I östra Kuba, i trakterna av där det för hundra år sedan grundades en svensk nybyggarkoloni med namnet Bayate, har man nu för första gången uppmärksammat sitt svenska förflutna.
      Den svenska nybyggarkolonins centrum ligger i dag dränkt under vatten. Men samhället  Mella som låg några kilometer från kolonins centrum finns kvar och där var det rena folkfesten under några dagar i samband med att minnet av kolonin högtidlighålldes. Det var parader och seminarier och högtidiga tal. Den svenske ambassadören Christer Elm talade bland annat om vikten av att historien inte glöms bort.
        Som jag tidigare berättat i denna kolumn har jag precis i dagarna kommit ut med en ny bok som berättar om den svenska nybyggarkolonin, se mer denna länk till denna kolumn. Boken presenterades i samband med att minnet av kolonin hedrades.
      I boken Bayate berättas för första gången historien om den svenska nybyggarkolonin i Kuba på svenska. På så sätt kan jag medverka till att denna del av vår historia inte glöms bort.
       I samband med firandet i Mella lanserades också affischen här nedan. Den ska symbolisera Kubas och Sveriges gemensamma historia.
      Nu hoppas invånarna i Mella där det finns flera som har svenska anfäder att historiskt intresserade svenska turister ska börja söka sig till Mella där det  finns flera  lämningar kvar från den svenska nybyggarkolonin. Om detta berättar jag i min bok Bayate som är tryckt i en liten exklusiv upplaga och kan beställas på denna länk. Klicka på Historia.
       Mer om firandet på svenska ambassadens i Havannas hemsida.

Tre politiskt engagerade svenskor från liberala ungdomsförbundet reste till Kuba på turistvisum. Men i  stället för att sola och bada och dansa salsa som turister förväntas göra när de kommer till Kuba, tog de tre svenskorna kontakt med oppositionsrörelsen och deltog även i deras illegala manifestationer.
        I helgen greps de tre unga kvinnorna tillsammans med tio katalaner som deltog i samma resa och de sattes i husarrest för att utvisas. Allt finns redogjort i det pressmeddelande som finns på liberala ungdomsförbundets hemsida.
        I Kuba finns ingen politiskt frihet, ingen mötesfrihet och ingen pressfrihet. Det är ingen nyhet. Åker man till Kuba så måste man veta att landet har ett politiskt system som ligger nära totalitära enpartistater som Nordkorea, Vitryssland, Kina, Vietnam, Burma och Thailand.
      I Kuba finns ett 80-tal så kallade samvetsfångar som sitter fängslade för politiska brott, det är ingen nyhet.
      Det är inte heller någon nyhet att de enda demonstrationer som är tillåtna i Kuba är de som är utlysta av landets enda tillåtna parti, det kubanska kommunistpartiet PCC.
      En nyhet är dock att i samband med gripandet av de europeiska demokratiaktivisterna förklarade Kubas utrikesminister att Kuba är redo att ta emot FN:s människorättsinspektörer om ett år.
        De tre unga svenska liberalerna bröt alltså mot flera kubanska lagar. Att de greps kan därför inte komma som en överraskning för någon. Det är ju inte första gången unga svenska liberaler blivit utvisade från Kuba.
        De tre aktivisterna lyckade alltså över förväntan med att skapa debatt om Kuba. Det behövs debatt om Kuba. För det förvånande är inte att politiska aktivister som kommer utifrån grips i Kuba. Det förvånande är att det fortfarande finns svenskar som anser det vara accepterat det saknas politisk frihet i andra länder, samtidigt som de anser det självklart att det ska finnas fri debatt i Sverige.
       

För hundra år sedan grundade en grupp äventyrliga och arbetsamma emigranter den svenska jordbrukskolonin Bayate i det nya självständiga Kuba.
        Kolonin blev ett demokratiskt samhällsbygge i tropisk miljö. När Bayate nådde sin blomstring levde här flera hundra svenska familjer. Vardagen påminde om livet i en liten svensk landsortsstad. Man firade midsommar och svensk jul. Barnen gick i svensk skola. På lördagar var det dans på stadshotellet och på söndagen gick man till kyrkan där en svensk präst predikade.

NY KUBABOK UTGIVEN
I dagarna har jag kommit ut med en ny bok som berättar den hittills okända historien om Bayate. Boken trycks i en liten exklusiv upplaga. Beställning görs på denna länk. Klicka på Historia, och där ligger boken för beställning. Priset är 250 kronor. Den kommer även att finnas i bokhandeln.
       Min nya bok ”Bayate”  är min åttonde bok om Spanien och Latinamerika. Den är populärhistoriskt skriven. Boken är rikligt illustrerad med gamla unika arkivbilder och består av tre delar.
      Om man öppnar boken från det ena hållet finns hela historien på svenska i tio illustrerade kapitel. Vänder man på boken och öppnar den från andra hållet så finns samma historia i tio illustrerade kapitel fast på spanska.
      I mitten finns en färgbilaga med konstverk som visar hur det såg ut i Bayate, gjord av kubanska konstnärer som är verksamma i den gamla svenska nybyggarkolonin.

PRESENTERAD I KUBA
Boken finns nu även i Kuba. Under måndagen den 26 november presenterades boken i samhället Mella, östra Kuba, där den gamla svenska nybyggarkolonin en gång fanns. Närvarande var konstnärskollektivet Bayate, Sveriges ambassad och intresserade och specialister från både Kuba och Sverige.
     Dagen därefter den 27 presenterades boken i Santiago de Cuba och den 29 november visades boken upp i Havanna.
     Uppmärksamheten av den svenska kolonin hade sammanförts med Linnéjubileet i vilket det deltog flera biologer från Sverige och Kuba med föredrag och utbyte.
     Vid firandet av den svenska kolonins visades även den nya dokomuentärfilmen om biologen Erik Ekman.

DÄRFÖR SKREVS BOKEN
När jag som ung journaliststudent luffade runt i Karibien 1982 hörde jag för första gången talas om att det hade funnits en svensk nybyggarkoloni i Kuba som hette Bayate. Uppgiften fascinerade mig. Jag hankade mig fram genom att ta tillfälliga jobb på charterbåtar och kände då en stor sympati med de landsmän som sökt sig till äventyret i Karibien långt före mig.
        Det skulle dock dröja till 1990 innan jag påmindes om den svenska kolonin igen. Jag reste då runt som frilansjournalist i Kuba. De följande åren skulle jag genomföra ett flertal reportageresor till Kuba. I samband med att jag då också på allvar började gräva i Baytes historia fann jag att kolonin var okänd i Sverige. Alla som levt där var borta. De fåtaliga skriftliga källor som berättade om svenskarnas äventyr i Kuba låg glömda i djupa arkiv.
         Under ett besök i Havanna hade jag dock turen att träffa på den kubanske journalisten och författaren Jaime Sarusky. Det visade sig då att han på sin sida gripits av samma fascination för Bayate som jag. Av honom fick jag mycket värdefull information som jag kunde jag lägga till mina tidigare fakta.
        Mitt första reportage om den svenska kolonin i Bayate publicerades 1996 och väckte stor nyfikenhet i Sverige. Det var första gången kolonins historia berättades. När jag året därefter sedan kom ut med min reportagebok ”Kuba Konflikt och salsa i Karibien” hade jag med ett kapitel om den svenska kolonin vilket fick många att höra av sig och efterlysa mer information. Inför publiceringen av min nya fackbok ”Kuba” som kom ut för ett år sedan hade jag därför genomfört ytterligare studier om Bayates historia. Dessvärre fanns inte utrymme att få med allt jag önskade.När den svenska ambassaden i Havanna tidigare i år kom med en förfrågan om jag kunde skriva något mer om den svenska kolonin gav det mig därför en välkommen möjlighet att sammanställa denna bok med hela den spännande historien om Bayate. På så sätt kan jag medverka till att Bayate inte glöms bort.
        Kuba har länge haft en stark dragningskraft på svenskar. Sverige har samtidigt väckt ett stort intresse bland kubaner. Även om vardagen och politiken i de båda länderna ser helt annorlunda ut finns banden mellan folken. Min förhoppning är att denna berättelse om Kubas och Sveriges gemensamma förflutna ska föra oss  närmare varandra. Jag hoppas också att du som läst detta också läser boken som precis lämnat tryckpressarna.

Compay Segundo, 100 år sedan han föddes. Foto:THOMAS GUSTAFSSON

I helgen hade Compay Segundo fyllt 100 år om han fortfarande hade fått leva, han dog för fyra år sedan.
     Compay, vars egentliga namn var Máximo Francisco Repilado Muñoz, föddes i Siboney den 18 november 1907. Han dog i Havanna den 14 juli 2003.
     Under slutet av det dekadenta 50-talet uppträdde Compay på nattklubbar i Havanna och hade säkerligen slagit igenom stort internationellt om inte revolutionen kommit.
      Men i stället hamnade han i kylskåp. Hans musik som så många i dag förnippar med Kuba ansågs plötsligt vara borgerlig och reaktionär. Compay tvingades försörja sig genom att rulla cigarrar.
     Det dröjde till 1996 innan han återupptäcktes av världen. Sovjetunonens upplösning hade då tvingat Kuba att överge sin sovjetvänliga kommunism och i stället övergå till den nya kubanska form av socialistisk kapitalism som landet i dag följer.
     Därmed kunde den amerikanske musikern Ry Cooder få tillstånd att resa til Kuba för att spela in en skiva. Ett fåtal gamla musiker från den kubanska musikens guldålder var då fortfarande i livet.  Ry Cooder samlade dem och tillsammans spelade de sedan in den fantastiska skivan Buena Vista Social Club, namngiven efter klubben i Havanna där de hade uppträtt under sin ungdom.
     Resten är historia, som det heter. När skivan kom ut 1997 var Compay 90 år och fick sitt stora internationella genombrott.
        Största hiten var låten  ”Chan Chan” som Compay plockat fram ur byrålådan där den legat sedan 70-talet då han skrivit den. Nu spelas denna musik av revolutionsromantiker över hela världen. Tiderna förändras.
     Jag hade förmånen att träffa Compay Segundo medan han var i livet, jag gjorde en stor personintervju med honom för Aftonbladet.
     Det var en fantastisk story han berättade. Jag har med den i sin helhet i min bok ”Kuba”.
     Det jag minns tydligast så här i efterhand är att trots att tiden började gå ifrån Compay var han inte bitter. Tvärt om. Han var lycklig över att han ändå, trots allt, äntligen fick spela sin musik och så kunde han ju fortfarande uppleva allt som var vktigt i livet.
    Vad är då viktigast i livet? frågade jag.
    – Kärleken, svarade han och tog ett eftertänksamt bloss på cigarren.
    – Kvinnorna och kärleken. Det är kärleken som är musiken.

I veckan fick USA:s president George W Bush mycket skarp kritik under en hearing i USA:s kongress för sitt sätt att sköta den så kallade Carriles-affären.
      Luis Posada Carriles är en ökänd terrorist som är ansvarig för att ha spräng ett civilt passagerarplan i luften 1976 under en flygning mellan Venezuela och Kuba, 73 människor dog i attentatet.
      Sedan en tid tillbaka finns Carriles i USA där han nu lever i frihet i Miami. Han greps tidigare av polis i USA och satt en tid i husarrest. När han greps hade han precis släppts ut från fängelset i Panama där han suttit fängslad sedan han försökt mörda Fidel Castro under ett statsbesök.
       Såväl Kuba som Venezuela vill få honom utlämnad för att ställa honom inför rätta, men fått nobben. Jag har tidigare skrivit om detta fall här i Kubabloggen.
       Bushs politik i fallet Carrilles sänker naturligtvis all trovärdighet till hans uppmaning om att världen måste stå eniga mot terrorismen. Det konstaterade också de mycket kritiska kongressledamöterna, samtliga från demokraterna.
      I Kuba hålls fallet Carriles ständigt aktuellt av regimen då det kan användas i propagandan för att visa hur djävligt USA är mot Kuba. Därför har det inte det faktum att det finns en mycket stark opinion mot Bush i fallet tagits upp. Inte heller får kubanerka veta att fallet nu aktualiserats på nytt i USA.
       Det passar alltså inte Castroregimen att låta folket få veta att det pågår livliga debatter runt om i välden. Att det finns utrymme för såväl vänster som högern att fritt sprida sin uppfattning.
      Inte heller är den häftigt uppblossade konflikten mellan Venezuela med Spanien bekväm för Castro. Jag har skrivit om denna konflikt i Spanienbloggen.
      Fidel Castro gillar och kommer bra överens med kung Juan Carlos. Dessutom är han halvspanjor och står kulturellt och känslomässigt väldigt nära Spanien, Kuba var ju en del av Spanien ända fram till 1898 och därefter hade Kuba en massiv invandring från Spanien. Castros pappa kom från Spanien.
      Samtidigt är Castro tvungen att stödja sin allierade Hugo Chavez. I den nya vänsterkoalition som skapats i Latinamerika står ju Kuba som ideolog medan Venezuela står för ekonomin, Nicaragua, Bolivia och Ecuador är anhängarna som hänger på.
      För att komma undan sitt dilemma har Castro valt att rikta sin kritik mot EU och framför allt USA som anklagas för att suga ut Latinamerika, medan spanske kungen lämnas utan kritik.
      Castros krönika om Iberoamerikanska mötet finns på denna länk.
       Trots sin svåra sjukdom visar alltså Fidel Castro att han fortfarande är en mästare på att balansera sig genom svåra hinder och att han alltid lyckas vända kritiken mot USA. Genom att alltid hålla konflikten med USA i liv kan kubanernas kritik vändas utåt.

De senaste veckornas hårda regnoväder och den tropiska stormen Noel har skördat ett dödsoffer i Kuba.
            Samtidigt har 22 000 famijer fått sina hus förstörda. Noel har orsakat skador för 499 miljoner dollar, enigt officiell statistik.
        Även delstaten Tabasco i Mexiko har drabbats väldigt hårt av tropiska oväder och fortfarande saknas många människor.
      Till skillnad mot de flesta andra länder i regionen så är dödsfallen få i Kuba på grund av tropiska oväder.
       Värst är det för invånarna i Haiti eller USA när de tropiska ovädren slår till. Den fruktansvärda orkanen Dennis 2005 skördade till exempelvis tusentals liv när den svepte över Haiti, men i Kuba dog endast 16 människor under samma oväder, trots att förödelsen var densamma.
       Och i USA lämnade civilförsvaret, trots flera dagars förvarning, alla dem som saknade biljettpengar och bilar åt sitt öde när orkanen Katarina svepte in över New Orleans i augusti 2005. Många dog. Många förlorade allt de hade. Mer än två år senare står Vita Huset lika passivt.
     Man kan alltså vara kritisk till de kubanska myndigheternas kontroll över medborgarna. Jag är en av dem. Men när det gäller att rädda liv har Kuba visat sig vara överlägset alla andra länder i regionen, även den betydligt rikare och större grannen USA. När förvarningen kommer evakueras alla. Staten hjälper sedan de drababde att starta om.
    Tropiska oväder och cykloner bildas efter sommaren långt ute i Atlanten när vattentemperaturen i de översta 50 metrarna stiger över 26,5 grader. De senaste årens temperaturhöjningar i världen har därför lett till att orkanerna blivit allt mer vanliga och även allt mer våldsamma.
    För Karibien (där Centralamerika, Mexiko och Florida räknas in) har alltså klimatförändringarna redan satt tydliga spår. Höstens oväder har bara börjat
  

Till stor överraskning för Washington har kubanerna fått ta del av George W Bush åsikter om Kubas framtid.
        För första gången på fyra år höll George W Bushs häromdagen ett långt tal som han helt inriktade på USA.s Kubapolitik (talet refererades på ledarsidan i  Svenska Dagbladet fredagen 26 oktober).
        Nu har alltså Castroregimen svarat. Detta skedde genom att man redan under torsdagskvällen sände en sammanfattning av Bushs tal i kubansk tv och i fredagens utgåva av Granma fanns sedan talet publicerat. Där fanns naturligtvis också den kubanska regimens svar, levererat av utrikesminister Felipe Pérez Roque .
      Texterna finns både på spanska och engelska för den som är nyfiken att läsa och skaffa sig en egen uppfattning om konflikten.
       Under tiden ni gör detta sitter många i Washington och funderar över vad den nya strategin innebär. Tidigare förtegs allt som kom från USA.
      Uppenbarligen är det så att Raul Castro inser att eftersom alla kubaner ändå förr eller senare kommer att få reda på vad Bush sa, så är bättre att vara öppen och då även kunna svara direkt.
     Det första Raul Castro gjorde när han tog över styret var att ersätta tidigare informationsansvariga med nya trogna medarbetare. Därefter har vi som följer Kuba kunna se en helt ny strategi bakom regimens mediepolitik jämfört med för ett år sedan. I dag vet regimen hur man ska göra i den nya tidens informationssamhälle.

Söndagen den 21 oktober var det kommunalval i Kuba.
        På bilden syns Raul Castro lägga sin röst i sin vallokal. För ovanlighets skull är Raul Castro klädd i den vita traditionella kubanska långskjortan.
        Sedan Raul tog över ansvaret för Kubas styre har han allt mer övergått från att vara en general till att bära upp rollen som tillförordnad statschef. Kubas kritiker har genom alla år enkelt kunnat klassificera Kuba som en militärdiktatur. Regimens alla högsta ledare har ju alltid har haft uniformer på sig.
      Fidel Castro har sedan länge gått över till träningsoverall medan  Raul Castro nu alltså  även han tagit av sig uniformen och börjat bära vit skjorta. Vem vet, snart lär vi se honom i slips till och med. Det betyder naturligtvis inte att Kuba blivit mer demokratiskt, men det kan ge en signal om att regimen efter snart 50 år mer och mer är på väg att lämna det militära stadiet för att bli teknokratiskt.
      Kuba håller regelbundet val med 2,5 års intervall till landets 169 kommunala församlingar. Var femte år hålls val till de stora provinsförsamlingarna och det nationella parlamentet. 
     Samtliga kandidater som får ställa upp måste vara godkända av det kubanska kommunistpartiet PCC. Detta gör att valet inte klassas som demokratiskt av internationella valobservatörer.
     Under tisdagen meddelades att 8 174 351 väljare deltagit, vilket är 95 procents deltagande. Enligt valobservatörerna är dessa siffor inte säkra.
     Att uniformen hängs in i garderoben på valdagen ändrar inte detta. I Kuba finns ingen politisk frihet, ingen mötesfrihet, tryckfrihet eller frihet att organisera fria fackföreningar, partier eller andra organisationer.
       Den kubanska regimen anser förstås att valen är demokratiska och att Kuba är en demokrati. Alla kubaner som är över 16 år har nämnligen rösträtt i dessa val. På denna länk redovisas den kubanska regimens syn i en artikel som är översatt på engelska.
     Kritikerna anser å sin sida att de kubanska valen är ett rent skämt. Här redovisar regimkritiker sina argument för detta i en artikel som publiceras i Miami Herald.
     Och Fidel Castro? En av dem som röstade i valet i söndags var Fidel Castro, som dock på grund av sin sjukskrivning fick göra det från sjuksängen. I samband med detta lämnade han dock en deklaration där han som väntat kritiserar George W Bush för hans Kubapolitik. Den som kan spanska och är nyfiken på att ta del av kubansk retorik kan läsa hans deklaration på denna länk.

Fidel Castro och Hugo Chávez har ännu en gång träffats för långa överläggningar i Havanna.
          I samband med mötet mellan de båda revolutionärerna sändes en tv-video som skildrade de båda revolutionärernas möte. Under måndagen las filmen ut på den kubanska partiorganet Granmas hemsida.
         På bilden som är från mötet diskuterar Castro och Chaves läget i världen. I samband med mötet gjordes nya överenskommelser mellan de båda länderna. Kuba fortsäter att skickar läkare och medicin till Venezuela, Venezuela i sin tur svarar för Kubas energiförsörjning.
        Den som följder denna blogg vet att Castro och Chávez brukar mötas regelbundet. Den som följer latinamerikansk politik vet att Chavez närmar sig Kuba allt mer politiskt.

Med högtidliga ceremonier och tal hedrades Ernesto ”Che” Guevara i Kuba. Den centrala akten hölls på Plaza Ernesto Guevara i Santa Clara inför en samlad grupp revolutionsledare med ett tal av Raul Castro som firandets höjdpunkt.
            Fidel Castro visade sig inte. Men från sin sjuksäng lär han sitt folk ta del av en krönika där han skriver om sin vän. Castros kolumn publicerades i måndagens Granma som var ett specialnummer om Che Guevara.
             I Sverige liksom en stor del av världen uppmärksammas 40-årsdagen av Che Guevaras död dessa dagar. I Aftonbladet berättar jag utförligt om Che Guevara. Där finns dessutom ett bildspel.
            Under måndagen intervjuades jag även under ett tiotal minuter i P4 Extra med anledning av jubileet.