Aldrig tidigare har så många tjurfäktningar arrangerats i Spanien som under den nu avslutade säsongen. Totalt genomfördes 2.157 “festejos taurinos” (tjurfäktningar) under 2007. Detta ska jämföras med förra årets siffra som hamnade på 2.135, vilket då var det högsta antalet sedan man en gång i tiden började föra pålitlig statistik.
       Spanien är långt ifrån det enda landet som har tjurfäktning. I Frankrike genomfördes 137 tjurfäktningar under 2007. Det var sex färre jämfört med förra året. I Europa förekommer tjurfäktning också i Portugal, men därifrån finns ingen säker statistik.
      Nu flyttar tjurfäktningen till Latinamerika där säsongen är tvärtom jämfört med Europa. Speciellt populärt är tjurfäktning i Mexiko (världens största arena finns i Mexico City) men det finns stora arenor också i Colombia, Peru, Venezuela och Ecuador. Under sommaren kommer alltid de bästa latinamerikanska tjurfäktarna till Europa för att uppträda, under vinterhalvåret åker de bästa spanska matadorerna till Latinamerika. 
      Tvärt om mot vad många trott så har globaliseringen alltså lett till att tjurfäktning blivit allt populärare.
     Anledningen till trenden kan man naturligtvis bara spekulera kring. Men troligtvis är det så att i tider av en ökad internationalisering så söker människan tillbaka till sina gamla genuina lokala kulturyttringar. Vad man än anser om tjurfäktning så är det en del av den spanska kulturen.
      Även i Latinamerika märker man ett ökat intresse. Här är det främst en reaktion mot amerikaniseringen som gör att man söker sig allt mer tillbaka till de gamla spanska koloniala rötterna och latinska kulturyttringar.
     En mycket viktig förklaring till det ökade antalet tjurfäktningar är naturligtvis de ekonomiska förutsättningarna. För arenorna har biljettinkomsterna fått en allt mindre betydelse medan tv-inkomsterna blivit allt viktigare. Tack  vare den nya digitala tv-tekniken med satelliter och betalkanaler går det att sända tjurfäktning  över hela världen vilket möjlighet att nå en mycket stor publik. Även i Sverige finns det numera tittare som betalar för att se tjurfäktning
      Bland befolkningen i Spaniens olika delar är det stor skillnad på intresset för tjurfäktning. I Katalonien är det är i princip bara inflyttade andalusier som gillar tjurfäktning, det är de som fyller den stora arenan i Barcelona.
      På Kanarieöarna är tjurfäktning till och med förbjudet, men där finns det i stället illegal hundkamp och tuppfäktning. Hundkamp finns som bekant även i Sverige. Speciellt populär är den i västra Sverige och Skåne. Trots att den svenska polisen arbetar hårt för att stoppa den förekommer regelbundet  hundslagsmål med vadslagning.
     Av alla länder i världen som tillåter tjurfäktning är det Spanien som har hårdast regler. De senaste åren har reglerna dessutom skärps. Myndigheterna kontrollerar nu varje moment från uppfödningen av kalvarna till styckningen av köttet efter avslutad “corrida”.  Alla tjurar ska enligt lagen besiktigas av veterinär innan de släpps in på arenan. Dessvärre förekommer det ändå lagbrott  på mindre arenor. I många byar arrangeras en tjurfäktning om året i samband med den lokala byfesten. För att inte byns unga män som då uppträder ska riskera att skadas händer det att man ”rakar” tjurens horn, det vill säga förkortar hornen så att tjuren inte kan träffa tjurfäktaren.
       Alla som ser en tjurfäktning har sin personliga relation till dramat. Därför är det omöjligt att peka ut vem som var bäst av de drygt tvåhundra aktiva matadorer som finns.  Ett sätt att mäta är att räkna antalet uppträdanden och utmärkelser.  Den som är bäst är med mest. Årets säsong toppas av Manuel Díaz El Cordóbes, som genomförde 97 föreställningar, vid vilka han erhöll 234 öron och 26 svansar. Han följs av El Fandi (90 föreställningar), El Cid (87), El Juli (82), Rivera Ordóñez (78) och Jesulín de Ubrique (77).

Denna text har även publicerats i novembernumret av tidningen Sydkusten.

Andra bloggar om: Spanien