För er som vill ha information om Kuba i veckan:

1. Den 28 januari firar Kubavänner sin nationalhjälte José Marti, som föddes denna dag för 155 år sedan . I kubanska regeringstrogna medier står mycket om detta denna vecka.

2. Onsdag den 30 januari kommer Gisela Delgado Sablón och Hector Palacios Ruiz till Sverige där de medverkar vid ett öppet seminarium. Arrangör är folkpartiets internationella stiftelse Silc (Svenskt Internationellt Liberalt Centrum). Mer information om plats och tid finns på denna länk. Under seminariet kommer de båda regimkritikerna att berätta om sin syn på den aktuella sitiuationen i Kuba.

3. Magnus Andersson, Förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund, har varit i Kuba. Sina intryck från resan har han nu sammmanfattat i ett långt inlägg på sin blogg. ”Kuba värre än väntat”, är hans slutsats.

4. Svensk-kubanska föreningen har nu kommit ut med sitt nya nummer av ”Tidskriften Kuba” vilket ger en helt annan bild av tillståndet i landet. Artiklarna finns nu även digitalt. Föreningen har som målsättning att, som det heter i programförklaringen, ”stödja den socialistiska revolutionen på Kuba och det kubanska folkets kamp mot imperialismen…” Ansvarig utgivare är vänsterpartisten Eva Björklund.

Valresultatet är nu klart, här är siffrorna för den som är specialintresserad.
    Enligt kubanska myndigheter röstade nio av tio kubaner på regimen.
    Intressant är att det meddelats att Raul Castro fick lite större stöd i sin valkrets än Fidel Castro fick i sin, är det en slump eller är det en uppgift som medvetets offentliggjorts för att visa att ett maktskifte kommer att ske nu den 24 februari. Om detta kommer det garanterat debatteras.
    Internationella valobservatörer hade inte tillträde för att kontrollera valet denna gången heller.
    Mer info om valets egentliga betydelse i tidigare kolumner i denna nyhetsblogg.

Söndagen den 20 januari var det  val till Nationalförsamlingen i Kuba. Valet fick stort utrymme i Kuba och över hela världen rapporterades det om händelsen. På bilden här intill röstar Raul Castro.
       Valresultatet saknar egentligen betydelse (se tidigare kolumn längre ner). Det intressanta är däremot vad som händer när de 614 ledamöterna som nu väljs samlas för att formellt utse landets nya regering den 24 feruari.
      Om det ska bli en formell omstrukturering av makten, där Fidel Castro drar sig tillbaka, så kommer det att ske då. Spekulationerna som startade i december har fått ny kraft med anledning av valet.

Andra bloggar om: Kuba

BUENOS AIRES (TT). I början på 1900-talet firades svensk jul och midsommar i en dalgång i östra Kuba, och på lördagarna var det dans på Stadshotellet.
    Historien om den framgångsrika, svenska jordbrukskolonin Bayate fascinerar och har nu dokumenterats i bokform.
    Den svenskfödde läkaren Alfred Lind var initiativtagare till kolonin. Han var bosatt i Minneapolis men hade tröttnat på kylan och sitt inrutade liv i USA. Ett behagligt klimat lockade, liksom möjligheten att tjäna pengar i den nybildade republiken Kuba där Sverige spelade en viktig roll i det lokala näringslivet för hundra år sedan.
    Lind reste flera gånger till Kuba i jakt på ett lämpligt landområde för att kunna inleda sitt nya liv. Tillsammans med en grupp andra svenskar köpte han till slut 53 kvadratkilometer mark – fem mil in i landet från staden Santiago de Cuba – och sålde ut jordbrukslotter till landsmän som utvandrat till USA.
     I november 1905 påbörjade han, tillsammans med svenska nybyggare som nappat på idén, arbetet med att röja bort urskogsdjungeln som täckte den bördiga marken.
     Snabbt byggdes det svenska samhället Bayate upp på den kubanska landsbygden. En succéartad satsning på sockerproduktion som främsta inkomstkälla lockade fler svenskar till kolonin, som expanderade kraftfullt. När sockerboomen var som starkast levde där flera hundra familjer.
    Än i dag finns resterna kvar av det svenskägda sockerbruket. Övriga byggnader hamnade under vatten när en stor damm byggdes i dalgången 1977. Ett annat kvarvarande minnesmärke är kyrkogården Cementerio Bayate på en höjd ovanför dammen. Där finns några av kolonisatörernas gravstenar bevarade.
    När USA och Europa rustade upp och fyllde på lagren inför första världskrigets utbrott kunde Kuba dra nytta av ökad efterfrågan och kraftigt stigande priser på råvaror. Från krigets start 1914 till dess slut i november 1918 tiodubblades priserna på socker.
    Många av de svenska nybyggarna i Bayate, som arbetat stenhårt på sina lotter, blev förmögna under dessa år. Men trots goda tider var inte tillvaron helt perfekt. Ett problem var bristen på svenska kvinnor.
    Många ungkarlar i församlingen söp hårt, till stor bedrövelse för pastor Nils Benson (som bytt efternamn från Bengtsson). På helgerna kom kubanska kvinnor till Hotell Suecia (Sverige) i kolonins centrum för att kurtisera de kärlekstörstande männen. I Kuba går det ännu att hitta medborgare med skandinaviskt utseende som härstammar från Bayate. Annars är det svenska arvet nästan helt utraderat, berättar Kubakännaren Thomas Gustafsson i sin nyutkomna bok Bayate.
    Början till slutet för Bayate kom när en amerikansk sockerpamp slog upp ett konkurrerande bruk i närheten. Genom att hota små sockerodlare som sålde till det svenska bruket tog han över marknaden.
    Många av svenskarna gav upp och sålde sin mark till det amerikanska bolaget i slutet på 1910-talet av rädsla för att förlora sina tillgångar. Våldsamheter i Kuba 1917 påskyndade besluten att överge sockerproduktionen och lämna ön. Det visade sig vara ett klokt val; de flesta reste hem som förmögna och slapp uppleva sockerkraschen några år senare.
    Men för kolonins grundare Alfred Lind, som vägrade ge upp och i stället gick i rättslig strid mot den hårdföre amerikanske konkurrenten, slutade äventyret i tragedi. Sedan Lind vunnit rättstvisten i lägre instanser mutades högsta domstolen till att sända fallet till ny behandling. Tiden rann ut för Lind, och det svenska sockerbruket gick i konkurs 1922. Därmed upphörde kolonin att existera. Ett par år senare dog Alfred Lind i Havanna – luspank.
    Svenska ambassaden i Kuba har varit pådrivande för att historien om Bayate ska spridas och har sett till att den nyutkomna boken även översatts till spanska.
    – Politik och samhälle ser olika ut i våra länder men förhoppningsvis kan historien om Bayate ändå leda till ökad förståelse mellan svenskar och kubaner, säger Thomas Gustafsson.
CLAES ARONSSON/TT

Denna artikel skickades ut från Tidningarnas Telegrambyrå (TT) den 4 januari. Dagarna därefter publicerades den i en rad tidningar av vilka kan nämnas  Göteborgs Posten, Sydsvenskan, Hallands Nyheter och Helsingborgs Dagblad. Den 9 januari medverkade jag även på P4Extra då jag berättade om den svenska kolonin, med anledning av boken.

Det har nu gått mer än 49 år sedan Fidel Castro och hans gerillakamrater tog över makten i Kuba.
     Nu när det 50:e revolutionsåret inletts är det många, framför allt utanför Kuba, som spekulerar över landets framtid. Fidel Castro är svårt sjuk. Hans dagar är räknade. Kommer förändringarna detta 50:e år?
      Själv spekulerar dock inte Fidel Castro själv inte utan nöjer sig med att önska sitt folk gott nytt år. Hans nyårshälsning har nu lagts ut för läsning i partiorganet Granma.
     Regimen försäkrar att läget är stabilt med både Castro och landet. Ekonomin sägs ha vuxit med 7,5 procent under 2007.
     I USA trycker dock starka krafter på allt mer för att få bort de ekonomiska sanktionerna. Det är business som alltid som styr och möjligheterna till goda affärer i Kuba lockar, vilket rapporteras om mer ingående i Miami Herald.
     Kuba kommer garanterat att få stort utrymme i massmedierna även detta år.  Ingen vet vad som ska hända med den kubanska revolutionen och landet efter Fidel Castro.
       Många kommer att vilja åka dit i år, för att lära känna landet.  För att skaffa sig en egen uppfattning om ett omdebatterat system.
        I artikeln ovan som publicerades i Aftonbladet den 17 oktober förra året listar jag fem ”måsten” för dig som vill åka till Kuba. Mer info om vad som finns att se och framför allt vad som sker i Kuba har jag skrivit om på många andra ställen, framför allt i min fackbok om Kuba.
         Men ska man verkligen åka till Kuba? Landet styrs ju fortfarande av en grupp gerillasoldater som kom till makten genom ett väpnat uppror för 50 år sedan. Där finns ju bara ett parti, kommunistpartiet, som har ensamrätt på all debatt. Respekten för FN:s krav för mänskliga rättigheter saknas.
      Jag anser det. Res till Kuba. Varför jag tycker detta utvecklar jag i en krönika som tidigare publicerats i Aftonbladet och som finns på denna länk.
         När vi ändå har saken uppe så kan man ju också fundera över varför man inte skulle kunna åka till Kuba för att det är män i uniformer som styr landet.  Även Thailand som ju alla svenskar hyllar så styrs av militärer. Och hur förankrad är demokratin egentligen i turistländer som Egypten, Marocko, Sydafrika, Venezuela och Turkiet. Hur är respekten för mänskliga rättigheter där? Och vad ska man tycka om nya heta resmål som Vietnam och Kambodja?
      För att inte tala om Kina. 2008 är Kinas år. Världen är en hård plats där pengarna styr och just nu är det Kinas rikedomar som bestämmer.

Andra bloggar om: Kuba

Kubabloggen tar nu en lång julpaus. Förhoppningsvis kommer inga omstörtande händelser att tvinga mig att rubba dessa planer.
          Under många år firades inte jul i Kuba. Fidel Castro hade ingen förståelse för denna kristna högtid som ju uppmärksammar Jesus födelse. Efter revolutionens seger ställde han därför in julen.
          Sovjetunionens sammanbrott ändrade förutsättningarna. Sedan början av 2000-talet firas nu jul igen.
        Under senare år har även den Disneyinspirerade jultomteimperialismen slagit igenom i Kuba. Dagarna före jul syns tomtar i Havannas vimmel som svettas bakom sina skägg. Stackare. Men turisterna, exilkubanerna som är i Havanna för att fira jul och den kubanska nya medelklassen med tillgång till hårdvaluta, konsumerar och den kubanska staten säljer gärna det som önskas. Det ger pengar till statskassan.
        Men Kuba är framför allt Latinamerikas mest spanska land och därför firar man även här Los Reyes Magos,  de vill säga de tre kungarna som kom från fjärran land för att ge Jesus hans presenter tretton dagar efter jul.
        Los Reyes Magos är en helig älskad institution i Spanien. I Kuba brukar dock skämtsamma kubaner ibland säga att Kuba har fyra vise män i skägg, förutom Gaspar, Melchor och Baltasar räknar de också in Fidel Castro i skaran. Detta med anledning av att innan han blev sjuk så brukade Fidel dela ut en extra ranson eller speciell gåva inför julen för att öka sin popularitet.
      Den som vill läsa mer om Kuba nu när bloggen ligger lågt kan förstås köpa någon av mina böcker om Kuba.
       Fortfarande finns några exemplar kvar av min aktuella fackbok Kuba, finns i bokhandeln men enklast och billigast hittar man den på denna länk som går till Bokus.
       Sedan någon vecka finns dessutom min nya bok ute som berättar historien om den svenska nybyggarkolonin BAyate. Enklast och billigast hittar man den på denna  länk som går till Adlibris.
       Felices Fiestas!

Andra bloggar om: Kuba

Sent på måndagskvällen den 17 december, i samhällsprogrammet ”Mesa Rodonda”, lästes ett nytt brev upp av Fidel Castro.
           Huvudämnet för brevet var  klimatförändringar med anledning av toppmötet i Bali men i slutet av brevet kom Fidel Castro även in på sin egen framtid.
           ”Jag kommer aldrig att envist hålla mig fast vid makten och hindra yngre förmågor attt komma fram”, förklarade Castro och uttalandet har därefter skapat en ivrig ryktesflora.
            Uppmärksamheten nådde även till Sverige och med anledning av detta  medverkade jag i P1-Morgon under tisdagsmorgonen samt spanska-svenska radiostationen Sol y Mar, och under onsdags- morgonen var jag i Nyhetsmorgon i TV4 för att diskutera och analysera läget i Kuba.
            Den 20 januari är det val till Nationalförsamlingen i Kuba. I allmänna val ska då parlamentets drygt 600 ledamöter utses, samtliga valbara kandidater har godkännts av kommunitspartiet PCC som är Kubas enda tillåtna parti.
           När de nya ledamöterna  samlas den 24 februari  2008 ska de utse ordföranden i Ministerrådet (regeringen) och ordföranden i det mäktiga Statsrådet (statschefen).
          Valet ger alltså den svårt sjuke Fidel Castro en möjlighet att på ett naturligt sätt formellt dra sig tillbaka från flera av de poster han innehar i dag.
        Framför allt har han en möjlightet att formellt överlåta den krävande uppgiften  att vara ordförande i Ministerådet till någon annan. Sedan 16 månader tillbaka är det Raul Castro som är tf-ordförande i Ministerrådet medan ytterligare några revolutionärer är tf ansvariga för olika områden inom regeringsarbetet som Fidel Castro tidigare hade.
        Formellt kommer det att ske en regeringsombildning, det är ingen nyhet. En möjlighet som nu blivit mer trolig att Raul formellt blir fast på tjänsten som ordförande för Ministerrådet.
        Fidel Castro stannar i så fall kvar som ordförande för Statsrådet och president.
       En annan möjlighet som är lika trolig är naturligtvis att en yngre revolutionär blir ordförande för Ministerrådet (regeringschef) medan Raul formellt blir ordförande i Statsrådet (statschef).
        Fidel Castros blir då i stället revolutionsledare, en sorts hedersordförande som finns kvar som en stabiliserande faktor i bakgrunden. Det är den uppgiften han haft sedan augusti 2006.
       Fidel Castro skriver själv i sitt brev att det är, som han uttrycker det, hans plikt ”att bidra med erfarenhet och idéer vars anspråkslösa värde kommer från de exceptionella tider som jag har genomlevt”. Brevet i sin helhet finns på denna länk, för den som kan spanska är det den sista meningen som ska läsas.
        Fidel Castrros uttalande betyder alltså att han så länge han lever kommer att finnas kvar i bakgrunden. Visserligen svårt sjuk, men från sjuksängen kan han så länge han hålls vid liv ge sina förmaningar och se till att revolutionens kärna inte överges.
       Just nu pågår spekulationerna för fullt i Kuba om han kommer att formellt dra sig tillbaka. Och de kommer att fortgå  om inget ytterligare händer.

Andra bloggar om: Kuba
      

I östra Kuba, i trakterna av där det för hundra år sedan grundades en svensk nybyggarkoloni med namnet Bayate, har man nu för första gången uppmärksammat sitt svenska förflutna.
      Den svenska nybyggarkolonins centrum ligger i dag dränkt under vatten. Men samhället  Mella som låg några kilometer från kolonins centrum finns kvar och där var det rena folkfesten under några dagar i samband med att minnet av kolonin högtidlighålldes. Det var parader och seminarier och högtidiga tal. Den svenske ambassadören Christer Elm talade bland annat om vikten av att historien inte glöms bort.
        Som jag tidigare berättat i denna kolumn har jag precis i dagarna kommit ut med en ny bok som berättar om den svenska nybyggarkolonin, se mer denna länk till denna kolumn. Boken presenterades i samband med att minnet av kolonin hedrades.
      I boken Bayate berättas för första gången historien om den svenska nybyggarkolonin i Kuba på svenska. På så sätt kan jag medverka till att denna del av vår historia inte glöms bort.
       I samband med firandet i Mella lanserades också affischen här nedan. Den ska symbolisera Kubas och Sveriges gemensamma historia.
      Nu hoppas invånarna i Mella där det finns flera som har svenska anfäder att historiskt intresserade svenska turister ska börja söka sig till Mella där det  finns flera  lämningar kvar från den svenska nybyggarkolonin. Om detta berättar jag i min bok Bayate som är tryckt i en liten exklusiv upplaga och kan beställas på denna länk. Klicka på Historia.
       Mer om firandet på svenska ambassadens i Havannas hemsida.

Tre politiskt engagerade svenskor från liberala ungdomsförbundet reste till Kuba på turistvisum. Men i  stället för att sola och bada och dansa salsa som turister förväntas göra när de kommer till Kuba, tog de tre svenskorna kontakt med oppositionsrörelsen och deltog även i deras illegala manifestationer.
        I helgen greps de tre unga kvinnorna tillsammans med tio katalaner som deltog i samma resa och de sattes i husarrest för att utvisas. Allt finns redogjort i det pressmeddelande som finns på liberala ungdomsförbundets hemsida.
        I Kuba finns ingen politiskt frihet, ingen mötesfrihet och ingen pressfrihet. Det är ingen nyhet. Åker man till Kuba så måste man veta att landet har ett politiskt system som ligger nära totalitära enpartistater som Nordkorea, Vitryssland, Kina, Vietnam, Burma och Thailand.
      I Kuba finns ett 80-tal så kallade samvetsfångar som sitter fängslade för politiska brott, det är ingen nyhet.
      Det är inte heller någon nyhet att de enda demonstrationer som är tillåtna i Kuba är de som är utlysta av landets enda tillåtna parti, det kubanska kommunistpartiet PCC.
      En nyhet är dock att i samband med gripandet av de europeiska demokratiaktivisterna förklarade Kubas utrikesminister att Kuba är redo att ta emot FN:s människorättsinspektörer om ett år.
        De tre unga svenska liberalerna bröt alltså mot flera kubanska lagar. Att de greps kan därför inte komma som en överraskning för någon. Det är ju inte första gången unga svenska liberaler blivit utvisade från Kuba.
        De tre aktivisterna lyckade alltså över förväntan med att skapa debatt om Kuba. Det behövs debatt om Kuba. För det förvånande är inte att politiska aktivister som kommer utifrån grips i Kuba. Det förvånande är att det fortfarande finns svenskar som anser det vara accepterat det saknas politisk frihet i andra länder, samtidigt som de anser det självklart att det ska finnas fri debatt i Sverige.
       

För hundra år sedan grundade en grupp äventyrliga och arbetsamma emigranter den svenska jordbrukskolonin Bayate i det nya självständiga Kuba.
        Kolonin blev ett demokratiskt samhällsbygge i tropisk miljö. När Bayate nådde sin blomstring levde här flera hundra svenska familjer. Vardagen påminde om livet i en liten svensk landsortsstad. Man firade midsommar och svensk jul. Barnen gick i svensk skola. På lördagar var det dans på stadshotellet och på söndagen gick man till kyrkan där en svensk präst predikade.

NY KUBABOK UTGIVEN
I dagarna har jag kommit ut med en ny bok som berättar den hittills okända historien om Bayate. Boken trycks i en liten exklusiv upplaga. Beställning görs på denna länk. Klicka på Historia, och där ligger boken för beställning. Priset är 250 kronor. Den kommer även att finnas i bokhandeln.
       Min nya bok ”Bayate”  är min åttonde bok om Spanien och Latinamerika. Den är populärhistoriskt skriven. Boken är rikligt illustrerad med gamla unika arkivbilder och består av tre delar.
      Om man öppnar boken från det ena hållet finns hela historien på svenska i tio illustrerade kapitel. Vänder man på boken och öppnar den från andra hållet så finns samma historia i tio illustrerade kapitel fast på spanska.
      I mitten finns en färgbilaga med konstverk som visar hur det såg ut i Bayate, gjord av kubanska konstnärer som är verksamma i den gamla svenska nybyggarkolonin.

PRESENTERAD I KUBA
Boken finns nu även i Kuba. Under måndagen den 26 november presenterades boken i samhället Mella, östra Kuba, där den gamla svenska nybyggarkolonin en gång fanns. Närvarande var konstnärskollektivet Bayate, Sveriges ambassad och intresserade och specialister från både Kuba och Sverige.
     Dagen därefter den 27 presenterades boken i Santiago de Cuba och den 29 november visades boken upp i Havanna.
     Uppmärksamheten av den svenska kolonin hade sammanförts med Linnéjubileet i vilket det deltog flera biologer från Sverige och Kuba med föredrag och utbyte.
     Vid firandet av den svenska kolonins visades även den nya dokomuentärfilmen om biologen Erik Ekman.

DÄRFÖR SKREVS BOKEN
När jag som ung journaliststudent luffade runt i Karibien 1982 hörde jag för första gången talas om att det hade funnits en svensk nybyggarkoloni i Kuba som hette Bayate. Uppgiften fascinerade mig. Jag hankade mig fram genom att ta tillfälliga jobb på charterbåtar och kände då en stor sympati med de landsmän som sökt sig till äventyret i Karibien långt före mig.
        Det skulle dock dröja till 1990 innan jag påmindes om den svenska kolonin igen. Jag reste då runt som frilansjournalist i Kuba. De följande åren skulle jag genomföra ett flertal reportageresor till Kuba. I samband med att jag då också på allvar började gräva i Baytes historia fann jag att kolonin var okänd i Sverige. Alla som levt där var borta. De fåtaliga skriftliga källor som berättade om svenskarnas äventyr i Kuba låg glömda i djupa arkiv.
         Under ett besök i Havanna hade jag dock turen att träffa på den kubanske journalisten och författaren Jaime Sarusky. Det visade sig då att han på sin sida gripits av samma fascination för Bayate som jag. Av honom fick jag mycket värdefull information som jag kunde jag lägga till mina tidigare fakta.
        Mitt första reportage om den svenska kolonin i Bayate publicerades 1996 och väckte stor nyfikenhet i Sverige. Det var första gången kolonins historia berättades. När jag året därefter sedan kom ut med min reportagebok ”Kuba Konflikt och salsa i Karibien” hade jag med ett kapitel om den svenska kolonin vilket fick många att höra av sig och efterlysa mer information. Inför publiceringen av min nya fackbok ”Kuba” som kom ut för ett år sedan hade jag därför genomfört ytterligare studier om Bayates historia. Dessvärre fanns inte utrymme att få med allt jag önskade.När den svenska ambassaden i Havanna tidigare i år kom med en förfrågan om jag kunde skriva något mer om den svenska kolonin gav det mig därför en välkommen möjlighet att sammanställa denna bok med hela den spännande historien om Bayate. På så sätt kan jag medverka till att Bayate inte glöms bort.
        Kuba har länge haft en stark dragningskraft på svenskar. Sverige har samtidigt väckt ett stort intresse bland kubaner. Även om vardagen och politiken i de båda länderna ser helt annorlunda ut finns banden mellan folken. Min förhoppning är att denna berättelse om Kubas och Sveriges gemensamma förflutna ska föra oss  närmare varandra. Jag hoppas också att du som läst detta också läser boken som precis lämnat tryckpressarna.