Den 5 juni 2007 meddelade den baskiska terroristorganisationen ETA att de bryter sin vapenvila. ETA meddelande sitt beslut  till den baskiskspråkiga nyhetssajten Berria och innebär att separatistorganisationen återgår till att använda terrorism ”på alla fronter” från och med den 6 juni, enligt meddelandet.
        Som jag skrev i  gårdagens kolumn fanns tydliga indikationer om att detta var på väg att ske. Där berättar jag också mer utförligt om bakgrunden till de nya strömningarna inom ETA.
    Den senaste tiden har det som sagt var förekommit flera signaler om att den yngre och mest radikala fraktionen inom ETA inte längre vill att följa det beslut om ”premanent vapenvila” som gällt sedan mars 2006, och som drevs igenom av den äldre och mer pragmatiska grupperingen inom ETA.
    Det finns ungefär ett hundratal ETA-aktivister som är redo att slå till mot alla politiker, poliser, militärer, domare och journalister som de anser vara Baskiens fiender. Enligt terroristbekämparna inom nationalpolisen har ETA utnyttjat  vapenvilan för att rusta upp sig. Trots att den spanska polisen och den framska polisen gjort flera lyckosamma tillslag mot organisationen och infrastrukturen som försörjer aktiviseterna finns flera aktiva så kallade slummrande kommandon som är redo att slå till genomföra attentat. Det mest aktiva är som alltid den fraktion som finns i området runt San Sebastian, Comando Donosti, eftersom det är i bergstrakterna ovanför denna stad ETA har mest stöd. I vissa av dessa kommuner som ligger ovanför bergen har partierna som anser vara ETA:s politiska arm stor majoritet i kommunfullmäktige. Där firas inte den spanska nationaldagen med ledigt i kommunen och där ser man inga spanska flaggor.
    Att Baskien och Spanien nu ännu en gång tvingas leva under ETA:s hot är synnerligen sorgligt. Det trista är att det förmodligen fanns en chans att finna en väg bort från terrorismen, men denna chans är nu definitivt förlorad.
    Tre gånger har nu förhandlingar slutat med ett misslyckande. Första gången detta skedde var under González tid, andra gången under Aznar och nu tredje gången under Zapatero.
    Jag hävdar fortfarande att det grundläggande problemet under förhandlungarna denna gång var att ETA gjordes till en valfråga av konservativa Partido Popular. I stället för att stödja regeringen och tillsamans med regeringen försöka finna en politisk lösning, gjorde PP allt för att göra en förhandlingslösning omöjlig.
    Visst var det svårt. Visst finns många som drabbats av terrorism och som inte kan förlåta. Men samtidigt var tiden mogen för förhandling. Allt var värt att försöka. Det konstaterade till och med kung Juan Carlos som till slut inte längre kunde hålla tyst, vilket jag tidigare berättat om. Kungahuset har en egen säkerhetstjänst som brukar vara synnerligen  välinformerad och kungen visste att tiden för förhandling var på väg att rinna ut. Varför kan inte Spanien lära av Irland, ansåg kungen.
    Men det gick alltså inte. Snart ser vi resultatet av misslyckandet.

 
  
Andra bloggar om: Spanien