Spanska kungahuset har fått en ny medlem. Strax före klockan 17 i dag, söndag 29 april, blev den spanska kronprinsen Felipe och hans hustru Letizia föräldrar för andra gången. Födseln med kejsarsnitt ägde rum på kliniken Ruber Internacional i Madrid, i sal nummer 17, och har väckt en enorm uppmärksamhet i Spanien. Det nyfödda flickebarnet ska heta Sofía (efter drottningen). Hennes storasyster Leonor föddes den 31 oktober 2005. Sofía blir därmed nummer tre i succesionsordningen efter sin storasyster. Ännu så länge i alla fall. För om Letizia och Felipe får ett tredje barn som blir en pojke så går han förbi sina storasystrar i ordningen enligt den nuvarande författningen. Inför födseln var det känt ända sedan andra månaden att det skulle bli en flicka så därför uppkom aldrig en diskussion om att ändra i konstitutionens skrivning om succesionsordning. Men nästa gång kan vi lita på att detta sker om det blir en pojke. Spanien har alltså inte följt Sveriges exempel och infört lika rätt till tronen för män och kvinnor. Men detta är i dag en av få delar i den spanska lagtiftningen som fortfarande är mer omodern än den svenska när det gäller jämställdhet och lika inför lagen (när det gäller familjerätt är Spanien till exempel långt före Sverige och tillåter numera även homosexuella äktenskap. Abortlagstiftingen däremot är betydligt mer restriktiv då denn fortfarande tyngs av katolsk påverkan men även här sker en förändring) . Det spanska kungahuset har en stor betydelse i sin roll som en enande spansk nationalsymbol för dagens Spanien där regionerna blir allt mer självständiga. Därför jublar alla riksspanska rojalister i kapp med riksspanska nationalister. Andra bloggar om: Spanien

Den baskiska terroristorganisationen ETA lyckades skapa den uppmärksamhet terroristerna önskade med bombattentatet mot Madrids flygplats i julas. Förödelsen var enorm. Dessutom omkom två gästarbetare från Equador som låg och sov i var sin bil när parkeringshuset rasade samman. Med attentatet bröts vapenvilan som inleddes i mars 2006. Många hade hoppats att det äntligen skulle bli fred. Med attentatet grusades dessa förhoppningar. Inom ETA och dess stödgrupper i Baskien finns krafter som fördömer attentatet och som anser att tiden är mogen för fred. Men de unga terorister som placerade ut bomberna tillhör den hårda kärnan. De ville att ETA skulle återfå initiativet i förhandliingarna. De ville också hålla hatet mot överheten i Madrid vid liv i Baskien. Genom attentatet ökar misstänksamheten mellan rikspolitikerna och de baskiska nationalististerna och därmed kan man säga att de lyckades. De regionala valen som nu ska utföras kommer att domineras av ETA:s skugga. Andra bloggar om: Spanien

Den 26 april var det 70 år sedan nazitysklands luftvapen fällde sina bomber över den baskiska staden Gernika, efter förfrågan från general Franco. Det var i början av inbördeskriget och Franco ville kväsa baskerna. Därför gav han order om bombningen av baskernas kulturella centrum, staden Gernika, på spanska Guernica. Tusentals människor dog, de flesta kvinnor och barn. Händelsen högtidlighölls på plats i Guernika, en stad som numera består av huvudsakliga nya byggnader då det flesta förstördes av bombningarna. Den gamla eken där de spanska kungarna svär att respektera baskernas kultur och självstyre klarade sig mirakulöst, jag har besökt platsen där den står vid några tillfällen då jag haft vägen förbi. I dag en dymbol för baskiska nationalismen. Guernika blev den första staden som utsattes för terrorbombningar under ett krig där förödelsen medvetet riktade mot civila. Fler skulle följa, Madrid, London, Stalingrad, Hamburg, Dresden, Berlin, Hiroshima, Nagasaki, Bagdad…Andra bloggar om: Spanien

Om en månad, den 27 maj 2007, hålls regionala och kommunala val i Spanien.  Regionalvalen i Spanien har stor betydelse eftersom självstyret här är stort. Mer om valet senare. Faktum är dock att valrörelsen egentligen pågått ända sedan det konservativa kristdemokratiska partiet Partido Popular förlorade valet till kongressen i mars 2004. Sedan dess är det socialdemokratiska PSOE, ofta kallat socialistpartiet, som bildar regering med José Luis Rodríguez Zapatero som premiärminister. Om ett år ungefär, i mars 2008, hålls riksvalet till kongressen i Madrid. Valkampanjen är bitter. Hos konservativa Partido Popular har konspirationsteorier flödat. Det finns hos dem en spridd uppfattning av valförlusten 2004 var så orättvis att det egentlugen var fusk. I bakgrunden som dirigent för den hårda konfrontationspolitiken har den forne partiledaren José María Aznar funnits. Att valförlusten var ett resultat av Aznars politik och framför allt hans stöd till George W Bush och kriget i Irak har PP inte velat erkänna. Det kommer att bli en konfliktfyllt år inom den spanska politiken. Andra bloggar om: Spanien

I början av april 2007 förklarade Marioano Rajoj, partiledaren för det konservativa oppositionspartiet Partido Popular, PP för första gången att det nog trots allt inte var ETA som låg bakom terroristattentatet den 11 mars 2004. I en intervju med den spanska televisionen TVE förklarade han att han hade börjat dela domstolarnas slutsats att det var islamistiska terrorister.

Om detta kan leda till att PP äntligen kan upphöra med sina konspirationsteorier kring valförlusten och i stället övergå till en konstruktiv opposition är dock för tidigt att säga. Ända sedan PP förlorade makten har partiet drivit tesen att även ETA var inblandat i attentatet den 11 mars 2004. Som oppositionsparti har PP sedan satsat på konfrontation när det gäller regeringens ETA-politik. Alla förslag som regeringen med premiärminister Zapatero i spetsen lagt fram har de varit mot. Trots att PP-ledningen själva under sin regeringstid förde förhandlingar med ETA.

För Spaniens bästa kan man hoppas att de första steget som Mariano Rajoy nu tagit genom sitt erkännande också kan leda till att PP och PSOE får en gemensam politik mot ETA. Tyvärr är det fortfarande långt kvar till ETA-frågan kan få sin lösning. En enad front av de demokratiska krafterna är en första viktig start.

En majoritet av spanjorerna stöder fredsförhandlingar med ETA, som de anser vara den enda möjligheten att få ett slut på den baskiska terroristorganisationens terror. Rajoys utspel är en följd av detta. Konfrontationspolitiken har inte lönat sig. Nu när de kommunala valen nu närmar sin är det dags att finna en ny politik för att vinna röster.

Den 15 februari 2007 inleddes den stora terroristrättegången i Madrid. I rättegångarna som kommer att pågå hela våren ställs de ansvariga till attentaten den 11 mars 2004 till svars för 191 mord och 184 mordförsök. Åklagaren har yrkat på sammanlagt 38656 års fängelse.

För mig personligen ligger attentaten nära. Jag har bott i Madrid under en stor del av mitt vuxna liv där jag arbetat som korrespondent. När attentaten skedde befann jag mig i Stockholm men flög direkt ner och landade på eftermiddagen och tog mig då direkt till attentatplatsen för att rapportera hem till Aftonbladets läsare och webbradion på aftonbladet.se

Det var den 11 mars 2004 Madrid som första stad i EU drabbades av en serie bombattentat riktade mot pendeltåg som var på väg in till Stationen Atocha. Terrorattackerna i Madrid blev en vändpunkt för Europas kamp mot terrorism. För första gången hade det islamistiska terroristnärverket al-Qaida slagit till mot en stad i EU. Plötsligt stod det klart för alla att USA:s krigsföring i Afghanistan och Irak inte alls hade lett till att terrorismen utrotats. Tvärt om. USA:s president George W Bush hade skapat en grogrund för islamistisk extremism och nu var också européerna terroristernas måltavlor.

Rädslan blev inte mindre av att se hur det sedan slutade när polisen skulle gripa de som placerat ut bomberna. Vid polisens tillslag mot lägenheten de gömde sig i en Madridförort sprängde terroristerna sig själva i luften. En polis dog vid sprängningen. Men framför allt dog de gärningsmän som var mest skyldiga till massmordet.

Vid attentatet dödades 191 personer. I Spanien anger man dock dödsoffren till 192 eftersom man räknar in polisen som dog vid stormningen av terroristernas lägenhet. I monumentet som finns i Retiroparken i Madrid anges också dödssiffran 192. Det finns dock flera som anser att rätt siffra är 193 döda, då en av bomboffren var en höggravid kvinna som snart skulle föda. Personligen har jag alltid uppgett dödssiffran 192 som jag anser vara mest korrekt.

Som ett direkt resultat av attentatet tvingades den konservativa regeringen med premiärminister José María Aznar i spetsen att lämna makten. Mer om det senare.Andra bloggar om: Spanien