Regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero, eller ZP som han numera kallas, gjorde segertecknet när han tog emot sina anhängares jubel. Foto: THOMAS GUSTAFSSON

Natten mot måndagen firade de spanska socialisterna sin seger i söndagens parlamentsval. Det var musik och röda fanor, taktfasta slagord och en och annan flaska cava som korkades upp.
        ”El pueblo entero, está con Zapatero!” skrek de unga socialisterna som samlats utanför partihögkvarteret på Calle de Ferraz här i Madrid.
       ”Hela folket är med Zapatero!”
      
Söndagens val var en framgång för PSOE som vann fem fler mandat än vid valet 2004.
        Men på andra sidan huvudstaden talade samtidigt oppositionsledaren Mariano Rajoy om valet som en framgång. Hans konservativa Partido Popular (PP) vann också fler mandat än förra valet.
       Valet betyder alltså att Spanien utvcklas till att i praktiken bli ett tvåpartistat, ett land där två politiska krafter står mot varandra.
     Valet gjorde Spanien mer polariserat.
 
Båda de stora partierna gick framåt. De stora förlorararna blev småpartierna. Värst gick det för rikspartiet vänsterpartiet IU. Från att ha varit en politisk kraft har det gamla kommunistpartiet IU som finns representerat övr hela landet nu förpassats till att bli ett av flera obetydliga småpartier. Partiledaren avgick redan på valnatten.
       Även det katalanska radikala republikanska partiet Esquerra var en stor förlorare och förlorade sitt tidigare starka inflytande i kongressen.
       Exakta siffor för alla partier finns på de spanska valmyndigheternas sida.
 
Onekligen har det varit en framgångsrik fyraårsperiod  Zapatero regerat landet.
Spanien har ridit på en högkonjunkur som gjort det möjligt att genomföra en rad populära reformer. På många områden är Spanien i dag en modernare land än Sverige.
        Egentligen borde alltså segern har blivit ännu större med tanke på att det främst är de breda folkgrupperna som gynnats.  Men de fyra åren har kännetecknats av ett allt hårdare politiskt klimat.

I stället för att ägna sig åt en konstruktiv opposition och debatt har det konservativa oppositionspatiet Partido Popular (PP) lagt all sin tid åt att kritisera och förkasta regeringens alla beslut utan att själv komma med något alternativt förslag.
        PSOE har svarat med att driva en allt mer utmanande politik som gått ut på att bryta upp gamla katolska maktstrukturer utan att ge något utrymme för andra uppfattningar.

Den baskiska frågan och ETA har dominerat ycket av debatten, men under den senaste tiden har den ekonomiska situationen fått allt större utrymme på PP:s initiativ.         Ekonomin har börjat stanna av och arbetslösheten är på väg att stiga. Invandringen har ökat väldigt snabbt vilket ett till intregatonsproblem. Alla dessa frågor har PP riktat in sig på.
   
Från att ha varit partiet som öppnade Spanien för billig arbetskraftsinvandring från Latinamerika har PP blivit allt mer uttalat invandrarrestriktivt.
       Konfrontationspolitiken har lett till en ökad polarisering och ett ökat misstroende mot politiken bland framför allt ungdomar.
     I sitt segertal betonade Zapatero att han nu ska börja arbeta för en försoning. Det är nödvändigt. Den spanska politiken är nu så splittrad att väljarnas förtroende för hela det demokratiska systemet riskerar att falla samman.
     
Nu väntar nu en svår mandatperiod. Utan egen majoritet tvingas PSOE finna en stabil partner som kan ett långsiktigt stöd för att slippa kohandla med en massa små en- och tvåmandatspartier inför varje viktig omröstning i kongressen, vilket varit fallet många gånger de senaste fyra åren. 
     Hur nära samarbete med CiU den nya situationen kommer att leda återstår att se. I Katalonien är CiU i opposition mot den Socialistiska regeringen. Det kan försvåra samarbete på riksplan. I stället kan det bli baskiska PNV som ger ett stabilt stöd till PSOE i kongressen. Redan har PNV erbjudit sig detta.
     En stabil maroritet är nödvändig. Svåra frågor ska beslutas i kongresen undr den närmaste tiden, som nya skattesystem, en reformering av konstitutionen och nya estatuten för Katalonien.
    Från radikala håll finns även en önskan att PSOE ska våga skriva om abortlagen, något som Zapatero dragit sig för. Här kommer dock regeringen inte att kunna räkna med stöd från PNV som ideologiskt är kristdemokratiskt.

För PP väntar nu en svår tid av självrannsakan. Det är nödvändigt  att lägga upp en ny taktik för att ha en chans i nästa val- Den inre splittringen mellan konservativa och liberaler måste överbryggas.
    Mariano Rajoys framtid är ännu för tidigt att diskutera. I siffror var valet en stor framgång eftersom partiet ökade. Men nu måste en rejäl förändring ske i det politiska arbetet. Spekulationer om hans framtid som ledare komer därför att pågå så länge han sitter kvar. Frågan är dock vem som skulle ta över i så fall?
    Frågan är dock framför allt hur partet ska göra för att kunna vinna de mandat som skiljer till PSOE. Det gäller att vinna nya egna väljare.
 
En av de största nyheterna var ändå att det ny partiet Union Progreso y Democracia (UPD) som bildades av en filosofen Savater (se tidigare inlägg i bloggen med en intervju med Savater) och oberoende politiker så sent som för sju månader sedan vann en mandat.
      Framgången innebär att den färgstarka feministen Rosa Díez som tidigare varit PSOE-politiker har fått en plattform i rikspolitiken.
    
Valdeltagandet var mycket högt för Spanien, över 75 procent. Helt klart drevs det upp av ETA:s politiska mord av den före detta kommunalpolitikern Carrasco dagarna före valet, vilket berättas om i en kolumn längre ner i denna nyhetsblogg.
    Men faktum kvarstår: Av landets drygt 35 miljoner röstberättigande var det nästan 9 miljoner som inte röstade.
    

Analysen i bloggen är en längre version av denna artikel som publicerades i Aftonbladet måndag den 10 mars.