Spanienbloggen tar nu en lång paus och återkommer först efter att Los Reyes Magos varit på besök, det vill säga efter Trettonhelgen.
       Den Disneyinspirerade jultomteimperialismen har visserligen börjat tränga igenom även i Spanien. Tomten stor och rödklädd syns alltså även i Spanien. Varuhusen skyltar med tomtar och julklappar.
        Men här liksom en stor del av den spansktalande delen av världen får ändå de flesta barn snällt vänta på sina klappar fram till Trettonhelgen. Det var ju då, tretton dagar efter födelsen, som de tre kungarna Gaspar, Melchor och Baltasar kom från fjärran land för att ge Jesus hans presenter.
       Men innan de tre vise männen, Los Reyes Magos som de kallas, kommer till Spanien är det först dags för det stora feta jullotteriet, El Gordo, och därefter så kommer nyår då man ju ska äta tolv vindruvor vid midnatt (en för varje klämtning) och önska ett Gott nytt år.
      Den som vill läsa mer om Spanien kan förstås köpa någon av mina reportageböcker om Madrid eller Barcelona. Annars får ni vänta.
    Spanienbloggen återkommer när förkylningsvisusen blivit färre och dagarna är längre.
       Felices Fiestas!
       

Andra bloggar om: Spanien

I år är det 30 år sedan Spanien hade sitt första demokratiska val. Det hölls den 15 juni 1977 och ledde till att Adolfo Suárez blev premiärminister.
        I det politiska spelet som slutligen ledde fram till att Spanien blev demokratiskt var det kung Juan Carlos som hade huvudrollen. Det var den unge kungen som lyckades driva fram en ny konstitution. Det var kungen som insåg att Adolfo Suárez var den ende politiker som både högern och vänstern kunde acceptera.
        I dag låter det enkelt. Men man ska minnas att det var högern och vänstern som hade slagits mot varandra i det blodiga inbördeskriget. Hatet fanns kvar. Ärren. För att Spanien skulle bli demokratiskt måste mycket glömmas på båda sidor.

Det har skett enormt mycket under de trettio år som gått. En generation har passerat. Man brukar ju räkna trettio år som en generation. Faktum är att det inte finns något annat land i Europa som har gått igenom en lika snabb och dramatisk förändring som dagens Spanien. De gamla kommunistländerna i Östeuropa har fortfarande långt kvar innan de fått vara med om en lika omstörtande förvandling.
        För 30 år sedan var Spanien ett ekonomiskt efterblivet jordbruksland. I dag är Spanien ett modernt informationssamhälle och en av EU:s tongivande stater.
        Alla politiker som deltog i övergången har lämnat över till nya krafter som saknar egna minnen från diktaturen.  Kung Juan Carlos är den ende som fortfarande finns kvar på den politiska arenan. Där har han kvar sin viktiga roll som en stabiliserande faktor. Fast nu är det inte hotet om en motkupp han ska stå emot. Nu har han i stället fått en roll som den enande kraften i ett allt mer regionaliserat land.

Men trots den snabba politiska och ekonomiska utvecklingen är det ändå kvinnans situation som är den största samhällsförändringen.
        För bara en generation sedan var Spanien västvärldens mest konservativa stat.
        Samhällets moral vilade på de tre hörnpelarna Kyrkan, Familjen och Militären. Kvinnan var underordnad mannen. Familjen var helig. Homosexuella var bannlysta. Skilsmässa var omöjligt. I civillagstiftningens 57:e paragraf fastslogs ordagrant att ”den spanske mannen skulle skydda sin fru och att hon skulle lyda sin make”.
        Kvinnan fick alltså varken arbeta eller öppna ett bankkonto utan tillstånd från far eller make. För att få lämna landet behövde hon ett skriftligt tillstånd från en man. I äktenskapet var mannen ensam målsägare för barnen.

När den nya demokratiska konstitutionen trädde i kraft fastslogs att båda parter i ett äktenskap hade samma rätt till ägodelar i det gemensamma hemmet och samma ansvar för barnen. Gifta fick rätt att separera. Tidigare hade makar som vantrivdes ändå tvingats leva tillsammans. Det dröjde dock ända till 1981 innan det blev tillåtet att ta ut skilsmässa, men först efter en lång separation.
        Därefter har Spanien fortsatt framåt. Steg för steg har samhället förändrats och blivit allt mer jämställt. För att i år till och med ha passerat Sverige när det gäller lagstiftning.
        En granskning som nyligen gjordes av det internationella nyhetsmagasinet Café Babel visar att Spanien nu är det EU-land som är mest jämställt inom politiken. Bland annat finns en jämställdhetslag som kräver att 40 procent av alla kandidater inom politiken och börsnoterade bolagsstyrelser ska vara kvinnor.

På pappret är alltså jämställdheten och jämlikheten nu total. Spanien tillåter till exempel homosexuella äktenskap vilket inte är fallet i Sverige. Tack vare den nya lagen går det nu även att skiljas direkt, vilket är viktigt för kvinnor som misshandlats av sina män. 
        För verkligheten är som alltid annorlunda. Fortfarande styr männen många hem. Kvinnan tjänar mindre. Många är utlämnade till sina män.
        Den nya familjelagen har därför som väntat lett till att Spanien plötsligt fått en dramatisk ökning av skilsmässorna den senaste tiden, visar den senaste statistiken.
    
På bara 30 år har det alltså skett en enorm förändring av den spanska jämställdheten vad gäller lagstiftningen. Men även inom  moraluppfattningen råder numera helt andra regler än under den gamla tiden. Till och med spanska prinsessor kan numera lämna sina hopplösa män.

Denna text har även publicerats i decembernumret av tidningen Sydkusten.

Andra bloggar om: Spanien

För oss som lever en stor del av vårt liv i Spanien var helgen väldigt trist. Två unga obeväpnade civilgardister mejades ner av ETA-terrorister.
            Den besinningslösa baskiska nationalismen är inte bara ologisk och brutal  utan även utan framtid.
           Den kan inte leda någon stans.  ETA kan aldrig vinna det krig som de tror de utkämpar.  De är den enda sidan som strider.  De saknar befolkningens stöd.
           Men ändå fortsätter ETA att mörda. Terrorns mörka moln har ännu en gång lagt sig över Baskien.