Spaniens statschef, kung Juan Carlos, har tillsammans med drottning Sofia besökt de båda spanska enklaverna Ceuta och Melilla.
       Det var första gången i modern tid en spansk statschef besökte dessa städer som ligger vid Nordafrikas kust. I de spanska enklaverna togs kungaparet emot och hyllades av tusentals människor.
      I Marocko samlades samtidigt tusentals marockaner och protesterade mot besöket som uppfattades ha ett fientligt symbolvärde.
     Jag har vid flertal tillfällen besökt både Ceuta och Melilla. Det är två intressanta städer.  Väldigt spanska.
     De bildades redan under senmedeltiden som oberoende statsstater och befolkades av kastiliansktalande långt innan Marocko existerade.  De blev sedan vasallstater i det framväxande mäktiga Kastilien som genom att förena sig med Aragonien-Katalonien bildade unionen Spanien.
     Ceuta och Melilla har alltså styrts av Madrid längre än Kanarieöarna, där jag för tillfället befinner mig.
     Marockos enväldige kung, Mohammed VI, fördömde dock besöket. Liksom alla marockanska nationalister. Marocko har längr krävt att de båda städerna ska ”återgå” till Marocko trots att de alltså fanns långt innan Marocko.
     Spanien vägrar.
     Det som är intressant i diskussionen är att Spanien samtidigt kräver att Storbrittannien ska ”återlämna” Gibraltar till Spanien.
   Jag har varit i Gibraltar ett flertal gånger. Det är en intressant plats. Väldigt brittisk.
    Klippan har varit brittisk nästan lika länge som  Ceuta och Melilla varit spanska. När Gibraltar bildades levde inga människor där. Klippan blev dock snart en av Londons viktigaste hamnar i Medelhavet. Befolkades av britter och invandrare från hela det brittiska imperiet, men också många från Spanien lansförvisade judar.
    Alltså:
    Spanska nationalister kräver sedan länge att Gibraltar ska bli spansk.
    Marockanska nationalister kräver att Ceuta och Melilla ska bli marockanska.
    Befolkningen som bor i Gibraltar vill absolut inte bli spanjorer.
    Befolkningen som bor i Ceuta och Melilla vill absolut inte bli marockaner.
    Men nationalism är ingen logisk ideologi. Den bygger på känslor snarare än förnuft. Under den förra spanska högerregeringen var därför konflikten med London mycket infekterad på grund av Gibraltarrågan. Nu när den marockanske kungen måste ena sitt folk är det hans tur att peka på en yttre fiende.
    För makthavare som vill ena sitt folk har nationalism alltid varit en värdefull allierad.