Den 16 maj möts de spanska klubb-lagen Sevilla (Andalusien) och Espanyol (Katalonien) i Glasgow i Uefacupfinalen. Detta faktum blev klart på torsdagsnatten sedan båda på var sitt håll lyckats vinna. Helspansk final! Den spanska fotbollspubliken jublar, men framför allt jublar de kommersiella tv-kanalerna. Det blir nu en hyfsad tröstmatch att se när det nu gick så dåligt för de spanska lagen Real Madrid och Barcelona och Valencia i Champions League (Barcelona och Madrid utslagna i åttondelen, Valencia ut i kvartsfinalen) Finalen i Champions League brukar ju ofta vara en spansk angelägenhet men så blev det alltså inte i år (Där blir det som bekant italienska Milan mot brittiska Liverpool den 23 maj). Jag går inte in på de spanska lagens form i denna krönika och tar inte upp läget för Barcelona eller Real Madrid. Det jag vill peka på är det faktum att båda finalmatcherna, både Uefacupen och Champions League finalen kommer att samla minst 10 miljoner tittare i Spanien. Mina krönikor ska som sagt var kommentera och analysera spansk politik, kultur och det spanska samhället. Fotboll är onekligen en del av den spanska kulturen. Under alla år jag bott i Spanien har jag tvingats inse detta. Det går helt enkelt inte att träffa folk i hissen på måndagen utan att veta vem som vann på söndagen. Någon har till och med räknat ut att varannat samtal på en spansk bar handlar om fotboll. Men personligen tycker jag det är trist att tala fotboll jämt och ständigt och mycket råkigt är att man spelar på så gott som varenda veckodag om man också förutom spanska La Liga plockar in alla andra ligor och spel. Ofta blir det fotboll onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, ja hela veckan lång. Förr, på den gamla mindre goda tiden, var veckan för arbete och umgås med familj och vänner. Då fylldes barerna och restaurangerna på vardagskvällarna när grannar träffades vid lite tapas och ett glas innan man gick hem med familjen. Söndagen var för Gud. Fotboll spelade man på lördagen. Men så kom den kommersiella tv:n. Därmed dröjde det inte länge förrän matcherna spreds ut till ytterligare en, sedan två sedan flera dagar för att generera mer publik. Lagen ville ju tjäna pengar så de hade inget emot att speldagarna fördelades. Det positiva för fotbllsälskarna var att alla pengar från reklamen kunde användas till att köpa nya spelare. Den spanska ligan blev bäst i världen. Men för det spanska samhället har kommersialiseringen av fotbollen inneburit stora förändringar. Folk stannar framför tv:n i stället för att gå ut. Inte undra på att Telepizza (den spanska hemkört-pizza-kedjan som startades en gång i liten skala av en amerikan bosatt i Madrid) växt så det knakar och är en stor aktör på börsen.
Andra bloggar om: Spanien