Fidel Castro läser böcker i jul och laddar inför 2009.
Han är sjuk men finns kvar i bakgrunden, 50 år efter
sin seger över Batista.

Kubabloggen tar nu en lång julpaus. Förhoppningsvis kommer inga omstörtande händelser att tvinga mig att rubba dessa planer.
     Nyårsdagen 2009 är det 50 år sedan Fidel Castro tog över makten och inledde sin revolution.
    År 2009 kommer Kuba att hamna i världens fokus. Efter jubileet väntar kommunistpartiets partikongress under hösten 2009 då Fidel Castro formellt kommer att lämna sin post som landets ideologiska ledare och generalsekreterare.
     Men dessförinnan kommer Kubas Raúl Castro och USA:s Barak Obama försöka finna ett nytt samförstånd. Det har tidigare gjorts försök av demokratiska presidenter att öppna relationerna, men både Carter och Clinton tvingades inse att den kubanska regimen inte ville ha någon förändring.
    Vågar verkigen Raúl Castro öppna landet för USA? Konflikten mellan länderna gör att regimen kan fortsätta skylla alla misstag på en yttre fiende. Klarar Kuba en invasion av turister från USA?
     Mycket kommer alltså att hända i Kuba under 2009. Samtidigt kommer landet att bli intressantare än någonsin att besöka innan det blir för sent.
     Men först är det jul och även Kuba betyder numera julen helgfrid. Under många år firades inte jul i Kuba. Fidel Castro hade ingen förståelse för denna kristna högtid som ju uppmärksammar Jesus födelse. Efter revolutionens seger ställde han därför in julen.
   Sovjetunionens sammanbrott ändrade förutsättningarna. Sedan början av 2000-talet firas nu jul igen. Kyrkan, både den katolska och protestantiska samfund, vinner utrymme.
     Det kan ses som ett tidens tecken att en stor del av revolutionsledningen inledde firandet av Revolutionens 50-årsjubileum den 12 december med en gudstjänst i Trinidads gamla kyrka, se bilden här intill. Otänkbart för bara några år sedan.
   Under ju och nyår kommer det att bli stort firande i Havanna runt Malecón med flera konserter som arrangeras av  kommunistiska ungdomsförbundet La Unión de Jóvenes Comunistas (UJC).
    PArtipamparna firar julen hemma. Raúl Castro är familjekär och har alltid firat julen med sin familj. Nu har han dessutom flera barnbarn som han tillbringar helgen med. Om han klär ut sig till tomte är osäkert, troligtvis inte. Till skillnad mot sin storebror har Raúl aldrig gillat skägg och tomteraditionen har svagt historiskt fäste i Kuba. Under senare år har dock den Disneyinspirerade jultomteimperialismen slagit igenom allt mer i Kuba. Dagarna före jul syns tomtar ite här och där i Havannas vimmel som svettas bakom sina skägg. Stackare.
      Men Kuba är framför allt Latinamerikas mest spanska land och därför firar man även här Los Reyes Magos,  de vill säga de tre kungarna som kom från fjärran land för att ge Jesus hans presenter tretton dagar efter jul.
       Los Reyes Magos är en helig älskad institution i Spanien. I Kuba brukar dock skämtsamma kubaner ibland säga att Kuba har fyra vise män i skägg, förutom Gaspar, Melchor och Baltasar räknar de då också in Fidel Castro i skaran. Detta med anledning av att innan han blev sjuk så brukade Fidel dela ut en extra ranson eller speciell gåva inför julen för att öka sin popularitet. Raúl Catro som nu styr landet har aldrig gillat att ha skägg men folket får även i år lite större ransoner i de statliga butikerna.
      Den som vill läsa mer om Kuba inför jubileumsåret nu när den här bloggen ligger lågt kan förstås läsa någon av mina böcker om Kuba. 
Fackboken ”Kuba” som fortfarade är högst aktuell finns på bibliotek och i bokhandeln. Enklast och billigast hittar man den på denna länk som går till Bokus.
      Dessutom finns min bok som berättar historien om den svenska nybyggarkolonin Bayate. Finns också på bibliotek. Enklast och billigast hittar man den på denna  länk som går till Adlibris.
       Felices Fiestas!

Året går snabbt mot sitt slut och därmed 50-årsjubileet av Fidel Castros seger.              
     För den som vill minnas hur det var i Kuba på 50-talet finns nu den nyutkomna boken ”Maffian i Havanna” av den amerikanske journalisten T. J. English översatt till svenska, utgiven på Karneval förlag.
   Boken som är skriven i journalistisk dokumentär tradition berättar om Havanna under det mytomspunnna 1950-talet med dess musik, nattliv, maffiavälde och revolutionärer.
    Det är en fascinerande berättelse. För alla som vill veta mer om Kubas historia är detta en bok som man inte kan hoppa över.

Det händer mycket runt Kuba nu när 50-årsjubileet av Castros maktövertagande närmar sig, men det mesta är politiskt.
    På fredag 5 december kommer dock sångaren Eliades Ochoa till Stockholm, den ende av de stora profilerna från Buena Vista Social Club som fortfarande är i livet och stark nog att turnera.
    Den cowboyhattsbärande Buena Vista-gitarristen och sångaren Eliades Ochoa spelar på Södra Teaterns konsertlokal Kägelbanan.
   Jag har sett Buena Vista flera gånger i Havanna och i Madrid och även intervjuat dem. Jag har aldrig blivit besviken. När Compay Segundo dog försvann visserligen kärnan, men fredagens konsert blir nog också bra.

Rysslands president Dmitry Medvedev i samtal med Kubas president Raúl Castro i Havanna. Bilden tagen av kubanska myndigheter för fri publicering.

Den ryska presidenten Dmitry Medvedevs besök i Kuba ökar spänningen mellan USA och Ryssland, speciellt eftersom den ryske ledaren också besökt Venezuela.
    Enlig kubanska regimen är besöket ett bevis på de god relationerna mellan Kuba och Ryssland, eller som de skriver:
   ”Esta visita reafirmará las excelentes relaciones que existen entre la Federación de Rusia y Cuba.”
       Sedan kalla kriget tog slut har Ryssland hållit sig borta från Karibien, som är ett strategiskt myckert viktigt område för USA.
      Visserligen finns det numera tåg och vägar mellan östra och västra USA  som minskat betydelsen av Panamakanalen. Det var ju behovet av att kontrollera kanalen  som användes för att frakta varor från USA:s östra och västra kust som gjorde att Washington anlade stora militärbaser i Puero Rico, Guantanamo och Panama under första värlskriget och som sedan användes framför allt under andra världskriget.
    Karibien blev USA:s bakgård.
    Kalla kriget ändrade inte detta.
     Inte heller slutet på Kalla kriget betydde någon egentlig förändring i denna doktrin.
    Det går att skriva massor om USA:s ambitioner i Karibien och Centralamerika.   
    Det går också att skriva hur mycket som helst om Moskvas ambitioner att vara en miitär stormakt och Putins roll i bakgrunden.
     Det går också att skriva massor om hur Kuba blev helt beroende av Moskvas godtycke under kalla kriget.
    Men för detta finns inte utrymme i denna blogg.
    Det ska bli väldigt intressant att se hur långt Moskva kommer att gå denna gång i sina ambitioner. Framför allt Kubas framtida oljeutvinning intresserar ryssarna. Och om rysarna kommer åt den, kan Kuba få kärnkraft i utbyte, vilket intresserar Castroregimen.
    Nyligen (se förra kolumnen)var Kinas president på Kuba. Ny är det Ryssland. I gänget finns också sedan tidigare Venezuelas Chavez.
     På bilden här nedan hälsar Chavez på Medvedev, fotot är taget av AP.

De senaste månaderna har Fidel Castro tagit emot en strid ström med utländska dignitärer och varje möte har resultetat i nya bilder som de kubanska myndigheterna skickat ut till världen.
     Venezuelas president Chavez och Brasiliens president Lula inledde mötesserien och därefter har afrikanska och andra ledare passerat.
    Nu har turen kommit till mäktiga Kina. Hu Jintao mötter Castro i onsdags den 19 november vilket bilden här ovan visar.  Andra möten som står på tur är Rysslands president och Spaniens premiärminister.
    Men trots alla bilder finns det fortfarande exilkubaner som är övertygade om att Fidel Castro är död.
    Historien visat att det finns få personer som lever lika länge och är lika uthåliga som latinamerikanska diktatorer.

I mitten av november passerade årets besökssiffra två miljoner.
    Turism är Kubas största inkomstkälla, större än sockret och nickelexporten.
    Därför var det en stor katastrof när turismen föll under 2001, huvudsakligen på grund av att Kuba då hade blivit för dyrt som turistland men också som en följd av den allmänna nedgång av resandet som världen drabbades av efter den 11 september.
    Nu har turistindustrin repat sig, enligt de kubanska myndigheterna. Sedan 2004 har turismen legat stadigt över två miljoner varje år, med 2,3 miljoner besökare under 2005 som ett rekord.
    I Kubas turisksiffror ingår dock numera även de latinamerikaner som Kuba tar emot från bland annat Venezuela och Bolivia för medicinsk behandling. Om endast betalade turister räknades skulle siffran vara lägre.
    Kubanerna hoppas nu på fler betalande turister från USA. Obamas seger i presidentvalket i USA har skakat om det kubanska samhället i grunden. Diskussionerna är nu livliga om vad detta kan få för betydelse för Kubas och USA:s relationer.
    Ett första steg kan vara att USA gör det lättar för sina medborgare att besöka Kuba.
 

Orkanen Paloma slåog till mot Kuba under helgen den 9 november.
        Precis som höstens tidigare orkanerna Ike och Gustav drabbade också Paloma att drabba de centrala och östra Kuba,
        Mer än 1,2 miljoner kubaner evakuerades.
        Nyhetsbloggen Kuba har i tidigare kolumner skrivit om årets hårda orkaner som vållat svåra problem.
        Klimatförändringarna är en svår utmaning för Kuba och Haiti som ligger mitt i stormarnas motorväg.
       Spanien har lovat  ett omfattande bistånd för att Kuba ska klara svårigheterna.
        Samtidigt vill inte de kubanska myndigheterna erkänna hur allvarligt läget är. I stället har de ekonomiska nyheterna den senaste tiden handlat om att man hittat stora oljefyndigheter i havet utanför Kuba.

På tisdag den 4 november valde medborgarna i Amerikas förenta stater Barak Obama som ny president.
        För en tid sedan skrev denna nyhetsblogg om de olika kandidateras syn på Kuba, läs det om du inte har gjort det.
       Sedan revolutionen har ingen kunnat bli president i USA utan att vinna Florida, och för att vinna Florida måste man vinna exilkubanernas röster. För detta har det varit nödvändigt att utlova en hård Kubapolitik.
      Men denna gång lyckades alltså Obama bryta denna förbannelse. Inför valet gick Fidel CAstro ut och hyllade Obama som den bästa möjliga preseidenten. Samtidigt hyllades Obama också av Brasiliens presdent Lula. och Venezuelas Hugo Chavez.
     Att bli hyllad av Castro och Chavez brukar vara som en dödskyss. Så blev det inte denna gång.
 

Den spanska regeringen har lovat att ge ett bistånd som motsvarar ett värde på 245 miljoner kronor till Kuba.
     Avtalet med den utlovade hjälpen är ett stort paket som innefattar en mängd åtgärder för att Kuba ska komma på fötter igen efter de svåra skadorna efter höstens orkaner.
     Den senaste tiden har såväl Spaniens utrikesminister Soraya Rodriguez varit på besök i Havanna, likasom Kubas utrikesminister Felipe Perez Roque varit på besök i Madrid för samtal. I dagarna har det dessutom blivit klart att den spanske premiärministern Zapatero ska besöka Kuba under 2009.
    Spanien ligger också bakom och har varit drivande i att EU har återupprättat sina relationer med Kuba. Efter fem års avbrutna förbindelser kom parterna överens den 23 oktober. Ett samarbetsavtal undertecknades då i Havanna av Kubas utrikesminister Felipe Pérez Roque och EU:s biståndskommissionär Louis Michel.
    EU avbröt de diplomatiska förbindelserna med Kuba 2003 sedan Kuba gripit 75 regimkritiker. Flera av dessa dissidenter sitter fortfarande fängslade men ändå anses tiden mogen för att inleda en dialog med Kuba. EU:s beslut kritiseras av  Washington och exilkubanska grupper.
      Att Spanien varit pådrivande i EU:s nya Kubapolitik är inte så underligt. Ända fram till 1898 var Kuba en del av Spanien vilket märks på de starka band som finns mellan länderna.
     När Kuba sedan blev en självständig stat var det många spanjorer som utvandrade till Kuba. Fidel och Raúl Castros far var till exempel spanjor, båda skulle alltså om de ville kunna bli spanska medborgare.
     Känner man till de historiska banden så förstår man också att vänskapen mellan Spanien och Kuba står över alla politiska förvecklingar.
    Man förstår också varför Spanien är så öppet för vänskapliga förbindelser med Kuba. Varför Spanien är Kubas bästa vän i EU.
     Kuba är det mest spanska av latinamerikas alla länder. Det är därför jag genom att tillbringa en stor del av min tid i Spanien också kommit så nära Kuba. Det är därför jag kan ha två redaktionella nyhetsbloggar samtidigt, en om Kuba, en om Spanien.

Organisationen Reportrar utan gränser har släppt sin nya lista över världens länder rankade efter pressfrihetsindex. Pressfriheten är usel i Kuba, vilket framgår av listan där Kuba hamnar på 169:e plats. Listan är här nedanför. Sveriga hamnar på delad sjundeplats på grund av att journalister utsatts för hot från olika intressegrupper.
       Kubas försvarare brukar avfärda kritik för landets bristande respekt för mänskliga rättigheter med alla möjliga argument.
      Som journalist försvarar jag givetvis det fria ordet. Genom att publicera denna lista visar jag vad jag tycker. Vad tycker du? Nu är kommentarsfunktionen öppen.

Högst kommer följande fem länder:
1. Island
1. Luxemburg
1. Norge
4. Estland
4. Finland

Sist kommer följande fem stater:
169. Kuba
170. Burma
171. Turkmenistan
172. Nordkorea
173. Eritrea

Källa: Reportrar utan gränser (TT)