oppositionen hård motståndare till USA:s nuvarande politik mot Kuba.
    – Kanske är det till och med så att Castros långa maktinnehav kan vara ett resultat av USA:s politik, säger han.
       I min fackbok Kuba finns mycket mer att läsa om Hector Palacios och den inre oppositionen. Där finns även intervjuer med Fidel Castro  och regimens viktigaste företrädare som jag naturligtvis också träffat. Läs den, och skaffa dig en egen uppfattning. Glöm aldrig att åsikter är fria i Sverige.

För er som vill ha information om Kuba i veckan:

1. Den 28 januari firar Kubavänner sin nationalhjälte José Marti, som föddes denna dag för 155 år sedan . I kubanska regeringstrogna medier står mycket om detta denna vecka.

2. Onsdag den 30 januari kommer Gisela Delgado Sablón och Hector Palacios Ruiz till Sverige där de medverkar vid ett öppet seminarium. Arrangör är folkpartiets internationella stiftelse Silc (Svenskt Internationellt Liberalt Centrum). Mer information om plats och tid finns på denna länk. Under seminariet kommer de båda regimkritikerna att berätta om sin syn på den aktuella sitiuationen i Kuba.

3. Magnus Andersson, Förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund, har varit i Kuba. Sina intryck från resan har han nu sammmanfattat i ett långt inlägg på sin blogg. ”Kuba värre än väntat”, är hans slutsats.

4. Svensk-kubanska föreningen har nu kommit ut med sitt nya nummer av ”Tidskriften Kuba” vilket ger en helt annan bild av tillståndet i landet. Artiklarna finns nu även digitalt. Föreningen har som målsättning att, som det heter i programförklaringen, ”stödja den socialistiska revolutionen på Kuba och det kubanska folkets kamp mot imperialismen…” Ansvarig utgivare är vänsterpartisten Eva Björklund.

Valresultatet är nu klart, här är siffrorna för den som är specialintresserad.
    Enligt kubanska myndigheter röstade nio av tio kubaner på regimen.
    Intressant är att det meddelats att Raul Castro fick lite större stöd i sin valkrets än Fidel Castro fick i sin, är det en slump eller är det en uppgift som medvetets offentliggjorts för att visa att ett maktskifte kommer att ske nu den 24 februari. Om detta kommer det garanterat debatteras.
    Internationella valobservatörer hade inte tillträde för att kontrollera valet denna gången heller.
    Mer info om valets egentliga betydelse i tidigare kolumner i denna nyhetsblogg.

Söndagen den 20 januari var det  val till Nationalförsamlingen i Kuba. Valet fick stort utrymme i Kuba och över hela världen rapporterades det om händelsen. På bilden här intill röstar Raul Castro.
       Valresultatet saknar egentligen betydelse (se tidigare kolumn längre ner). Det intressanta är däremot vad som händer när de 614 ledamöterna som nu väljs samlas för att formellt utse landets nya regering den 24 feruari.
      Om det ska bli en formell omstrukturering av makten, där Fidel Castro drar sig tillbaka, så kommer det att ske då. Spekulationerna som startade i december har fått ny kraft med anledning av valet.

Andra bloggar om: Kuba

Söndag den 20 januari ska kubanerna rösta i valet till Nationalförsamlingen. Valbara är de kandidater som godkänts av kommunistpartiet PCC.
     Nu har valkampanjen som ska få kubanerna att rösta inletts. Alla kandidater finns nu presenterade på denna länk.
     Kubas nuvarande valsystem har funnits sedan 1993 då det infördes som ett svar på omvärldens krav på demokratisering. Valsystemet är dock sådant utformat att det inte anses uppfylla kraven för att kallas demokratiska, enligt internationella valobservatörer.
     För den som är van vid valkampanjer i västeuropa är det en annorlunda upplevelse att följa det som sker i Kuba. I länder som USA och  Sverige försöker politiker och partier med olika ideologisk bakgrund vinna väljarnas stöd. I Kuba finns bara en tillåten ideologi.
    Det intressanta är därför inte valkampanjen eller det synliga politiska spelet. Det intressanta vad som händer i det fördolda inom partiets ledning, Diskussionerna bland alla Kubaintresserade handlar om detta dessa dagar.
    I dag råder stora problem inom de flesta områden i det kubanska samhället. Regimens inre krets vet samidigt precis vad som behöver göras för att förvandla Kuba till en av Latinamerikas starkaste ekonomier. Men detta sker då till priset av att det kommunistiska systemet måste reformeras.
     Inom regimen har de försiktiga reformanhängarna vunnit allt större inflytande under senaste tiden. Intressant är också de diskussioner bland partiets fotfolk som genomförts under senaste tiden .
      Så länge Fidel Castro lever kommer dock inga större förändringar att kunna genomföras, Fidel Castro är garanten att den fidelistiska revolutionen inte ändra riktning. Därför saknar i praktiken valet och valkampanjen betydelse.

Andra bloggar om: Kuba

BUENOS AIRES (TT). I början på 1900-talet firades svensk jul och midsommar i en dalgång i östra Kuba, och på lördagarna var det dans på Stadshotellet.
    Historien om den framgångsrika, svenska jordbrukskolonin Bayate fascinerar och har nu dokumenterats i bokform.
    Den svenskfödde läkaren Alfred Lind var initiativtagare till kolonin. Han var bosatt i Minneapolis men hade tröttnat på kylan och sitt inrutade liv i USA. Ett behagligt klimat lockade, liksom möjligheten att tjäna pengar i den nybildade republiken Kuba där Sverige spelade en viktig roll i det lokala näringslivet för hundra år sedan.
    Lind reste flera gånger till Kuba i jakt på ett lämpligt landområde för att kunna inleda sitt nya liv. Tillsammans med en grupp andra svenskar köpte han till slut 53 kvadratkilometer mark – fem mil in i landet från staden Santiago de Cuba – och sålde ut jordbrukslotter till landsmän som utvandrat till USA.
     I november 1905 påbörjade han, tillsammans med svenska nybyggare som nappat på idén, arbetet med att röja bort urskogsdjungeln som täckte den bördiga marken.
     Snabbt byggdes det svenska samhället Bayate upp på den kubanska landsbygden. En succéartad satsning på sockerproduktion som främsta inkomstkälla lockade fler svenskar till kolonin, som expanderade kraftfullt. När sockerboomen var som starkast levde där flera hundra familjer.
    Än i dag finns resterna kvar av det svenskägda sockerbruket. Övriga byggnader hamnade under vatten när en stor damm byggdes i dalgången 1977. Ett annat kvarvarande minnesmärke är kyrkogården Cementerio Bayate på en höjd ovanför dammen. Där finns några av kolonisatörernas gravstenar bevarade.
    När USA och Europa rustade upp och fyllde på lagren inför första världskrigets utbrott kunde Kuba dra nytta av ökad efterfrågan och kraftigt stigande priser på råvaror. Från krigets start 1914 till dess slut i november 1918 tiodubblades priserna på socker.
    Många av de svenska nybyggarna i Bayate, som arbetat stenhårt på sina lotter, blev förmögna under dessa år. Men trots goda tider var inte tillvaron helt perfekt. Ett problem var bristen på svenska kvinnor.
    Många ungkarlar i församlingen söp hårt, till stor bedrövelse för pastor Nils Benson (som bytt efternamn från Bengtsson). På helgerna kom kubanska kvinnor till Hotell Suecia (Sverige) i kolonins centrum för att kurtisera de kärlekstörstande männen. I Kuba går det ännu att hitta medborgare med skandinaviskt utseende som härstammar från Bayate. Annars är det svenska arvet nästan helt utraderat, berättar Kubakännaren Thomas Gustafsson i sin nyutkomna bok Bayate.
    Början till slutet för Bayate kom när en amerikansk sockerpamp slog upp ett konkurrerande bruk i närheten. Genom att hota små sockerodlare som sålde till det svenska bruket tog han över marknaden.
    Många av svenskarna gav upp och sålde sin mark till det amerikanska bolaget i slutet på 1910-talet av rädsla för att förlora sina tillgångar. Våldsamheter i Kuba 1917 påskyndade besluten att överge sockerproduktionen och lämna ön. Det visade sig vara ett klokt val; de flesta reste hem som förmögna och slapp uppleva sockerkraschen några år senare.
    Men för kolonins grundare Alfred Lind, som vägrade ge upp och i stället gick i rättslig strid mot den hårdföre amerikanske konkurrenten, slutade äventyret i tragedi. Sedan Lind vunnit rättstvisten i lägre instanser mutades högsta domstolen till att sända fallet till ny behandling. Tiden rann ut för Lind, och det svenska sockerbruket gick i konkurs 1922. Därmed upphörde kolonin att existera. Ett par år senare dog Alfred Lind i Havanna – luspank.
    Svenska ambassaden i Kuba har varit pådrivande för att historien om Bayate ska spridas och har sett till att den nyutkomna boken även översatts till spanska.
    – Politik och samhälle ser olika ut i våra länder men förhoppningsvis kan historien om Bayate ändå leda till ökad förståelse mellan svenskar och kubaner, säger Thomas Gustafsson.
CLAES ARONSSON/TT

Denna artikel skickades ut från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) den 4 januari. Dagarna därefter publicerades den i en rad tidningar av vilka kan nämnas  Göteborgs Posten, Sydsvenskan, Hallands Nyheter och Helsingborgs Dagblad. Den 9 januari medverkade jag även på P4Extra då jag berättade om den svenska kolonin, med anledning av boken.

Det har nu gått mer än 49 år sedan Fidel Castro och hans gerillakamrater tog över makten i Kuba.
     Nu när det 50:e revolutionsåret inletts är det många, framför allt utanför Kuba, som spekulerar över landets framtid. Fidel Castro är svårt sjuk. Hans dagar är räknade. Kommer förändringarna detta 50:e år?
      Själv spekulerar dock inte Fidel Castro själv inte utan nöjer sig med att önska sitt folk gott nytt år. Hans nyårshälsning har nu lagts ut för läsning i partiorganet Granma.
     Regimen försäkrar att läget är stabilt med både Castro och landet. Ekonomin sägs ha vuxit med 7,5 procent under 2007.
     I USA trycker dock starka krafter på allt mer för att få bort de ekonomiska sanktionerna. Det är business som alltid som styr och möjligheterna till goda affärer i Kuba lockar, vilket rapporteras om mer ingående i Miami Herald.
     Kuba kommer garanterat att få stort utrymme i massmedierna även detta år.  Ingen vet vad som ska hända med den kubanska revolutionen och landet efter Fidel Castro.
       Många kommer att vilja åka dit i år, för att lära känna landet.  För att skaffa sig en egen uppfattning om ett omdebatterat system.
        I artikeln ovan som publicerades i Aftonbladet den 17 oktober förra året listar jag fem ”måsten” för dig som vill åka till Kuba. Mer info om vad som finns att se och framför allt vad som sker i Kuba har jag skrivit om på många andra ställen, framför allt i min fackbok om Kuba.
         Men ska man verkligen åka till Kuba? Landet styrs ju fortfarande av en grupp gerillasoldater som kom till makten genom ett väpnat uppror för 50 år sedan. Där finns ju bara ett parti, kommunistpartiet, som har ensamrätt på all debatt. Respekten för FN:s krav för mänskliga rättigheter saknas.
      Jag anser det. Res till Kuba. Varför jag tycker detta utvecklar jag i en krönika som tidigare publicerats i Aftonbladet och som finns på denna länk.
         När vi ändå har saken uppe så kan man ju också fundera över varför man inte skulle kunna åka till Kuba för att det är män i uniformer som styr landet.  Även Thailand som ju alla svenskar hyllar så styrs av militärer. Och hur förankrad är demokratin egentligen i turistländer som Egypten, Marocko, Sydafrika, Venezuela och Turkiet. Hur är respekten för mänskliga rättigheter där? Och vad ska man tycka om nya heta resmål som Vietnam och Kambodja?
      För att inte tala om Kina. 2008 är Kinas år. Världen är en hård plats där pengarna styr och just nu är det Kinas rikedomar som bestämmer.

Andra bloggar om: Kuba

Kubabloggen tar nu en lång julpaus. Förhoppningsvis kommer inga omstörtande händelser att tvinga mig att rubba dessa planer.
          Under många år firades inte jul i Kuba. Fidel Castro hade ingen förståelse för denna kristna högtid som ju uppmärksammar Jesus födelse. Efter revolutionens seger ställde han därför in julen.
          Sovjetunionens sammanbrott ändrade förutsättningarna. Sedan början av 2000-talet firas nu jul igen.
        Under senare år har även den Disneyinspirerade jultomteimperialismen slagit igenom i Kuba. Dagarna före jul syns tomtar i Havannas vimmel som svettas bakom sina skägg. Stackare. Men turisterna, exilkubanerna som är i Havanna för att fira jul och den kubanska nya medelklassen med tillgång till hårdvaluta, konsumerar och den kubanska staten säljer gärna det som önskas. Det ger pengar till statskassan.
        Men Kuba är framför allt Latinamerikas mest spanska land och därför firar man även här Los Reyes Magos,  de vill säga de tre kungarna som kom från fjärran land för att ge Jesus hans presenter tretton dagar efter jul.
        Los Reyes Magos är en helig älskad institution i Spanien. I Kuba brukar dock skämtsamma kubaner ibland säga att Kuba har fyra vise män i skägg, förutom Gaspar, Melchor och Baltasar räknar de också in Fidel Castro i skaran. Detta med anledning av att innan han blev sjuk så brukade Fidel dela ut en extra ranson eller speciell gåva inför julen för att öka sin popularitet.
      Den som vill läsa mer om Kuba nu när bloggen ligger lågt kan förstås köpa någon av mina böcker om Kuba.
       Fortfarande finns några exemplar kvar av min aktuella fackbok Kuba, finns i bokhandeln men enklast och billigast hittar man den på denna länk som går till Bokus.
       Sedan någon vecka finns dessutom min nya bok ute som berättar historien om den svenska nybyggarkolonin BAyate. Enklast och billigast hittar man den på denna  länk som går till Adlibris.
       Felices Fiestas!

Andra bloggar om: Kuba

Sent på måndagskvällen den 17 december, i samhällsprogrammet ”Mesa Rodonda”, lästes ett nytt brev upp av Fidel Castro.
           Huvudämnet för brevet var  klimatförändringar med anledning av toppmötet i Bali men i slutet av brevet kom Fidel Castro även in på sin egen framtid.
           ”Jag kommer aldrig att envist hålla mig fast vid makten och hindra yngre förmågor attt komma fram”, förklarade Castro och uttalandet har därefter skapat en ivrig ryktesflora.
            Uppmärksamheten nådde även till Sverige och med anledning av detta  medverkade jag i P1-Morgon under tisdagsmorgonen samt spanska-svenska radiostationen Sol y Mar, och under onsdags- morgonen var jag i Nyhetsmorgon i TV4 för att diskutera och analysera läget i Kuba.
            Den 20 januari är det val till Nationalförsamlingen i Kuba. I allmänna val ska då parlamentets drygt 600 ledamöter utses, samtliga valbara kandidater har godkännts av kommunitspartiet PCC som är Kubas enda tillåtna parti.
           När de nya ledamöterna  samlas den 24 februari  2008 ska de utse ordföranden i Ministerrådet (regeringen) och ordföranden i det mäktiga Statsrådet (statschefen).
          Valet ger alltså den svårt sjuke Fidel Castro en möjlighet att på ett naturligt sätt formellt dra sig tillbaka från flera av de poster han innehar i dag.
        Framför allt har han en möjlightet att formellt överlåta den krävande uppgiften  att vara ordförande i Ministerådet till någon annan. Sedan 16 månader tillbaka är det Raul Castro som är tf-ordförande i Ministerrådet medan ytterligare några revolutionärer är tf ansvariga för olika områden inom regeringsarbetet som Fidel Castro tidigare hade.
        Formellt kommer det att ske en regeringsombildning, det är ingen nyhet. En möjlighet som nu blivit mer trolig att Raul formellt blir fast på tjänsten som ordförande för Ministerrådet.
        Fidel Castro stannar i så fall kvar som ordförande för Statsrådet och president.
       En annan möjlighet som är lika trolig är naturligtvis att en yngre revolutionär blir ordförande för Ministerrådet (regeringschef) medan Raul formellt blir ordförande i Statsrådet (statschef).
        Fidel Castros blir då i stället revolutionsledare, en sorts hedersordförande som finns kvar som en stabiliserande faktor i bakgrunden. Det är den uppgiften han haft sedan augusti 2006.
       Fidel Castro skriver själv i sitt brev att det är, som han uttrycker det, hans plikt ”att bidra med erfarenhet och idéer vars anspråkslösa värde kommer från de exceptionella tider som jag har genomlevt”. Brevet i sin helhet finns på denna länk, för den som kan spanska är det den sista meningen som ska läsas.
        Fidel Castrros uttalande betyder alltså att han så länge han lever kommer att finnas kvar i bakgrunden. Visserligen svårt sjuk, men från sjuksängen kan han så länge han hålls vid liv ge sina förmaningar och se till att revolutionens kärna inte överges.
       Just nu pågår spekulationerna för fullt i Kuba om han kommer att formellt dra sig tillbaka. Och de kommer att fortgå  om inget ytterligare händer.

Andra bloggar om: Kuba