Att Raúl Castro skulle utses till Kubas president var väntat.
        Utnämningen följer den kubanska konstitutionen och, framför allt, de planer som Fidel Castro sedan länge dragit upp för Kubas framtid.
        Ända sedan 1976 då den kubanska republiken fick sin nuvarande grundlag har Raúl Castro varit förste vicepresident i statsrådet.
        I och med att Fidel Castro meddelade sin avgång var det därför självklart att Raúl Castro skulle ta över och bli landets president.
        Överraskningen är att  77-årige José Ramón Machado Ventura utsågs till att ersätta Raúl Castro som förste vicepresident.
        Det innebär att Machado Ventura nu är utpekad att bli president om Raúl Castro plötsligt skulle falla ifrån.
        Utnämning är dock logisk. Machado Venturas position inom kommunistpartiet är mycket tung. Han är en gammal revolutionär hjälte. Utbildad läkare. Deltog i gerillakriget mot Batista.
        Den som är bra på att tyda maktspelet  inom den kubanska regimen minns att  det var José Ramón Machado Ventura som stod på Fidel Castros högra sida vid invigningen av den senaste partikongressen 1997. På Fidel Castros vänstra sida stod Raúl Castro.
        Utnämningen av Raúl Castro som president och Machado Ventura som förste vicepresident visar att den gamla generationen vill  behålla makten ytterligare en tid. Samtidigt innebär detta att de yngre ledarna får ytterligare tid att etablera sig hos kubanska folket innan det stora generationsskiftet kommer.
        Frågan är hur mycket Kuba kommer att kunna förändras med Raúl Castro  som president.
        Fidel Castro är fortfarande mycket närvarande. Från sjuksängen dirigerade han hela upplägget på gårdagens möte. Under sitt invigningstal lovade Raúl att rådfråga sin bror i alla besvärliga frågor.
        Samtidigt är det ett välkänt faktum att Raúl Castro är mer öppen för förändringar än sin storebror.
        Till skillnad mot Fidel inser dessutom Raúl att ekonomin måste reformeras.
Som försvarschef är det Raúl som sett till att den kubanska militären utvecklats till att bli den mest drivande kraften inom den kubanska ekonomin.
        Kuba kommer dock inte att gå lika långt som Kina med de ekonomiska reformerna. Närheten till USA gör att regimen då skulle spolas bort.
        Inte heller kommer det att bli aktuellt med några politiska reformer. Läget för de mänskliga rättigheterna blir desamma. Raúl Castro är visserligen mer villig att pröva nya vägar än sin bror. Men han är lika övertygad om att kommunistpartiet är det enda alternativet  för Kuba.

Analys publicerad i Aftonbladet måndag 25 februari

Under söndagen var världens blickar riktade mot den stora plenisalen i Palacio de Convenciones, Havanna.
       Kubas Nationalförsamling hade samlats för att utse ett nytt statsråd där rådets president blir statschef. Strax före klockan 21 svensk tid var det klart: Det blev som väntat Raúl Castro, 76.
      Dagen till ära var Raúl klädd i kostym. Han kom väl förberedd. Resultatet av omröstningen var ingen överraskning för någon.
      När allt summerats kommer vi att ha fått svar på flera frågor om den nya hierarkin, men i framtiden kommer vi framför allt att kunna se om det verkligen sker något med Raúls reformer av ekonomin.
      Samtidigt som Raúl Castro utsågs till ordförande utsågs José Ramón Machado Ventura, 77, till förste vicepresident, den position Raul haft tidigare. Denna utnäning ger en tydlig signal om att den gamla generationen vill fortsätta att behålla greppet om makten medan den yngre får ytterligare tid att etablera sig.
      De som väljs av nationalförsamlingen har fått Fidel Castros godkännande.
     Hans närvaro var mycket tydlig under mötet. Fidel Castro är kvar i bakgrunden som regimens ideolog. Han kommer att fortsätta att peka ut riktningen från sjuksängen. Några demokratiska förändringar kommer inte att ske.
      I måndagens utgåva av papperstidningen Aftonbladet kommer jag att göra en utförligare analys av den nya situationen.
    Jag diskuterar även läget i en radiointervju som finns i faktarutan här på aftonbladet.se

I dag recenseras min populärhistoriska bok Bayate i en större artikel av Petter Lindgren i Aftonbladet Kultur.
      Det är väldigt kul. Boken som kom ut kring årskiftet tar ju upp ett smalt ämne vilket gör det extra svårt att nå igenom mediebruset, om man säger så.
      För vem i dessa snabba digilatiserade tider har tid att intressera sig för att det fanns en svensk nybyggarkoloni för hundra år sedan i Kuba?
      Och hur kan man vara så totalt befriad från kommersiella hänsyn att man man skriver om det?
      Och dessutom ger ut den på eget förlag, eftersom alla vanliga förlag nuförtiden bara är intresserade av att ge ut böcker som säljer?
      Boken är nu i alla fall utgiven, tryckt i en liten exklusiv upplaga av TG Media Bokförlag strax före jul. Jo, det är jag som ligger bakom TG Media. Detta är skamlös reklam.
     Om du som läser denna nyhetsblogg till äventyr är intresserad av svensk emigranthistoria och/eller Kubas historia så är det enklast och billigast att beställa boken på nätet eller låna den på bibliotek.
    Här under rubriken Historia beställer du boken.
    En annan variant är förstås att gå via din vanliga nätbokhandel.
 

Första journalistjobbet efter några års studier och frilansande ute i världen fick jag på min lokaltidning Östra Småland i Kalmar.
      Det var den 1 juni 1985. Lokalredaktör i Högsby.
      Lokalredaktörens och utrikeskorrespondentens jobb liknar varandra. Journalistik fungerar ju likadant på alla nivåer. Det kan handla om bevakning av 7000 invånare i Högsby kommun eller 700 miljoner spansktalande.
     Grunden för all journalistik är ju att vara ute och tala med folk och beskriva deras vardag. Något som många verkar ha glömt bort i dagens digitaliserade värld.
     Här finns intervjun.

Fidel Castro avgår som president.
    Morgonen har varit kaotisk med smassor med nyhetsmedier som ringt för frågor, intervjuer, analyser och för att boka upp intervjuer.
    Först av alla var aftonbladet.se där jag tidigt i morse, innan frukosten, gjorde en radiointervju samtidigt som mina andra telefoner oavbrutet ringde. Intervjun ligger nu på Aftonbladets sajt.
    På nätet ligger nu också den diskussion som jag srax därefter deltog i på Sveriges Radio P1 Morgon. Ni som är i Finland kan även lyssna på ULE:s svenska riksnyheter.
    Flera lokalradiostationer har därefter intervjuer med mig under tisdagen liksom P4 Extra. På kvällen har det varit SVT Rapport och TV 8:s Världen i fokus. Om alla inslagen ligger ute på nätet vet jag inte. Här är i alla fall en länk till programmet Capuccino.
    Det har varit hektiskt och intressant. Som journalist har jag ju bevakat Kuba sedan 1980-talet och det är uppmuntrande att så många vill höra vad jag känner till och vilka slutsatser jag drar.
     Det visar också att min linje är uppskattad. Som Kubaexpert är jag oberoende. Kuba är ett journalistiskt uppdrag för mig, inget annat. Jag har aldrig haft någon politisk agenda, jag har aldrig varit lierad med någon av alla de grupper som ser Kubafrågan som sin.
    Under onsdagen blir det mer Kuba för mig i morgonsofforna hos SVT och TV4.
    Men viktigast av allt: Under tisdagseftermiddagen chattade jag med er, Aftonbladets nätläsare här på Aftonbladet. Chatten där ni ställde era frågor som nu ligger ute.
    Ni som har intresse av Kuba bör även läsa Fidel Castros personliga avskedsbrev.
   Missa inte att köpa papperstidningen på onsdag. Där kommer jag att skriva mer om den nya situationen i Kuba och om Fidel Castros avgång.
 

Exportsiffrorna för USA:s direkthandel med Kuba under 2007 har nu blivit klar. Totalt exporterade USA livsmedel för 437,7 miljoner dollar vilket motsvarar ungefär 2,8 miljarder kronor.
     Sedan åtta år tillbaka exporterar USA livsmedel och läkemedel till Kuba. USA är därigenom en av Kubas största handelspartners.
     Beslutet om att tillåta livsmedelsexport togs av George W Bush.  Visserligen har han gjort sig känd som en hård fiende till Kuba och i sin retorik talar han om att Castro ska svältas ut. 
     Men retorik och handling är som bekant olika saker. Livsmedelsexporten gynnar framför allt bönderna i Bushs hemstat Texas som härigenom kan bli av med sitt överskott.
     I Kuba liksom bland revolutionsvänner i Europa, finns en föreställningen om att USA stoppat all handel med Kuba. Ofta genomförs protester mot blockaden.
    Även i Kuba säger retoriken alltså något annat än verkligheten.
  
 

Nu kommenterar Fidel Castro för första gången det kommande presidentvalet i USA, som väntat har han inget till övers för framför allt de republikanska alternativen.
       Tio presidenter har genom åren gjort allt för att försöka få bort Castro men misslyckats. Om Fidel Castro överlever även George W Bush återstår ännu att se.
       

USA är den stora skurken, inte Kuba. Det anser den Svensk-Kubanska föreningen och anmäler därför SVT till Granskningsnämnden för att de sänt en intervju med den kubanske  dissidenten Hector Palacios. Här finns anmälan och hela motiveringen.
        För att få en bild av vad Svensk Kubanska föreningens anmälan gäller kan man läsa en aktuell intervju med Hector Palacios, intervjun  publicerad i SvD:s Kulturbilaga. 
        Lite längre ner i denna nyhetsblogg finns även en kolumn som jag skrev för några dagar sedan med en intervju med Hector Palacios och Gisela Delgado.
          De flesta sansade svenskar anser liksom jag att USA:s ledning gjort sig skyldig till en rad övergrepp genom åren, speciellt under Georg W Bush:s administration. Det finns många fall av brott mot de mänskliga rättigheterna registrerade som begåtts av USA.
       Men bara för att man inte gillar USA:s politik i världen behöver man inte blunda för vad som sker i Kuba. Det finns många brott mot mänskliga rättigheter som begåtts av Kuba.
       Världen är inte svart eller vit. Man behöver inte alltid resonera ”är ni inte med oss är ni mot oss.”
       I Sverige kan man ta reda på vad båda sidor tycker i en politisk fråga och sedan dra sina egna slutsatser.

Gisela Delgado,  en av grundarna till Kubas fria bibliotek och ansvarig för dess verksamhet, har nu presenterat boken ”Voces de Cambio” (Förändringens Röster) i Sverige.
     Tillsammans med Gisela var hennes man Hector Palacios, en av Kubas ledande oppositionella.
     På bilden här ovan håller de upp den nya boken som nu säljs i Sverige genom den liberala stiftelsen Silc.
      Boken ”Voces de Cambio” är en antologi som är utgiven av organisationen Kubas fria bibliotek. Den är ett på många sätt unikt projekt då den först och främst är resultatet av folklig skaparkraft. Alla som medverkar i boken lever i Kuba, men kan där inte uttrycka sina åsikter fritt då alla medier där kontrolleras av regimen.
     Boken som nu finns för spridning i Sverige är den andra upplagan. När antologin tidigare presenterades i spansktalande länder tog den snabbt slut.
      Hector Palacios är ledande figur inom den liberala oppositionen i Kuba. Hans politiska engagemang ledde till att han var en av de 75 oliktänkande som fängslades av den kubanska regimen under massarresteringarna i mars 2003. På grund av sjukdom är han nu villkorligt frigiven, men när han återvänder till Kuba riskerar han att när som helst kastas i fängelse igen. Trots det fortsätter han sitt politiska arbete, nu  har han även en nyckelroll inom den breda paraplyorganisationen Todos Unidos där alla de viktigaste oppositionella grupperna som är verksamma i Kuba finns samlade.
     I samband med Sverigebesöket fick jag en intervju med Hector Palacios, som jag träffat tidigare i Havanna.
     – Många frågar mig vad jag tror kommer att hända med Kuba, säger Hector Palacios och fortsätter:
     – Jag tror att det blir en förändring. En cambio. Och att den sker civiliserat utan våld när Fidel Castro dör. Att det sker en fredlig förändring är väldigt klart för oss alla inom oppositionen. Inget hat och ingen hämnd.
     Hector Palacios är som många inom den inre oppositionen hård motståndare till USA:s nuvarande politik mot Kuba.
    – Kanske är det till och med så att Castros långa maktinnehav kan vara ett resultat av USA:s politik, säger han.
       I min fackbok Kuba finns mycket mer att läsa om Hector Palacios och den inre oppositionen. Där finns även intervjuer med Fidel Castro  och regimens viktigaste företrädare som jag naturligtvis också träffat. Läs den, och skaffa dig en egen uppfattning. Glöm aldrig att åsikter är fria i Sverige.