Alla svenskar som befunnit sig en längre tid i Spanien märker snart att det går en nyhetsgräns runt jorden. Spanien befinner sig på den södra sidan om linjen och Sverige på den norra, tillsammans med den anglosaxiska delen av världen.
        Sedan några år tillbaka utspelar sig en av samtidens största flyktingtragedier i södra Spanien. I sommar har de spanska massmedierna mer eller mindre dagligen rapporterat om överfyllda flyktingbåtar och döda afrikaner som flyter iland. I stora reportage och i kolumner analyseras de bakomliggande orsakerna. Tillståndet debatteras. Politiker tvingas reagera.
         I de svenska massmedierna har dock ytterst lite om massflykten rapporterats. Ännu mindre debatterats. Detta trots att Sverige sedan 2001 delar yttre gräns med Spanien. I stället har svenska läsare och tittare fått hålla till godo med ytterligare reportage om latinamerikaner som flyr över Rio Grande till USA. Debatten i Sverige har i stället handlat om den latinamerikanska invandringen till USA.
        Ett annat exempel på när den svenska USA-fixeringen fått absurda följder är bevakningen av rättegången kring terroristattentaten i Madrid 11 mars 2004. Trots att det var första gången ett EU-land drabbades av islamistisk terrorism har intresset hos svenska nyhetsredaktioner varit minst sagt ljumt. Speciellt om man jämför med vilket utrymme som getts åt attentaten i New York och London.
         Många hade hoppats att den digitala revolutionen skulle förändra den svenska utrikesbevakningen. Att den snabba och billiga tekniken skulle innebära att hela världen skulle märkas. 
         Det blev tvärt om.
        När något stort händer i världen rapporteras det visserligen numera omedelbart. Riktigt stora och dramatiska händelser som krig, naturkatastrofer och valresultat visas till och med i direktsändning. Men i den nya digitaliserade världen kommer inte bara nyheterna allt snabbare, de försvinner även snabbare.
       Så fort de första bomberna har fällts, orkanen passerat och valets segrare utsetts flyttas fokus till en annan plats på jorden. Utvald av den amerikanska massmedieindustrin som snabbt är där och sätter upp sina digitala kameror och riktar in dem mot en satellit.
        Utrikesnyheter har blivit billig underhållning. Tid för summering, analys och eftertanke finns inte. Att vara först har blivit viktigare än att vara korrekt.
        För mig som har utrikesjournalistik som levebröd, intresse och kall är de senaste årens utveckling mycket trist. Missförstå mig inte. Jag har inget emot ny teknik. Men god journalistik kräver tid och erfarenhet.
        Det här du som massmediekonsument kommer in. Du är nämligen den enda som kan påverka utrikesbevakningen. I dag får massmedierna som är först med att rapportera om en dramatisk händelse alla tittare och därmed även inkomsterna.
        Om alla däremot började strunta i de snabba och ytliga rapporterna och i stället började använda den nya tekniken till att själv söka efter information och sammanhang skulle massmedieindustrin snart tvingas följa efter. Det skulle bli lönsamt med bredd och fördjupning i utrikesbevakningen. Vi skulle få en bättre svensk rapportering om Spanien.
        Mitt bidrag till en bättre Spanienbevakning är att skriva fackböcker om Spanien och driva denna nyhetssajt. Genom att publicera böcker, regelbundet hålla föredrag och skriva nyheter och kolumner om Spanien hoppas jag kunna öka intresset och förståelsen för detta land som hamnat på andra sidan den svenska nyhetslinjen. Ett land som jag har varit passionerat förälskad i under hela mitt liv.

Denna kolumn publicerats också i den spanska svenskspråkiga tidningen Sydkusten där jag med start i höst kommer att skriva en kolumn varje månad. Samtidigt fortsätter jag naturligtvis mitt arbete på mediehuset Aftonbladet där jag när jag har möjlighet skriver om Spanien. Nästa år kommer min nya fackbok om Spanien.

Andra bloggar om: Spanien