De tre största nyheterna i Spanien under förra året var klimatförändringen, massflykten från Afrika och att ETA ännu en gång börjat mörda.
        Visst, det avkunnades domar vid den stora terroristrättegången i Madrid och så hände det en hel del inom såväl politiken som underhållningens värld. Skandaler avslöjades, nya lagar stiftades, fotbollar sköts i mål och kungar röt till. Men inget av detta kan jämföras med att det återigen finns en aktiv grupp med våldsbenägna nationalister i Baskien, att massflykten från Afrika inte ser ut att få något slut och att det visat sig att klimatet ändras betydligt snabbare än någon räknat med.
        Var och en av dessa tre frågor är så stor och komplicerad att de äventyrar hela Spaniens existens. Trots detta är det egentligen bara problematiken kring ETA som uppmärksammas ordentligt.

Jag har följt och rapporterat om ETA ända sedan 1980-talet och kan bara konstatera att ETA:s terrordåd aldrig har haft själva dödandet som syfte (till skillnad mot den islamistiska terrorismen, som uttalat vill ta livet av så många som möjligt). ETA utför sina attentat för att väcka uppmärksamhet och sprida skräck. Grundsyftet med ETA:s aktivitet är alltså att få publicitet. Spanjorerna ska till slut bli så rädda att de inser att Baskien måste släppas fritt.
        Man kan konstatera att ETA lyckats med sitt syfte. När ETA deklarerade att de återtagit den väpnade kampen hamnade de ännu en gång i fokus. Dagligen skrivs och rapporteras det nu om den baskiska terrorist- och separatistorganisationen. Inför kongressvalet som väntar nu i mars har ETA närmast fått en huvudroll.

Annorlunda är det med massflykten från Afrika. Under året har tusentals utfattiga afrikaner kommit till Kanarieöarna och södra Spanien med hopp om en bättre framtid. Trots att hundratals har dött på vägen har nyheten ändå inte blivit så uppmärksammad som den borde. Det finns nämligen flera stora och komplicerade frågor som är sammanflätade med flyktingproblematiken.
        Viktigast är Spaniens stora problem med befolkningskurvan. Sedan många år tillbaka föds det inte tillräckligt många barn i Spanien. Det saknas billig arbetskraft. Bristen på yngre invånare kommer att bli akut i en nära framtid när dagens generationer går i pension.
        Lösningen som politikerna valt är dock inte att skapa ett bättre välfärdssystem som får spanjorskorna att föda flera barn. I stället har de öppnat landet för arbetskraftsinvandring.
        Förändringen har gått snabbt. Utan att frågan debatterats är nu mer än tio procent av befolkningen födda utanför Spanien. Det är här problemet uppstår. Invandringen behövs. Den är nödvändig. Men politikerna vill inte hämta arbetskraften från Afrika utan från Spaniens forna kolonier i Latinamerika och EU.

Ända sedan 1996 har jag regelbundet rapporterat om flyktingvågen från Afrika. Jag har varit i Ceuta och Melilla, jag har varit i Gibraltar och på Kanarieöarna. Senast för två månader sedan reste jag runt på Kanarieöarna för att uppdatera mig om den senaste händelseutvecklingen.
        Människorna som sitter i båtarna som kommer från Afrika har naturligtvis ingen aning om det spel som pågår bakom kulisserna. De vet att det finns stort behov av arbetskraft i Spanien. Därför fortsätter de att komma. Vad de inte inser är att de är chanslösa mot alla invandrare som släpps in från Latinamerika och Rumänien.
      Flyktingvågen kommer att fortsätta. Torkan i Afrika förväntas bli allt värre som en följd av klimatförändringarna.
      Dessutom är risken stor att torkan även sprids till Spanien.  Om inget görs för att stoppa temperaturhöjningen riskerar vi alla som bor i Spanien att i framtiden sitta där med alla våra bredband och digilata tv-kanaler som flödar av underhållning, samtidigt som våra vattenkranar sedan länge har sinat.
      Vart vi då ska fly är det i dag ingen som vet.

Denna text har även publicerats i januarinumret av tidningen Sydkusten.

Andra bloggar om: Spanien