Under den senaste tiden har världens fokus riktats mot Kuba. Kommer revolutionen att överleva de stora ekonomiska svårigheterna landet befinner sig i? Hur går det med reformerna som Raúl Castro vill genomföra? Vad händer efter bröderna Castro?  Vem har makten nu?  Hur ser militärens ökade inflytande ut? Vad händer inom oppositionen? Allt detta berättar jag om i den nya aktualiserade och uppdaterade upplagan av min Kubabok, utgiven på Carlsson Bokförlag.

Förlaget har lyssnat på önskemål om att boken inte bara ska kunna läsas hemma i fåtöljen utan också ska kunna tas med på en resa till Kuba. Den nya utgåvan har därför fått ett nytt slitstarkt omslag för att även hålla under en Kubaresa. Den är också tryckt i specialpapper och därmed betydligt tunnare och lättare än den första praktfulla upplagan. Priset blir därmed också lägre än den första upplagan. Här är sammandrag av några recensioner av boken. Här är en färsk recension på Dagensbok.

Ett längre samtal om boken med programledaren Victor Musa finns på denna länk .

I den nya utgåvan boken analyseras allt nytt som skett inom de politiska förvecklingarna och maktkampen. Under Raúl Castros ledning etableras just nu till exempel en militärjunta som ska stå redo att ta över den dag den gamla generationens makthavare inte längre finns kvar livet. Men jag berättar också om historien, den unika kubanska kulturen, musiken, dansen och, framför allt, om den kubanska vardagen. För första gången blottas även familjen Castros hemligheter och familjens nya generation som är på väg in till makten. Vem är egentligen Fidel Castros hustru och vad gör hans söner? Hur kontrollerar Raúl Castro Kuba genom sin familj?

Under den senaste tiden har den svenska charterindustrin lanserat Kuba som nästa stora destination. Få länder väcker lika starka känslor som Kuba. Många har åsikter om landet. Många vill också resa dit för att skaffa sig en egen uppfattning innan det är för sent. För regimen är turism livsviktig. Vad anser kubanerna och oppositionen om turismen? Ska vi åka till Kuba? Ja, svarar jag, men med vissa invändningar, vilka står i boken och på denna länk.

Hoppas du vill läs boken. Den första upplagan finns på alla biblioteken, men nu finns också den nya totalt uppdaterade utgåvan ute i bokhandeln och kan också köpas på denna länk, och denna länk. Den nya upplagan har nu också recenserats av Bibliotekstjäns, läs BTJ omdöme på denna länk.

Ända sedan Fidel Castro drog sig tillbaka från offentlighetens ljus har han fortsatt att finnas i bakgrunden som Kubas ideologiske ledare.
       Genom sina så kallade reflexioner har han låtit kubanerna ta del av sina synpunkter, vilket denna nyhetsblogg rapporterat om vid flera tillfällen tidigare. Hittills har det blivit 145 reflexioner som spänt över det mesta, från livsmedelskrisen och presidentvalet i USA till EU:s Kubapolitik och de Olympiska spelen.
      I början publicerades Castros Reflexioner endast i partiorganet Granma. Sedan början av sommaren har dock ytterligare ett  forum skapats som publicerar Fidel Castros texter som heter CubaDebate. På många sätt påminner CubaDebate om en blogg, vilket jag skrev om i ett inlägg tidigare i somras. Men naturligtvis är det ingen blogg i svensk bemärkelse. Snarare ytterligare ett nytt regimkontrollerat propagandainstrument.
       Tidigare när Reflexionerna bara gick i Granma brukade utländska diplomater och journalister lite skämtsamt kallas Fidel Castro för ”Periodista en Jefe”, chefsjournalist. Nu kallar man honom för Kubas mästerbloggare.
        CubaDebate är en intressant skapelse som visar at regimen vill hänga med på den internationela arenan, för speciellt många kubaner i Kuba når de inte. Bakom sidan finns gamla kända regimtrogna journalister som skriver debattartiklar. Bloggportalen  är även öppen för andra regimtrogna skribenter som bjuds in att delta i debatten och utlänska debattörer som stöder regimen. Här är CubaDebates medverkande redaktörer och mejladresser.
        Castros refexioner finns alltså här numera. De finns också som tidigare kvar på Granma, liksom på Prensa Latina. Men nu är det nyhetstorka i Latinamerika. Sommarhettan gör att det inte finns så mycket att skriva om. Folk har semester. Men i dag när Fidel Castro fyller 82 år uppmärksammas hans reflexioner i många av världens dagstidningar.
      Att Fidel Castro till synes har återhämtat sig från sin allvarliga tarmsjukdom är viktigt för regimens ortodoxa kommunister som inte vill se några som helst förändringar i Kuba. Inför firandet av 50-årsdagen av revolutionen som infaller nu den 1 januari 2009 är det speciellt intressant för partiet att Fidel Castro kan fortsätta att elda på massorna. Inte som tidigare med stora torgmöten, utan helt enligt den digitala utvecklingen genom att låta sina appeller spridas via en blogg.
      Fidel Castro firar sin födelsedag i stillhet med sin familj och i närheten av sjuksängen. På CubaDebate uppmärksammas han med en grattishälsning från den kubanska OS-truppen i Peking. Inlägget illustreras med ett foto på idrotsmannen Fidel Castro, det finns här intill.

Sent på måndagskvällen den 17 december, i samhällsprogrammet ”Mesa Rodonda”, lästes ett nytt brev upp av Fidel Castro.
           Huvudämnet för brevet var  klimatförändringar med anledning av toppmötet i Bali men i slutet av brevet kom Fidel Castro även in på sin egen framtid.
           ”Jag kommer aldrig att envist hålla mig fast vid makten och hindra yngre förmågor attt komma fram”, förklarade Castro och uttalandet har därefter skapat en ivrig ryktesflora.
            Uppmärksamheten nådde även till Sverige och med anledning av detta  medverkade jag i P1-Morgon under tisdagsmorgonen samt spanska-svenska radiostationen Sol y Mar, och under onsdags- morgonen var jag i Nyhetsmorgon i TV4 för att diskutera och analysera läget i Kuba.
            Den 20 januari är det val till Nationalförsamlingen i Kuba. I allmänna val ska då parlamentets drygt 600 ledamöter utses, samtliga valbara kandidater har godkännts av kommunitspartiet PCC som är Kubas enda tillåtna parti.
           När de nya ledamöterna  samlas den 24 februari  2008 ska de utse ordföranden i Ministerrådet (regeringen) och ordföranden i det mäktiga Statsrådet (statschefen).
          Valet ger alltså den svårt sjuke Fidel Castro en möjlighet att på ett naturligt sätt formellt dra sig tillbaka från flera av de poster han innehar i dag.
        Framför allt har han en möjlightet att formellt överlåta den krävande uppgiften  att vara ordförande i Ministerådet till någon annan. Sedan 16 månader tillbaka är det Raul Castro som är tf-ordförande i Ministerrådet medan ytterligare några revolutionärer är tf ansvariga för olika områden inom regeringsarbetet som Fidel Castro tidigare hade.
        Formellt kommer det att ske en regeringsombildning, det är ingen nyhet. En möjlighet som nu blivit mer trolig att Raul formellt blir fast på tjänsten som ordförande för Ministerrådet.
        Fidel Castro stannar i så fall kvar som ordförande för Statsrådet och president.
       En annan möjlighet som är lika trolig är naturligtvis att en yngre revolutionär blir ordförande för Ministerrådet (regeringschef) medan Raul formellt blir ordförande i Statsrådet (statschef).
        Fidel Castros blir då i stället revolutionsledare, en sorts hedersordförande som finns kvar som en stabiliserande faktor i bakgrunden. Det är den uppgiften han haft sedan augusti 2006.
       Fidel Castro skriver själv i sitt brev att det är, som han uttrycker det, hans plikt ”att bidra med erfarenhet och idéer vars anspråkslösa värde kommer från de exceptionella tider som jag har genomlevt”. Brevet i sin helhet finns på denna länk, för den som kan spanska är det den sista meningen som ska läsas.
        Fidel Castrros uttalande betyder alltså att han så länge han lever kommer att finnas kvar i bakgrunden. Visserligen svårt sjuk, men från sjuksängen kan han så länge han hålls vid liv ge sina förmaningar och se till att revolutionens kärna inte överges.
       Just nu pågår spekulationerna för fullt i Kuba om han kommer att formellt dra sig tillbaka. Och de kommer att fortgå  om inget ytterligare händer.

Andra bloggar om: Kuba