EU:s beslut att slopa sanktionerna mot Kuba som infördes som en markering mot massarresteringarna i mars 2003 har väckt debatt. Drivande bakom beslutet var framför allt Spanien.
     Med hårda ord kräver EU ökad respekt för de mänsliga rättigheterna i Kuba. Fortfarande sitter många av de 75 regimkritiker som fängslades kvar i fängelse, som framgår av denna lista. Men samtidigt vill EU inleda en dialog.
     Många har åsikter om EU:s Kubapolitik och vill påverka den åt olika håll. Det finns masor med uttalanden, här är ett från svenska kommunister, här är ett från svenska  kristdemokrater. Till och med Fidel Castro blandade sig i debatten om EU:s Kubapolitik genom ett långt och kritiskt angrepp mot EU i samband med beslutet om sanktionerna. Han kritiserar EU för invandringspolitiken, vilket sedan i sin tur har lett till debatt.
       Ursprungdebatten om mänskliga rättigheter i Kuba har därmed blivit en debatt mellan vänstern och högern i Europa.
      Det går naturligtvis att skriva hur mycket som helst om denna fråga. Men nu är det sommar och Kubabloggen har semester och därmed begränst med tid.

I veckan fick USA:s president George W Bush mycket skarp kritik under en hearing i USA:s kongress för sitt sätt att sköta den så kallade Carriles-affären.
      Luis Posada Carriles är en ökänd terrorist som är ansvarig för att ha spräng ett civilt passagerarplan i luften 1976 under en flygning mellan Venezuela och Kuba, 73 människor dog i attentatet.
      Sedan en tid tillbaka finns Carriles i USA där han nu lever i frihet i Miami. Han greps tidigare av polis i USA och satt en tid i husarrest. När han greps hade han precis släppts ut från fängelset i Panama där han suttit fängslad sedan han försökt mörda Fidel Castro under ett statsbesök.
       Såväl Kuba som Venezuela vill få honom utlämnad för att ställa honom inför rätta, men fått nobben. Jag har tidigare skrivit om detta fall här i Kubabloggen.
       Bushs politik i fallet Carrilles sänker naturligtvis all trovärdighet till hans uppmaning om att världen måste stå eniga mot terrorismen. Det konstaterade också de mycket kritiska kongressledamöterna, samtliga från demokraterna.
      I Kuba hålls fallet Carriles ständigt aktuellt av regimen då det kan användas i propagandan för att visa hur djävligt USA är mot Kuba. Därför har det inte det faktum att det finns en mycket stark opinion mot Bush i fallet tagits upp. Inte heller får kubanerka veta att fallet nu aktualiserats på nytt i USA.
       Det passar alltså inte Castroregimen att låta folket få veta att det pågår livliga debatter runt om i välden. Att det finns utrymme för såväl vänster som högern att fritt sprida sin uppfattning.
      Inte heller är den häftigt uppblossade konflikten mellan Venezuela med Spanien bekväm för Castro. Jag har skrivit om denna konflikt i Spanienbloggen.
      Fidel Castro gillar och kommer bra överens med kung Juan Carlos. Dessutom är han halvspanjor och står kulturellt och känslomässigt väldigt nära Spanien, Kuba var ju en del av Spanien ända fram till 1898 och därefter hade Kuba en massiv invandring från Spanien. Castros pappa kom från Spanien.
      Samtidigt är Castro tvungen att stödja sin allierade Hugo Chavez. I den nya vänsterkoalition som skapats i Latinamerika står ju Kuba som ideolog medan Venezuela står för ekonomin, Nicaragua, Bolivia och Ecuador är anhängarna som hänger på.
      För att komma undan sitt dilemma har Castro valt att rikta sin kritik mot EU och framför allt USA som anklagas för att suga ut Latinamerika, medan spanske kungen lämnas utan kritik.
      Castros krönika om Iberoamerikanska mötet finns på denna länk.
       Trots sin svåra sjukdom visar alltså Fidel Castro att han fortfarande är en mästare på att balansera sig genom svåra hinder och att han alltid lyckas vända kritiken mot USA. Genom att alltid hålla konflikten med USA i liv kan kubanernas kritik vändas utåt.